Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Heeej... någon som minns mig. Jag var aktiv i tråden för ett tag sen. Sen fick jag rätt mycket galenskap att reda ut på hemmaplan och tog en paus både i dejtandet och i den här tråden.

Nu ska ni få en äcklig lyckohistoria...

Så för tre veckor sen tänkte jag att jag kunde pröva på dejtandet igen. En kille var jag väldigt intresserad av och jag trodde att han var intresserad av mig. Men så fort jag släppte för att låta honom ta initiativet så försvann han.
En annan kille skrev ungefär strax efter det ett högst ovanligt och trevligt och... ja så perfekt brev att jag var tvungen att träffa honom efter enbart tre växlade mail efter två dagar. På en måndag.

Jag stämde möte med honom utanför Stadsbiblioteket för en promenad. Jag rusade dit efter ett försenat utvecklingssamtal med dottern. (Var så arg på läraren som lät oss vänta en halvtimme innan vi fick komma in.) Vi gick en promenad, som bara blev längre och längre och till slut så beslöt vi att äta middag på en japansk restaurang. Allt var bara så där läskigt bra och trevligt. Han följde mig till bussen och tio minuter senare fick jag det där sms:et som man läser om att alla andra får. Han ville träffas igen.

Efter det har allt varit så enkelt. Jag har aldrig trott att man kan hitta varandra så självklart och direkt och bara veta från början att det är rätt. Åtminstone inte att båda gör det. Samtidigt. Men det finns faktiskt! Det går inte att beskriva hur bra det känns. Hade vi inte haft barnen så hade vi nog bott ihop redan. Jag har aldrig känt att jag behöver analysera eller undra över hur han känner eller hur jag känner. Allt har som sagt varit så självklart från början. Han känner likadant. Förut hr jag alltid undrat hur den jag träffat känner, när kan man ringa igen, hur många sms kan man skicka iväg på en dag, kan jag verkligen fråga ännu en gång när vi ska träffas nästa gång... etc.

Jag hade nog slutat tro. Men så bara hände det. :) (Ja haleluja -  jag är frälst - garanterat!)

Så nu håller jag tummarna för er och försöker inge alla er andra här hopp med mitt vidriga lyckoslisk. (Jo så kunde i alla fall jag känna när jag läste om andra förut. Jag tyckte att det var överdrivet (och rent elakt ibland) att köra upp det framför näsan på mig.Jag skrev tom som status på FB en gång att jag ville slippa läsa om alla vänners gulligull hemmakvällar.

Men!
Det går faktist att få det här att fungera. Och det utan att behöva ta någon som verkar vara någorlunda ok bara.
(Och den här gången så var det två andra tjejer som han skrivit med som fick veta att han nu hade träffat rätt person och att han önskade dem lycka till med att hitta någon annan. Jag får hoppas att det inte var någon av er.)

fått tag i honom nu o han säger att han har fullt upp den veckan han har barnen men att det blir lugnare i morgon när han är "ensam". Nu snackar vi rätt mkt...så får se om jag får nåt hum om vem han är och om hans sätt ändras...
nu har jag i alla fall fått se bilder på honom

Man känner sig verkligen förvirrad i denna djungel.

Har legat på is med dejtandet ett tag.

Så imorse så tänkte jag.. Fan jag behöver ju bekräftelse! Det var längesen nu...

Aktiverade pannkakan.. La till och med upp en bild denna gången,
och japp.

Nu var det klart! Jag känner mig sketasnygg igen :p

Är det någon förresten som ska gå på Bruce Springsteen?

Sluta svara eller fråga vad han vill egentligen. Ev blocka honom..

Anonym(Sa): Jag svara inte på sånna mail öht. Jag svarar endast på de som skriver något vettigt efter att ha kollat deras profiler om det är ngt att ha:)) Kanske taskigt men jag är ju inte där för att döprata.

Jag skiter fullständigt vem han träffat innan han träffa mig och har han frågor om ng så svarar jag superärligt men att få det rakt upp i ansiktet det tål jag inte.

Överagerar jag?

Anonym(sa): Jag kräver inte heller långa brev. Men en personlig presentation och vad som gjorde att de kontaktade mig brukar fungera bra:))

Han säger det på sitt sätt dvs rakt o hårt, så är han som person och han menar ej ng med det, tycker jag är tokig som säger att han anklagar mig.. men jag vet inte är känslig för att folk lägger sig i vad de inte har med o göra.

Varför ska vi lägga 3 timmar på tjafs igår kväll när vi kan göra annat som att mysa , tjafs som har med 3dje part o göra..
Jag ska prata med honom och säga:
1. mitt tidigare liv har ingen absolut ingen med o göra
2. har aldrig mött någon som vill veta så mycket om ex, vänner etc, snarare tvärtom att man är här o nu o ser framemot den man är med o är kär i nu
3. han får gärna prata med sina vänner när han berättar om mig och dyker det upp igen att han får reda på något, kom o prata med mig i lugn o ro så lovar jag att svara men blir det såhär igen med den tonen o inställning är det bye..
4. jag är social o aktiv i sammanhang, vänj dig vid att vi kommer att träffa på andra framöver som vi båda känner och det får du helt enkelt acceptera..

Punkt slut säger jag.. grrrr