Min man kläckte ur sig att jag är en pojkflicka?! JAG?? (män får gärna svara i tråden)

Precis som jag tänker! Är man en flicka så är man. Man blir inte mindre flicka, dvs. pojkflicka, för att man inte följer könsrollen till punkt och pricka. Gillar man att mecka med bilar t.ex. - då är man ingen pojkflicka utan en flicka som gillar att mecka med bilar. Så enkelt är det.
  

Bara en sån sak som att pojkflicka är ett ord (t.o.m. ett ord med positiv laddning), medan flickpojke inte ens finns tycker jag är skumt. Jag vill inte att någon av orden ska finnas, då de fungerar som stämplar som säger "du är inte som en flicka ska - alltså är du en pojkflicka" osv. Men jag kan ändå tycka att det är konstigt. 

Jag är så pass gammal att jag nog skulle gillat att få höra att jag är flicka men förmodligen hade jag ogillat det.

Jag är kvinna - punkt. Oavsett vad jag klär mig i eller vad jag gör!

Äsh då, jag kan se mig som en pojkflicka ibland. Trots detta så har jag långt hår, sminkar mig varje dag och har ALDRIG byxor. Jag rapar och pruttar inte offentligt och jag rakar mig under armarna, benen och musen. Jag tycker om att pyssla om mig själv!

Att jag ser mig själv som en pojkflicka ibland beror på att jag inte är som en typiskt "tjej" och snackar skit bakom ryggen på andra tjejer, jag bryr mig inte så mkt om vad andra tycker om mig, jag kan skratta åt bajs och kiss, jag dör inte om jag får skit under naglarna, jag är ärlig och rakryggad och säger vad jag tycker mm.

Det är en spännande världsbild du målar upp i dina inlägg ts! Med din snäva definition vet jag inte om jag någonsin träffat en kvinna. Kanske om man letar i den nu bortgågna generationen av far- och morföräldrar. Kanske. Om vi är förlåtande mot smärre avvikelser, tar i beaktan att en stor del av de "kvinnliga" sysslorna utförs motvilligt efter 60 år av enahanda hemarbete och slänger in en rejäl dos matematisk logisk förmåga som tyvärr aldrig fått blomma ut ordentligt eller kanske tillåter fotriktiga skor kan det nog finnas någon liten tant ännu i livet även i min bekantskapskrets. Helt säkert är i alla fall att det inte finns en enda "riktig" kvinna i min ålder bland de närmaste vännerna om jag ska tro dig.

Naturligtvis är du en riktig kvinna. Oavsett vad din make eller mor använder för märkliga uttryck. Personligen skulle jag aldrig få för mig att beskriva mig som kvinna i första hand, det finns så mycket annat som beskriver mig som person bättre, men visst är jag kvinna. Kanske inte just kvinnlig enligt din definition, men helt klart kvinna och därmed, får man väl förmoda, kvinnlig på mitt sätt? Det måste väl vara alla vi som är kvinnor idag som representerar begreppen kvinna och kvinnlig? I dem tror jag nog att vi kan rymma både din och min version, förvisso kan det göra dem något diffusa men det kanske vore bra så kan vi ta till lite entydigare adjektiv istället när vi vill beskriva människor i fortsättningen.

Vad gäller pojk-flicka tycker jag nog att begreppet sedan länge sett sina bättre dagar (om det någonsin fanns några sådana) och hoppas att det är på väg ut. Om jag var du skulle jag inte ta alltför hårt på uttalandet att du skulle vara pojk-flicka, uppenbarligen förknippar du det med något negativt medan så inte tycks vara fallet för din man, ni har nog rätt olika definitioner, (jag betvivlar att han t.ex. skulle se dig som ett barn) en onödig sak att bråka om.

Ta dig istället en funderare på vilka egenskaper du värdesätter hos en människa, en kvinna, dig själv, och sträva efter att vara just den människan, kvinnan, personen som du vill vara. Jag är helt säker på att den personen är kvinna, för det är ju du.