Inlägg från: Jessica82 |Visa alla inlägg
  • Jessica82

    Januaribebis 2012

    shadowstorm skrev 2011-06-21 21:08:33 följande:
    Vilken dålig dag det känns som detta varit :((((
    Jag är nog extra känslig också såklart men detta tog mig lite hårt :(

    var på utvecklingssamtal på vårat dagis för min lilla gosse. Och får ju höra hur duktig han är och snäll och ja sånt. Men sen säger fröken jag tror ni ska ta han på BVC så nån får kolla varför han pratar så lite ord. Min son blir 2 år 26 juli han kan en del ord men använder dem verkligen inte jämt...tycker även det hänt massor senaste 2 veckorna med hans tal. Jag blev så ledsen :(( Man känner sig som världens sämsta mor.

    Sen har de sagt att han ska byta avdelning nu i höst men nu blir det inte av för de tycker han ska vara kvar med de mindre barnen....hur kan hans utveckling fortsätta då om han ska gå med barn som inte ens pratar och vissa inte ens går ?? :(( jag har grinat så mycket idag och egentligen är det töntigt men det är så hemskt.

    stå på dig, säg att du visst anser ahn ska få byta avdelning, det finns massor av saker pedagogerna kan göra för att hjälpa barn med talet.


     


    min stora pojk som nu är 6 fick träffa en talpedagog när han var runt 2, då pedagogerna ansåg att han inte pratade tillräkligt många ord,


     


    denne ansåg att personalen skulle ta hjälp av bilder och av dom större barnen för att få igång språket.


     


    (till saken hör att han är 2 språkig och inte pratade många ord på nått av språken men förstod mer än många andra barn i den åldern, enligt talpedagogen)


     


    nu i efterhand har det visat sig finnas andra orsaker till den lite sena talutvecklingen, idag talar han vuxnare och mer korrekt än dom andra barnen i hans grupp, på båda språk.


     


    om det beror på stödet han fick av talpedagogen eller inte har jag ingen aning om men meningen med mitt inlägg är stå på dig, rådfråga bvc, dom kommer antaligen oxå tycka han ska gå i grupp med jämnåriga

  • Jessica82

    var på inskrivning igår, allt verkade bra och jag hade samma bm som dom 2 andra gångerna, MEN mitt blodsocker låg på 8,1 och jag fick bokat en tid för glukosbelastning,


    blir riktigt orolig nu då jag ganska ofta får påpekat att jag skulle ha diabetes till saken hör att jag inte han äta nån frukost innan vi åkte ner och drack en cola på bussen mot mvc för att orka en stund tills ja kunde äta


    vad tror ni? beöver jag vara orolig


     


    (låg runt 7 förra graviditeten i blodsockret men då sa hon ingenting om det :-/)

  • Jessica82

    har för några veckor sen börjat nytt jobb och var så glad över att fått ett jobb, dels för att jag precis slutat vara föräldra ledig och ville hinna jobba imellan och dels för min sgi har sänkts då sonen är över två.

    men redan första dagen kände jag att nånting kändes fel.. har ändå gett det en chans men det känns inte alls kul att gå dit på morgonen , har inte gjort och jag börjar tro att det inte kommer göra det heller, har inget med kollegorna at göra för dom verkar trevliga hela högen. men hela stället känns oorganiserat och man har en enorm press att prestera hela tiden.. vet inte vad jag ska göra riktigt, har ingen lust att pressa mig själv just nu när man är gravid oxå :( 

    hoppas på ett trollslag att det ska kännas bättre imorgon bitti

  • Jessica82

    går in i vecka 14 idag, och i några dagar har jag kännt ett svagt sprattel från magen, var osäker på om det verkligen var på riktigt så jag lussnade med min angelsound och visst kändes det precis samtidigt som det hördes att beibi rörde sig så mysigt (iallafall tills dom blir större och det börjar göra ont

  • Jessica82

    hallo tjejer... har en fråga om folsyran. den rekomenderade dosen är väll 400? det för väll ingen skada om man får i sig tex 600 eller 800?

  • Jessica82
    GoodEnough mom skrev 2011-07-20 16:41:17 följande:
    Hej alla och grattis till graviditeten :) Är ny här på forumet men är också beräknad att få en januaribebis :) Är i vecka 15+2 och väntar andra barnet. Har en underbar dotter på 5 år. Orkar inte läsa igenom hela tråden, då det är jättemycket utan hoppas bara på att kunna glida in lite snyggt ;)

    Hur mår ni alla? Har magen börjat växa än och har ni kännt sparkar än? Är nyfiken och känner det som om det är första gången som jag är gravid (Det är ju 6 år sedan sist). Lika nojjig om inte mer, någon annan som känner så?
    Är det någon här som genomgått en vaginal förlossning efter kjejsarsnitt? Är intresserad av era erfarenheter kring detta, då planen för mig denna gången är vaginal förlossning.

