Vi fick vårt missfall för 15v sedan och jag sörjer fortfarande, kan liksom inte komma över Smurfs bortgång och tänker hela tiden varje fredag då jag skulle passerat ny vecka! Nu blev vi gravida med Ivf efter 3år med barnlöshet så därför kanske det är jobbigare. Finns det fler som sörjer???
du harabsolut rätt att sörja och jag hoppas du tar dig igenom denna sorg.. Jag väntade mitt 3 barn som jag förlorade men har ju mina 2 söner så min sorg kan jag ju dövs lite. Har oxå haft ett tidigt missfall innan mina barn. Du kan inte få nåt som får i gång ägglossningen då. ? Läkaren borde ju hjälps dig så du slipper gå igenom denna sorgen igen. Ett missfall är aldrig roligt men när msn gått så länge så känner man dig då redo och man tror att allt är bra. Jag hoppas du får hjälpen du behöver så du kan gå ditt efterlängtade barn.
du harabsolut rätt att sörja och jag hoppas du tar dig igenom denna sorg.. Jag väntade mitt 3 barn som jag förlorade men har ju mina 2 söner så min sorg kan jag ju dövs lite. Har oxå haft ett tidigt missfall innan mina barn. Du kan inte få nåt som får i gång ägglossningen då. ? Läkaren borde ju hjälps dig så du slipper gå igenom denna sorgen igen. Ett missfall är aldrig roligt men när msn gått så länge så känner man dig då redo och man tror att allt är bra. Jag hoppas du får hjälpen du behöver så du kan gå ditt efterlängtade barn.
PHU och depp!
Nu är mitt missfall igång sedan kl 15 idag. AJ! Visste inte riktigt när det skulle dra igång, men nu blöder jag. Lite konstigt att det avstannat lite då det började med buller och bång, men antar att det tar fart snart igen.
Deppigt känslorna är tunga, men samtidigt att på sätt och vis att detta nu är igång och att det därmed också kommer att vara över någon gång. Jag har ju vetat i 3 dagar att fostret dött.
Men phu, gång nr 6 - det tar på krafterna!
men kämpa på.. Vet att det är svartvitt ett tag och att man känner sig tom lixom.. Men du kommer snart ur det.. Men det viktiga är att du och din man pratar om det.. Och får den tid ni behöver.. Ivf är ju pålitligt så då vet ni ju att ni får hjälp och att ni snart har erat barn.. Styrkekram till dig och ni andra i tråden som oxå har råkat ut för detta och ge inte upp..
men kämpa på.. Vet att det är svartvitt ett tag och att man känner sig tom lixom.. Men du kommer snart ur det.. Men det viktiga är att du och din man pratar om det.. Och får den tid ni behöver.. Ivf är ju pålitligt så då vet ni ju att ni får hjälp och att ni snart har erat barn.. Styrkekram till dig och ni andra i tråden som oxå har råkat ut för detta och ge inte upp..
men kämpa på.. Vet att det är svartvitt ett tag och att man känner sig tom lixom.. Men du kommer snart ur det.. Men det viktiga är att du och din man pratar om det.. Och får den tid ni behöver.. Ivf är ju pålitligt så då vet ni ju att ni får hjälp och att ni snart har erat barn.. Styrkekram till dig och ni andra i tråden som oxå har råkat ut för detta och ge inte upp..
Beklagar till er andra som fått missfall. Ansluter mig också till tråden. Behöver lite tröst och stöd. Precis som ni andra skriver känns det ändå skönt att det finns andra i samma situation att dela sina upplevelser med. Även om jag önskar att ingen skulle behöva gå igenom det.
Jag var på KUB UL i fredags (20/9) och fick konstaterat att fostret hade dött i magen. Det var ett chockartat besked eftersom jag inte har märk av någonting. De har skickat en remiss till gynakuten, men jag vet inte när jag skall få komma dit. Det är väldigt jobbigt att bara gå och vänta nu, antingen på att det skall starta av sig själv eller att jag skall få en tid till gyn. När jag ringde idag för att höra hur det går, fick jag bara svaret att de inte har bedömt min remiss ännu. Känner mig bara ledsen, orolig och trött!
