Kära nån vad många det är som vet bäst hur man tar hand om små barn. Jag blir helt slut... Har haft svärmor här på besök hela helgen och jag var så förbannad efter två dagar att jag var tvungen att gå ut på riktig långpromenad sista dagen. För det skulle läggas i hur Freddan nattas, har han tillräckligt med kläder på sig, han fryser väl inte nu, nu måste du nog byta på honom, nu är han väl väldigt gnällig, när mina barn var små... Fy fan. Det är ju inte så att jag själv är helt tappad när det gäller att ta hand om mitt barn, för i så fall så skulle jag väl inte ha skaffat barn från början... Nej, det där stör mig så förbannat. Om man inte har något snällt att säga så kan man hålla ***.
Idag är det dags för vaccinering här, har laddat upp med alvedon omifallatt. Kör Hepatitvaccin också, är det nån här som väljer bort det?
Och så har jag börjat med p-piller igen, för jag står inte ut med att vara "ensamstående med två barn varav ett på trettio år" och dessutom skaffa fler... Hmpf.
Ok, inte lustigt att ha det så, men det känns såååååååå Bekant Här är det tre barn, varav ett på 32 (de andra två år och lillebror 3 mnd). Den största är den svåraste att uppfostra...
Vi börjar få in en hyfsad nattningsrutin, freddan somnar oftast mellan 21 och 22 och det brukar behövas vaggning och sjungning i ungefär tjugo min per gång. Vi bor så att han behöver ligga i samma rum som vi, alternativet är övervåning och det känns inte helt rätt...:/ Är bara jag som sköter nattning och det lär väl vara så...tack och lov somnar jag så fort jag lägger mig ner...:P