    Måste ju vara några stycken som snart ska på ultraljud? 3,5 vecka kvar för mig och jag tycker tiden går långsamt.. hihi. Man vill ju veta att allt är bra med bebis. Annars har barnmorskan talat om att jag lider av kraftigt illamående och givit mig lergigan comp som funkar endel iallafall men ändå resulterat i viktnedgång istället för uppgång. Magen syns lite nu vilket känns mysigt :) Har kännt lite fladder i magen men ingen ordentlig spark.

    Kram på er alla 
    jag födde min andra sån vaginalt efter att första sonen kom akut snittad, allting gick bra rent läkarmässigt sett men jag själv var ett vrak :-/ när det började dra ut på tiden med värkarna utan att jag öppnat mig mer än till 4 cm på och stått still där flera timmar (precis som förra gången) kom paniken. var livrädd för ett nytt snitt samtidigt som jag absolut inte ville fortsätta förlossningen normalt då alla gamla minnen dök upp i huvudet

    var inte alls förbered på att jag skulle reagera som jag gjorde och det gjorde det väldigt svårt för barnmorskan min man och mig själv. var så pappad på att föda vaginalt till en början men det höll på att sluta i ett snitt just pågrund av att jag fick panik och hyperventilerade, hade jag inte lyckats lugna mig hade dom söv mig.

    kommer begära samtal och genomgång av mina förra förlossningar så får vi se vart det leder, igentligen skulle jag önska ett planerat snitt denna gången men då blir jag ju snuvad på en till förlossning, KLUVEN .-(

    se till att vara beredd och informerad på allt   

    HOPPAR JAG INTE SKRÄMMER NÅN NU .-/ sorry isåfall       
  • Jessica82
    shadowstorm skrev 2011-07-22 09:55:14 följande:
    Ska jag mata? Det känns ju så fel....Ja jag är jätte trött och han söker ju uppmärksamhet på alla sätt och viss. Är ju ensam 80% av tiden med min son, men jag försöker så gott jag kan och hitta på saker hela dagarna....Men just att inte få sitta och äta själv när jag mår som jag gör känns som världens jobbigaste sak.

    Ja jag får fundera, jag är så rädd jag sen sitter fast där....sen sitter jag med en son som ska bli matad hela tiden och jag ska försöka ge bebisen mat....

    min 2 åring (han fyllde 2 1 maj) försökte med samma. det tar ett tag men jag gav absolut inte upp. han gick gå från bordet så var det med det. efter ett tag blev han hungrig ändå och satt och tjura och plockade i maten men nu funkar det igen och han e ett riktigt matvrak och jätteduktig med gaffel och sked

    min 6 åring fick och får fortfarande för sig att vara liten och tror han kan få bli matad :/ speciellt när lillebror var lite mindre och faktiskt matades. men men gav mig inte då heller utan låter dom vara små på annat vis genom att lova dom sova mellan oss just den natten eller gosa lite extra i soffan under bolibompa :)

    det är tufft men det går och är du inte konsekvent nu kommer det vara ännu tuffare sen    
  • Jessica82
    lillbumbin skrev 2011-07-28 07:24:48 följande:
    Carolaj83 - jag vet inte alls vad som gör att jag blir orolig heller och nervös. Har man två friska barn så känns de som chanserna minska med att få ett tredje friskt barn.

