• Anonym (pojkflickan ts)

    Min man kläckte ur sig att jag är en pojkflicka?! JAG?? (män får gärna svara i tråden)

    Ja, ni ser ju rubriken. Min man hävdar alltså att jag är en sk. "pojkflicka".

    Jag hade nyss varit hos frisören och glad i hågen kom jag hem och visade upp min nya frisyr, varpå min man kommenterade mitt nagellack på fötterna (turkost)
    MAN - "Jasså, har du vuxit ur pojkflickerollen?"
    JAG - "What?"
    MAN - "Ja, du har ju alltid varit en pojkflicka"
    JAG - "Säger du det? Hur är JAG en pojkflicka?"

    Varpå han skrattar och "tittar under lugg" och försäker släta över genom att säga att HAN gillar det.

    Jag skiter väl i vad han gillar, jag vill fan heller inte vara en jävla pojkflicka!

    En pojkflicka för mig är, som ni säkert förstått vid det här laget, inte någonting positivt. Jag ser framför mig Pippi Långstrump som vuxen, eller en feminin verson av Jim Carrey... jag ser en person som inte vårdar sitt yttre, någon med kort hår bara för att det är praktiskt, med korta naglar bara för att det är lättare, med foträta skor, med säckiga kläder och sportBH. Jag tror inte att den personen är jag, jag vill absolut inte att den personen ska vara jag.

    Jag vill vara feminin och blomstrande. Jag vill inte att MIN MAKE ser mig som en pojke, som en töntig sportig tjej som älskar allt praktiskt.

    I mina ögon är jag ingen pojkflicka. Jag sminkar mig dagligen, rakar ben och mus dagligen, använder klackar så gott som dagligen, har alltid välordnad frisyr och fina naglar. Min röst är ljus och pipig. Jag förstår inte vad min man menar så jag har försökt fråga ut honom men han svarar bara "eeh, du vet vad jag menar, hahaha"

    Vad definerar ni som en pojkflicka? En "sån" som jag?

    Något tips på hur man gör för att inte vara en pojkflicka? Vad kan jag göra för att bli mer feminin?

  • Svar på tråden Min man kläckte ur sig att jag är en pojkflicka?! JAG?? (män får gärna svara i tråden)
  • LaJohannan

    Rakar du ben å mus varje dag=/ Hela året runt... pust

  • HäckHäxan
    Anonym (F) skrev 2011-07-07 19:40:23 följande:
    jag är en pojkflicka.

    jag är bestämd och fiser och rapar som en man..

    tuff och stor i truten..och det har skrämt killar och tjejer..

    men kroppsligt så ser jag ut som en annan vanlig tjej..         
    Låter som mig om man bortser från fisandet och rapandet då, för sånt skulle jag aldrig göra bland andra människor om det går att undvika.
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Anonym (M) skrev 2011-07-07 19:52:01 följande:
    Underbar och klok mamma du har! 

    Ja, det där relationssnacket är svårt. Jag har aldrig fattat analyserande som självändamål. Jag börjar genast fundera över problemlösning och får då höra att ibland måste man bara få häva ur sig. Fint, det köper jag,men inte om det pågår under längre tid och personen i fråga aldrig gör något åt saken.

    Klassiskt scenario: Väninnan ringer till mig från sovrummet och gråter för att mannen sitter med en burköl framför TV:n och inte ser henne. "Jag vill att vi pratar om det som är vi." snyftar hon och jag fattar ingenting men hummar inkännande.

    Hon erkänner att hon har hackat på honom hela dagen för att han inte ser henne (wtf?) och sen tycker hon att han är hänsynslös när han hellre kollar på motorsport. Egentligen lider jag med honom och tänker låååt karln vaaa, men jag klämmer in några passande floskler som jag har lärt mig.

    Själv hade jag antingen satt mig i hans knä och hånglat upp honom hett alternativt gått ut med en kompis. När jag frågar varför hon inte går ut till honom i stället för att ringa mig säger hon: "Jag vill att han ska förstå själv att han borde se efter om jag är ledsen när jag går undan.".

