Nu har ett år snart gått och inget syskon är på väg 
Fler som inte heller blir gravida med ett syskon till första barnet? Hur orkar man med det här? Någon som har tips att dela med sig av eller bara vill snacka lite?
Inlägg om att man ska sluta tänka på det, äta olika piller etc undanbedes då jag redan provat allt och insett att det helt enkelt är fertiliteten det är fel på..
Hej Carro, hoppas det går bra för dig! Jag hade samma som dig o när jag till gynekologen visade det sig att jag hade dubbel livmoder, vilket gör det svårare att bli gravid. :( Detta visade sig aldrig vid förra graviditeten o jag visste inte om det då. Får ingen hjälp med detta utan bara att hoppas att det till slut tar sig...
Dubbel livmoder? Oj, det har jag aldrig hört talas om. Men finns det ingen hjälp att få? Fy va jobbigt att bara kämpa på om hoppas varenda månad. Tycker att man mår så fruktansvärt dåligt. Räkna dagar, kolla ÄL, längta, vänta, hoppas och försöka svara för sig när folk undrar när tvåan ska komma...
Hur länge har ni försökt nu? Hur gammal är er äldsta?
CaroLinus, det är jag "Carro". Går inte att vara anonym från mobilen så skippar det...
Om du inte redan har gjort det - boka tid hos en specialist och kolla upp så att det inte har hänt något vid förlossningen, efteråt som gör att du inte kan bli med barn.
Även om det är ovanligt, sa min gynekolog, så händer det att man får skador som gör det omöjligt att få fler barn.
Vi har försökt sen i augusti 2011. Vår kille blir 4år nu i maj. Det är som du säger... Man blir lixom besatt. :(
Varför gör ni utredning så snart efter att ni har börjat försöka? Ett halvår är ju fortfarande helt normalt...om man inte passerat 35 (då har man ju rätt till utredning efter ett halvår). Jag undrar eftersom ni tycks ha haft lätt med ettan och därför inte har nån vetskap om några eventuella fel. Vi tog hjälp direkt med tvåan eftersom vi genomgått utredning etc med ettan och visste att det fanns hinder. Med hjälp tog det oss ändå 3 år och 3 månader och nu väntar vi bara på att få se ett hjärta picka på kontrollen på fredag. Förstår inte riktigt hetsen efter bara sex månader, men det är kanske för att vi totalt har fått lägga över fem år på att få barn... Menar inget illa, vet att det är jobbigt att vänta och längta.
Vi gör ingen utredning. Inte i dagsläget iaf. Jag ska "bara" till en infertilitetsgynekolog imorgon och se vad han säger. 7 månader är lång tid om man vill något så väldigt gärna. Sen är säkert 7 månader för Dig en piss i nilen. Men ja, om man nu har möjlighet att gå till en gynekolog och se vad han säger så varför inte?! Känns ju märkligt att inget händer, när det hände direkt förra gången. Dessutom har jag endometrios, så jag "vågar" inte vänta. Vet ju inte om det är det som ställer till det. En liten förklaring från min sida. Håller tummarna för er på fredag!
men så tillhör ju inte jag normalfallen direkt heller...
Har du gjort IVF selena? (ny i tråden och hänger inte med riktigt)
De är alltid jobbigt att vänta oavsett. Från månad 1 har man ju väntat. I början tänkte jag inte så mycke, de kommer när de kommer.. för varje månad, för varje besvikelse blir man ju bara mer och mer "desperat". Att få plus på den
jä-la stickan är ungefär lika troligt som att man skulle skrapa fram 1 miljon på en trisslott!!
Nu har jag helt tappat sugen de har gått 15 månader sen ja slutade med mina piller.. Möte med gyn om två veckor. Vet inte vad jag tror att de ska göra för mirakel, men de är iaf skönt att få kolla upp läget..
Freja: Ja, vår dotter kom till med IVF och efter det har vi gjort ytterligare fem IVF:er (det tog sig på fjärde men fick missfall och nu är jag gravid efter femte IVF:en och väntar på att få se hur det har gått). Utöver det försökte vi med fem kurer Pergotime (tablettstimulering) för att få vår lilla Freja och sen sex kurer med Menopur (sprutstimulering) för att få ett syskon. Så vi var uppe i elva stimulerade försök nu när det tog sig... Många sprutor och läkarbesök har det blivit.