    Och en sak till som oroar mig väldigt mkt är hur min bonusson kommer att vara,han har nämnligen ADHD och det är inte lätt alla dagar jag går på knäna vissa dar..försöker så gått de går att vara vägledande,men det är mkt svårt när man har en sambo som är för snäll idetta sammanhang och säger att han inte orka ta vissa strider och dessutom inte orka bråka på honom en hel dag så vissa av hans utbrott blir aldrig utredda och han tar aldrig tag i dom. Sj har jag läst mkt om ADHD i skolan och även jobbat med det. Men allt jag säger går inte in. Han testar inte ens att läsa på internet om det....Han gör lillgrabben bara en björntjänst genom att inte genomföra vissa saker. Jag tycker man kan inte se på det att man inte orkar...(han är ju hans pappa och har ansvaret tycker jag)..Men just nu känns det som de är jag som tar hela lasset med honom. Och då går han till pappa och hans pappa gör tvärt om. tar ett exempel "När vi var på barnens häromdagen så fick han världens utbrott för att vi skulle åka hem,han hade varit där dagen före även och vi va där i 45 min. han blev jätte arg och sprang iväg när han då gick till lekhörnan sa jag kommer inte du nu så går vi. jag gick och killen min ställde sig i mellan gången "så de såg ut som han gick därifrån." Lillgrabben kom ut och va flyförbannad för vi inte hade väntat på honom även om vi väntade på honom alldeles utanför. Sambon tog i hans hand och skulle gå till bilen då skriker han och är rent av otrevlig. han sätter sig i bilen och börjar sparkar hejvilt runt om kring sig. Jag ryter ifrån genom att höja rösten och då skriker han till mig att man får inte skrika till honom. men ja skrek inte utan såg väldigt arg ut och höjde bara rösten och gjorde den mörkare. och då gjorde jag så att ja frågade honom om han tyckte det var OK att han fick göra så!?..han svarade inte men satt och skrek hela vägen hem. när vi kom hem stannade jag bilen och sa bara så du vet nu så är mitt tåla mod slut och nu blir det så att när vi kommer hem så är de du som äter middag och sen duschar och sen går och lägger dig. du får inte gå ut ikväll.

    det tog 45 min från då vi kom hem så la ja mig på sängen för att vila eftersom ja va trött och slut...somnade och sen när ja vaknade frågade jag vart pojken var..då hade min sambo släppt ut honom. för han bad om förlåt och frågade 4-5 gånger så då kunde han inte hålla honom inne. jag blev upprörd till 1000 de är såhär varje gång. han vet att bara ja säger förlåt så får ja gö va ja vill sen.. han ska mena det oxå. man hör på ordet förlåt om han menar det el inte och det är 1 gång av 70 som han menar det. men ja sambon berätta sen att han orkade inte bråka med pojken. utan då släpper ut honom i stället..detta gör ju pojken även "kluven"..jag är lika hård mot mina andra barn om dom gör något som inte är acceptabelt så ja gör inge skillnad på barnen.
    Sen berömmer ja om dom gör något bra.

    Men ja e orolig för att denna lilla gosse ska bli värre nu när vi väntar smått,han har redan slagit mig i magen 2 ggr och sparkat mig i ryggen 1 gång.
    sen är ja orolig att hans mamma ska göra han mkt svartsjuk på bebisen. Hon har gjort mkt som vi just nu inte mår så bra av i våran familj. Tycker det är sjukt hur någon kan få beete sig.
    Det var hon som var otrogen,älsklingen tog henne tillbaka men kände sen att de gick inte och sa att han ville skiljas och dom va vänner fram tills ja kom och nu är allt upp och ner....För hon säger att hon känner sig sviken utav honom att de är han som är den onda....Och bara för att ja va yngre,längre och smalare så är hon förbannad över det oxå..men som ja sa till min sambo hur lätt är det för honom att hitta en i samma ålder som henne som ser likadan ut.. Hon är 39 och han e 32 och jag är 27.  Han hade ju inte med avsikt tänkt träffa någon yngre..sånt kan man ju inte bestämma.

    Kände verkligen att ja behövde skriva av mig en aning....
    kunde varit min "stora" pojk du beskrev inne på barnens, han utreds men har inte fått någon diagnos än, jag hoppas innerligt att han får det snart få vi alla behöver verkligen hjälp, inte minst för att skolan börjar snart för pojken och för att baby snart kommer, känner så starkt i mitt hjärta att min istikt är rätt och att det är någonting som inte är "som det ska" eller hur man ska utrycka sig

    som tur är har inte vi beskymret hemma med att ge med sig men däremot jobbar min man ofta borta på veckorna och jag är hemma med barnen, drar jag största lasset ensam :(

    inboxa gärna om du vill       
  • Jessica82

    tack för tipset om alkoholfri carlsberg.. vi kommer ha grillfest här på lördag då mannen fyller år och jag kände att vinet jag brukar köpa (alkoholfri) kan man ju inte dricka många glas av, dessutom i bastun sen på kvällen kommer jag vara sugen på öl :)

    f.ö rul nästa måndag, längtar och är nervös som sjutton. v 17+5 idag och känner fortfarande inte av några sparkar trots 3dje barnet, magen är inte nämnvärt stor och viktökningen 0.. utan vul i v 9 hade jag inte alls trott att jag var gravid. och angelsoundet är en räddning dagar som denna när man är orolig :(    .

Svar på tråden Januaribebis 2012