    Jag får spel på sånt. Mina väninnor är underbara personer på många sätt men den här biten fixar jag inte. Det problemet har jag inte med manliga vänner så könsrollerna spelar nog helt klart in här.      
    Ja hon är bra min mamma. Men hon har faktiskt lärt sig det av sin pappa, som för sin generation var en ganska ovanlig man, han lärde alla sina barn allt, snickra, fiska, hugga ved och allt var det var och mormor lärde dom alla att laga mat och baka och tvätta. Varje söndag tog morfar sina 5 barn och försvann hemifrån så mormor fick en hel dag själv att göra vad fan hon ville på, läsa, sola, sova, han lagade även middagen och diskade, söndagen var mormors dag för sig själv, var nog inte såvanligt på den tiden, mamma är född 60 och min mormor är idag 81. Mormor säge ralltid att hon vägrade att hennes söner skulle bli en kvinnas belastning, så därför blev dom lika väldrillade i matlagning som i tvättning och strykning, ingen kvinna skulle någonsin behöva ha hennes söner som man och gnälla för att dom inte kan

    Jag gör också sådär. Fast många gånger säger jag till mina vänner att alltså, du har aldrig funderat på att säga vad du menar istället för att försöka skicka osynliga och dolda budskap som ingen man kommer förstå (jag fattar dom inte heller)? är ofta ett uttryck de har i ansiktet då.

    Jag har själv aldrig fattat varför man ens måste hänga på varandra jämt, göra allt ihop osv, jag har väl för tusan ett eget liv, saker jag gärna gör själv, skulle aldrig vilja ha en man hängandes över axeln när jag läser, målar eller gör annat. Är ju knappast tillsammans med mannen bara för att man liksom skall det, utan för att jag vill det och trivs med sällskapet. Men inte på bekostnad av min egna personlighet, då kan det kvitta.
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Stinky skrev 2011-07-07 20:08:05 följande:
    Haha! Nog fasiken gör jag det! Så fel det blev där...  
    Shit happens.... Demi More är någon jag tycker om faktiskt OCH så är jag fan impad över att de två hollywood människorna hade en relation så länge, inte vanligt där inte
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Anonym (men?) skrev 2011-07-07 19:33:47 följande:
    hur gör man som tjej för att få andra tjejer att känna sig som en pojkflicka? ;)
    Man tvingar dom att klia sig i skrevet i kassakön på ica och rapa förste bästa snygga man i örat av "misstag"
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • Anonym (tjejig tjej)

    För mig är inte pojkflicka ett skällsord. Jag ser det snarare som något positivt. Ser en sportig, stark tjej som inte tvekar inför att hugga i och säga ifrån framför mig. Victoria Svensson typ.

    Jag skulle dock inte vilja bli kallad för pojkflicka av min man. Just för att det är inte så jag ser mig själv. Jag tror själv att jag är mycket av det som kallas för "kvinnlig".

    Förstår därför TS. Skulle min man kalla mig för pojkflicka (som är ett i grunden positivt tilltal) skulle det bli en sådan krock för mig att jag skulle undra vad han/ jag har hållt hus de senaste tio åren ... 

    Tillägg: Raka ben och mus varje dag året runt. Pust!! Och snabbväxande?  

  • HäckHäxan
    Anonym skrev 2011-07-07 19:54:42 följande:

    Inget ont om dig men jag har svårt att tro att de flesta män tycker det är sexigt med en kvinna som beteer sig som en man.


    Tvärtom brukar ju män uppskatta kvinnor som beteer sig som...kvinnor.


    Det är ju det som är så unikt med att vara kvinna, och sen så är vi olika män och kvinnor.


    Kvinnor överlag är fysiskt svagare än män och män brukar uppskatta att få hjälpa och känna sig manliga.


