Fattar mig ej på vissa fattiga

Bimsan, jag kan förstå vad du vill åt med dina exempel. Att det finns en konsumtionsbenägenhet som inte liknar det man växte upp med. Att när man själv var liten bytte man typ luktsuddgummin. Och generationen innan lekte med barkbåtar och tyckte att vi i min generation var för bortskämda.

Det där ligger i samhällets tillväxthysteri. Den vill jag inte ställa upp på. Samtidigt, så fort man har barn blir det svårt att inte ge dem saker som finns just nu; barkbåtar har inte samma värde som datorspel, osv. osv.

Den strävan och de idealen kan man ha också. Man kan fortsatt vara superkritisk till idén om ständigt konstruerade behov, men i dagliga livet utsättas för konflikter kring dem där ens ideal testas mot en gråskala av olika behov. (Tänk på Moodyssons film Tillsammans...kanske att barnen kom i kläm där, men tanken var fin?)

Idealen ska man ha kvar tycker jag. Jag tycker att man ska ifrågasätta, precis som du gör, ständig tillväxt, ständigt nya prylar. Men man ska också förstå att det är ett samhälle som skapas inte så mycket av de som sitter med existensminimum, utan av de som vill tjäna överdådigt med pengar. Alltså. Jag ser inget ansvar från topparna i samhället, inget tal om att det kanske är dåligt eller har dåliga konsekvenser, att Sverige uppfinner nya design-prylar på löpande band. Aldrig någonsin. Det anses bra, ska uppmuntras. Mer varor, nya nischer, nya märken, senaste grejen, det är allt det går ut på!

Därför undrar jag varför man förvånas över att resten av folket inte hänger på...
Diskussionen ska inte bara skuldbelägga de som inte har men som åtrår mer. Diskussionen ska också ifrågasätta de som skapar behoven och de som har dem som ideal och samhällsutopi.
Jag har det INTE som samhällsutopi.

Nu blev det visst mer än en tankevurpa.

Jag ifrågasatte, liksom Aussie, att du anser att en tv-serie är representativ för fattiga i sverige.
Att du anser att jag ska motbevisa dina påståenden är en missuppfattning om hur retorik går till men i och med har du även besvarat min fråga mycket tydligt.

Du debatterar självklart med precis vem du vill däremot trodde jag faktiskt att du inte skulle sjunka så lågt som du gjort. Din förlust.

Nej få påstår det men detso fler påstår att eftersom jag kan så kan alla och kan de inte det så är de oansvariga...
Eg samma sak men men...

Jag bortser inte från någonting däremot spekulerar du i saker du helt saknar kännedom om och därför stupar det resonemanget på sin orimlghet.

Eftersom du väljer att bete dig som vad retorikböckerna benämner som en ohederlig debattör genom att

a)  förminska mina argument (tv+ tidningar+ omgivning+ släktbekymmer+ personlig erfarenhet+ vänner blir i din tappning "en enda TV-serie" - hoppsan! Är det en rättvis respresentation av vad jag skrev, tycker du?

b) begå en strawman fallacy genom att tillskriva mig något jag inte har uttryckt
"du menar att en tv-serie är representativ för hela Sverige"

så följer jag retorikbokens råd, nämligen att  inte debattera med sådana personer.

Om du följer spelreglerna kan vi leka.

Eftersom du väljer att bete dig som vad retorikböckerna benämner som en ohederlig debattör genom att

a)  förminska mina argument (tv+ tidningar+ omgivning+ släktbekymmer+ personlig erfarenhet+ vänner blir i din tappning "en enda TV-serie" - hoppsan! Är det en rättvis respresentation av vad jag skrev, tycker du?

b) begå en strawman fallacy genom att tillskriva mig något jag inte har uttryckt
"du menar att en tv-serie är representativ för hela Sverige"

så följer jag retorikbokens råd, nämligen att  inte debattera med sådana personer.

Om du följer spelreglerna kan vi leka.

cykla

Jag atntar att spekulationen du syftar gäller på att den som inte klarar sig på socialbidragsnivå förmodligen inte heller klarar sig på några tusenlappar mer. Du å din sida spekulerar i att jag saknar kännedom om saken. Jag ska gå så långt att jag håller med om att jag inte hade någon större studie i ryggen när jag lade fram detta förmodande. Jag _har_ tämligen gedigen erfarenhet, egen, närståendes och personers jag träffat i arbetslivet, av inkomster runt och under socialbidragsnivå. Vad jag skrev stämmer med  mina erfarenheter. Detta må sakna statistiskt underlag, men vari det orimliga består får du nog förklara för mig.

Få påstår väl att alla kan/har förutsättningar. Dock bortser du från två saker :
Socialbidragsnivån är beräknad så att det ska funka gör genomsnittspersonen. Den som inte klarar det pså socialbidragsnivå hade troligen inte klarat det med några tusingar till heller.
Lika lite som "jag kan, därför kan alla" är sant är det sant med "några kan inte, därför går det inte".

Här skrattade jag lite.

Ska man cykla på en cykel man inte har för att åka och titta på en cykel på annons?

 

"Samtidigt, så fort man har barn blir det svårt att inte ge dem saker som finns just nu; barkbåtar har inte samma värde som datorspel, osv. osv. ".

Jo, vi är nog överlag känsligare när det gäller barn. Å andra sidan varierar idealen med grupper. I min dotters klass är man förmodligen mer avvikande om föräldrarna inte läser bok på kvällen än om man saknar TV-spel, mer avvikande om man får ha betal-TV-kanaler som barnvakt än om man har TV-förbud utanför Bolibompa. Mer ovanlig med fyrhjuliga elektriska fordon än med begagnade PoP-kläder. Mer avvikande med tjugofemåriga föräldrar än med fyrtioåriga. Ekonomiskt varierar det säkert en hel del. Många är högutbildade men inte alla har arbeten som drar in några högre löner, eller arbete alls. Eftersom många föräldrar åtminstone i teorin är konsumtionskritiska kanske ekonomiska skillnader syns mindre utåt.

Där mina kusiner bor har alla eget hus (billigare än en lägenhet i stan men ändå), många kör cross eller rider, ibland egen häst när föräldrarna har gård. Semestrar, om man åker iväg då, är ofta i husbil/camping.  Att prestera dåligt i skolan är ingen stor grej, många föräldrar har inte gymnasium, men att inte ha råd till det intresse som många av kompisarna utövar märks förstås.

Min kompis barn växte upp i en välbärgad förort där skidresor utomlands  och liknande var en självklarhet för många liksom språkresor till England.

Den tanke jag hade i bakhuvudet när jag gjorde den här utläggningen är att det räcker att flytta, kanske bara byta skola eller till och med skolklass, för att barnets omgivning ska se annorlunda ut, och vad som tidigare var ok eller bra inte räcka till. vare sig det gäller konsumtion, boende eller "intellektuell" kapacitet.
Att samhället har en grundtrygghet är jättebra, men det är inte möjligt att ha ett system som garanterar att "hålla nivån" i vilken grupp som helst.