Jobbig 3-åring

Usch ja, vad det är jobbigt :( Först bråkar man halva dagen med dem, skäller gör man hela tiden känns det som. Det är så svårt att tillrättavisa dottern när hon får ett utbrott - hon är 3,5 år. När hon är så arg så hör hon inget av det jag säger och det är så fruktansvärt frustrerande...
Ska man då ta upp det sen efter utbrottet och tillrättavisa då? Känns ju bara som man vill glömma det hela...
Och så vill hon vara bebis hela tiden, snark.... när hon leker med kompisar vill hon alltid leka mamma, pappa barn och hon ska alltid vara bebis - annars j-vlar! Då vill hon ha blöja och så går hon runt med docknappen i munnen (jag blir galen av att se det)
Hon har en lillasyster på 11 månader som hon väl blir influerad av...

sen på kvällen när hon lagt sig får man dåligt samvete. Ja- det är inte lätt!

Jag vill bara säga att jag förstår precis! Förra sommaren var vår son 3 år och såååå jobbig. Det var ärligt talat en jobbig sommar. Så mycket bråk och trots och känslighet. Älskar honom såklart men usch vad jobbig han var.
Men det blev bättre,men först efter semestern tyvärr. :)

Skönt att höra att i stort sett alla 3åringar är sådana! Så man inte är ensam om att ha en jobbig 3 åring.

Vi hade soc här förra veckan. Och då pratade vi just om detta, hur jobbig sonen är.  
Visst, en 3åring testar sina gränser och ser hur mycket dom kan och får bestämma. Men man vill ju ändå inte att dom ska bestämma för mycket. Dom är ju fortfarande små. 
Men dom från soc verkade inte fatta hur jobbig sonen kan vara egentligen...  Dom träffar ju inte honom i sitt rätta jag... Utan, så fort det är folk hemma, så kan han bli en ängel. Man kan nästan se vingarna på ryggen 

Men om dom skulle träffa sonen, som han egentligen är, skulle dom antagligen ändra åsikt om det...

Känner igen det där våran son kan också vara rena ängeln när det är andra människor med, så dom förstår inte alls vad vi menar när vi säger att han är helvild och aldrig lyssnar

Åh, det där gnället känner jag SÅ väl igen! Min dotter blir 3 år och en månad och det gnälls, gnälls, gnälls... 
"Jag orkar inte" är nog hennes favoritfras nu.... och "Vad gör du?" en så där en miljard gånger. Och hon kan verkligen inte vara still en sekund utan det klättras och kavas och klängs.  Gaaaahhhhhh!! 

Finns det igen manual för barn?
Någon bör väl ha skrivit ner sina knep för att få barnen att göra som man vill.
Någon borde skriva en sådan bok.

tyvärr har jag inte alla svaren, annars så hade jag skrivit den boken,
fast mina barn hade säkert stått och skrikit brevid mig då, bråkat och sånt

Tvillingfar: Jadu, tänk om det ändå hade funnits det  Den hade nog blivit slutsåld fort!

TACK för den här tråden!!! Tack för att jag inte längre känner mig fullkomligt värdelös som mamma. Min son beter sig ju precis som era trotsande treåringar. Trodde nästan vi var en dysfunktionell familj...

Gud vilken bra tråd!!!

Min son visar oftast värsta sidan just när vi är bland folk. I stortsätt bara när han och jag är själva som han är den gulliga lilla killen. Fast han har alltid varit väldigt krävande.

Det som är skönt att läsa iallafall är "va sa du"?

Jag var nästan på väg med han till VC för jag trodde han hörde dåligt ett tag.

Tusen frågor om ALLT.. självklart vet jag att man ska vara nyfiken och jag försöker verkligen svara på allt men ibland är det väldigt svårt. Ibland är frågorna så svåra och på en så hög nivå att svaren helt enkelt inte är begripliga för en 3,5 åring.

Gnäll gnäll gnäll hela tiden.

Värst är nog dock hans elaksheter mot sin bonuspappa min sambo. Vi väntar nr 2 och jag har fruktansvärd foglossning, är sjukskriven på heltid men det är bara jag som duger. Han trycker på alla knappar och kliver på alla ömma tår han kan. Slutar oftast med att de blir så osams att jag blir tvungen att göra det som skulle göras iallafall.                

glad jag blev som hittade den här tråden och att man inte är ensam.