    Orka vara den där tjejen som ska vara runt sin pojkväns killkompisar jämt och haka på jämt, knäcka en öl med killens polare och rapa och skratta högt...det brukar ha motsatt effekt och män ser dig som en man istället för en kvinna oavsett hur sexig och kvinnlig du ser ut rent fysiskt.


     


    Kan ju bara snacka för mig själv här, men mina vänner, män som kvinnor ser mig som en människa, en person, inte en vandrande nyrakad fitta som enbart är till för att tillfredställa en sugen man. Jag föredrar helt klart att vara en person i alla lägen.

    Absolut har du rätt i att många män är fysiskt starkare än kvinnor, även om motsatsen finns också såklart. Är det i den fysiska styrkan som manlighet sitter menar du? Ledsen men jag köper inte det, manlighet är det som kan göra en kvinna knäsvag, utan våld Det sitter i huvudet, i personens personlighet helt enkelt.

    Alltså jag kan träffa en kvinna med långt hår, långa naglar och kjol men ändå måste jag inte uppfatta henne som särskilt feminin faktiskt. jag har mött kvinnor som ser ut som våp, men så fort dom öppnar munnen så inser man att det sitter en knivskarp hjärna i huvudet.

    Om jag skrämmer en man med min öppenhet, min ärlighet och mitt sätt, så är det ett säkert tecken på att han faktiskt inte är man nog för mig, alldeles för osäker som människa helt enkelt och en sån kan inte jag dela livet med någon längre stund.

    Personligen dricker jag inte öl, jag rapar inte folk heller ( i min värld är det ohyfsat och ostädat ) Men jag skrattar högt och hjärtligt med mina vänner, kvinnor som män. Många kvinnor som jag känner är och har ofta alltid varit avundsjuk på mig, för min ärlighet och öppenhet och mitt mod, själv tycker jag att jag är en feg jävla kyckling dock. Män uppskattar mitt sällskap utan att för den delen vilja knulla mig, de flesta män inser rätt fort att det är helt meningslöst att ens tänka tanken, vänner är vänner, sex och kärlek är något helt annat, iaf för min del då.
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Stinky skrev 2011-07-07 20:30:03 följande:
    Låter som typisk finnkärring som jag.
    Inte sära bara rista, inte mkt bara liiite!
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • Anonym

    Jag har alltid varit en pojkflicka för min omgivning men detta har inte berott på att jag inte såg kvinlig ut utan att min attityd varit pojkig vad det nu är... Har alltid sagt och gjort som jag velat stått upp för mig själv... Inte varit konflikträdd så detta har fått mig att bli pojkig!! Men men det ser jag inte som något negativt men trågigt bara att man blir pojkig för att man är som man är!! Att inte flickor kan vara som jag har varit!!

  • HäckHäxan
    Anonym skrev 2011-07-07 20:35:21 följande:

    Som en feminin kvinna så skulle det förstöra mig att bli kallad för "pojkflicka".


    Tänk dig att vara heterosexuell och bli kallad för bög eller ha folk som tror du är flata när du inte är det.


    det skulle ta väldigt lång tid att läka och jag vet inte om jag nånsin skulle kunna förlåta min man för det.


    Ser min bild ofeminin ut??? Ser det ut som en mans kropp i trosor???

    Är det verkligen så jävla viktigt vad andra kan tänkas tänka? Är det liksom viktigare än vad man själv tänker och tycker om sig själv? Jag skiter väl fullkomligt i om någon tar mig för en bög, för en flata, jisses jag brukar bli tagen för att vara tonåring eller strax efter 20 och då är jag strax efter 30. Skall hela min värld rämma för detta? Skulle banne mig inte tro det, snacka om att slösa med energin och inte få ut något vettigt alls av tiden.

    OCH varför skulle bög eller flata vara nått jävla skällsord, precis som alla våpiga kvinnor så är dom också, ja just det, människor
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
Svar på tråden Min man kläckte ur sig att jag är en pojkflicka?! JAG?? (män får gärna svara i tråden)