Vi fick vårt missfall för 15v sedan och jag sörjer fortfarande, kan liksom inte komma över Smurfs bortgång och tänker hela tiden varje fredag då jag skulle passerat ny vecka! Nu blev vi gravida med Ivf efter 3år med barnlöshet så därför kanske det är jobbigare. Finns det fler som sörjer???
Jag sörjer för all framtid! Förlorade tvillingen till vår lille kille och i mina ögon så var det inte ett missfall. Min lilla dog. Det var 2 år sedan, men känns som igår. Nu har jag återigen fått genomlida ett missfall. Det som stör mig är att folk säger att "ja, men det var ju BARA vecka 6". Vadå BARA??? Under den tiden så ställer man ju in sig på en bebis, man ser framför sig hur livet skulle kunna bli... Men icke.... Så ja, vi sörjer, både jag och min man! Både för tvillingen och för den som kunde ha blivit. Vår lilla februaribebis som lämnade oss.
Mitt råd är att våga sörj och våga sök hjälp om allt känns för svart. Sonen som stannade kvar i magen visade sig vara hjärtsjuk och då vändes allt upp och ner igen. Det tog nästan 1 år innan vi fick hjälp för att komma till en kurator. Under den tiden hinner man sjunka otroligt djupt. Jag satt i en svår depression och ingen såg tecknen, men långt om länge fick jag komma och snacka. Idag är jag evigt tacksam för det.
Har de kunnat se varför alla missfall??
Julia82: Va roligt att ses igen! Jag har en tråd som heter IVF Hösten 2011-du är välkommen dit! Har du fått någon tid?? Vi har ÄP v 41, men jag har redan börjat spraya. En STOR kram till dig med Hoppas du kommer till den andra tråden! Kram Janet
Anonym(sörjer alltid): Förstår verkligen att ni haft det kämpigt!
Anonym (barnlös): Din ålder borde inte vara ett hinder ju, konstigt system ibland.
JaMA08
Yes, jag är med i den tråden redan :) Så skönt att prata med andra i samma sits! Det har verkligen hjälpt mig mycket! Kram
Om jag sörjar.......fick missfall idag hela kroppen värker och tåraran tar aldrig slut....
Förstår dig verkligen, vilken vecka?? Tänker på dig gumman
Förstår dig verkligen, vilken vecka?? Tänker på dig gumman
Milljor
Så sorgligt att läsa om ditt missfall! Jag känner verkligen med dej, det är så hemskt när det händer! Man känner sig så maktlös när det lilla livet bokstavligt talat rinner ut en, och det finns inget man kan göra för att hindra det. Det är fruktansvärt! Och man hinner tänka så otroligt mycket efter man har fått sitt fina plus på stickan, och för mig var det enorm glädje att äntligen ha lyckats bli gravid. Fast man vet att det finns risk för mf så tror man inte att det ska hända en själv...
Jag fick rådet att inte försöka bli gravid förrän efter en normal mens passerat. Men man är väl inte direkt sugen på sex förrän det gått nån vecka efter blödningarna slutat heller å andra sidan. Jag var inte det iaf...
Stor Kram till dej!!!!
Usch så jobbigt.. Fick idag reda på att mannens kusin är gravid och ska ha i januari.... Vi som skulle ha fått i februari.... Såååå orättvist!!! Vill bara skrika ut min sorg och smärta!!!!
Så sorgligt att du miste barnet. Det spelar ingen roll egentligen om det är tidigt eller sent MF. Det hinner skapas ett "mentalt" barn tidigt och det föds många drömmar. Sedan tror jag att det nog är särskilt svårt att få missfall efter så många försök som ni verkar ha haft. Så stark längtan under så lång tid och sedan går det inte vägen. Jag hade ett missfall i våras och har sörjt det mycket. Jag kommer alltid att minnas det datumet som bebisen skulle ha fötts, och jag kommer alltid att ha ett barn för lite. Men jag har ändå haft turen att lätt kunna bli gravid och jag är nu i v 17. Det var svårt för mig att lita på kroppen igen efter missfallet och svårt att lita på graviditeten denna gång. Jag kan bara föreställa mig hur det har varit för dig. Jag tror att det är viktigt att få sörja och att få vara i det onda. Man mister inte bara livet inom en, man mister alla drömmar och förhoppningar också. Jag tror att man måste sörja för att kunna "lyfta blicken" och att kunna tro igen.