Min man kläckte ur sig att jag är en pojkflicka?! JAG?? (män får gärna svara i tråden)
Ja, ni ser ju rubriken. Min man hävdar alltså att jag är en sk. "pojkflicka".
Jag hade nyss varit hos frisören och glad i hågen kom jag hem och visade upp min nya frisyr, varpå min man kommenterade mitt nagellack på fötterna (turkost)
MAN - "Jasså, har du vuxit ur pojkflickerollen?"
JAG - "What?"
MAN - "Ja, du har ju alltid varit en pojkflicka"
JAG - "Säger du det? Hur är JAG en pojkflicka?"
Varpå han skrattar och "tittar under lugg" och försäker släta över genom att säga att HAN gillar det.
Jag skiter väl i vad han gillar, jag vill fan heller inte vara en jävla pojkflicka!
En pojkflicka för mig är, som ni säkert förstått vid det här laget, inte någonting positivt. Jag ser framför mig Pippi Långstrump som vuxen, eller en feminin verson av Jim Carrey... jag ser en person som inte vårdar sitt yttre, någon med kort hår bara för att det är praktiskt, med korta naglar bara för att det är lättare, med foträta skor, med säckiga kläder och sportBH. Jag tror inte att den personen är jag, jag vill absolut inte att den personen ska vara jag.
Jag vill vara feminin och blomstrande. Jag vill inte att MIN MAKE ser mig som en pojke, som en töntig sportig tjej som älskar allt praktiskt.
I mina ögon är jag ingen pojkflicka. Jag sminkar mig dagligen, rakar ben och mus dagligen, använder klackar så gott som dagligen, har alltid välordnad frisyr och fina naglar. Min röst är ljus och pipig. Jag förstår inte vad min man menar så jag har försökt fråga ut honom men han svarar bara "eeh, du vet vad jag menar, hahaha"
Vad definerar ni som en pojkflicka? En "sån" som jag?
Något tips på hur man gör för att inte vara en pojkflicka? Vad kan jag göra för att bli mer feminin?
Jag kan inte förstå hur någon kan vara stolt över att vara en pojkflicka.
