Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Kuriosa förresten... om nån minns killen som raggade upp mig på en icke-dejtingsajt förra veckan, och verkade så lovande. Vi bytte ju nummer, pratade, och det kändes BRA. Sen googlade jag honom, för han hade lämnat ut hela sitt riktiga namn. Och hittade hans sambos blogg... han är alltså sambo med en tremånaders bebis. Men påstod sig vara singel sen ett år. Efter att ha lurat ur honom den där lögnen, så jag var säker på min sak, så fick han veta via sms vad jag tyckte och tänkte.

Efter det har han ändrat sin profil på icke-dejtingsajten, tagit bort sitt namn där, och sin presentation på "singeltråden" som finns där. Hehe.. Skulle tippa han hade ganska fet ångest i lördags! Sen idag kollade jag hans sambos blogg.. å i lördags hade han både fixat middag och lördagsmys till henne, och i söndags bjöd han henne på fika på stan. Hahahaha!!!  Kul för henne, att han skärpte till sig, även om det kanske bara var av dåligt samvete.. Hoppas att han håller sig på den "smala vägen" framöver.. (han KAN ju ha varit en bra kille som bara vinglade till lite, och kanske fick sig en tankeställare..)

Har upptäckt ett problem. När jag är för frustrerad, så blir jag ruskigt vass i min argumentationsförmåga; inte elak, men slaktar människor i argumentationer ibland. inte ett dugg ödmjukt, och behöver nog jobba på det... men sen satt jag idag och funderade över hur många som gör samma sak, som sitter och debatterar som arga små vättar eller nått, för att dom också är frustrerade(antingen i en dålig relation eller i det här singelträsket)... och så började jag skratta massor.

Hoppas det går bra för alla! Nu ska det pussas på liten tjej som skulle gå att steka ägg på i nuläget.. nog dags för lite mer ipren.. *vinkar*

 tror ärligt att jag skulle backa å dra öronen åt mig om jag var tvungen att BE om en puss(om det inte fungerade att bara ställa sig närmre och båda ville liksom) eller om han sa att jag bara var "ok".. Men jag kanske är för hård. Men trött på att bli bränd av tvetydiga karlar som inte säger saker rent ut med en gång, så kommer nog inte att fixa tvetydighet så längre. Vill killen, så vill han väl liksom..

hur menar du? Med att visa upp ditt rätta jag? Vad annars ska du göra? Ljuga och vara oärlig, å få någon på kroken som inte är intresserad av DIG? Släpp inte drömmen, NÅGON kan och kommer antagligen att älska dig för precis den du är. (säger antagligen, för att det ju tyvärr inte ÄR alla människor förunnat att träffa "rätt" i livet, fast dom flesta gör nog det förr eller senare)

Lite deppig lördag här med. Eller smärtsam bara. (fast har med andra saker än karlar och sånt att göra) Så håller bara en tumme för er andra.

Jag ska nog tala om för en potentiell dejt att det inte blir något, för känner att det inte direkt känns nåt alls när jag pratar med honom, även om han nog är snäll å så, och så har nu beklagat sig två, tre gånger över hur alla tjejer bara utnyttjar honom ett tag och dissar honom sen, och jag vet inte.. men det får mig att inte orka ge honom en chans.. för känns som om jag mer tycker synd om honom nu, än är intresserad av honom. jag är inte riktigt för "sympati"-dejting så..  

Han började ju inte så, för då hade jag inte pratat med honom alls. mailat lite fram och tillbaka ett tag, trevliga mail å så. Men det kom nu, där han beskriver hur tjejerna bara nöjt sig med honom ett tag, och att dom sen dumpat honom, och att senaste tjejen lovade att vara ärlig, men sen gjorde samma sak. Jag vet inte varför.. men lusten att träffa honom bara dog. (jag menar, är ju inte som att en annan inte heller har bagage, men det är ju förflutet, och inget en ny dejt ska påverkas av så; det är ju MITT att ta hand om, inte nått någon annan människa kan fixa åt mig)  Kändes nästan som om han vädjade att jag skulle lova att inte dumpa honom.. å jag har ju inte ens träffat människan, så det fungerar ju inte. Så nä... ställer nog in den. Skulle bara känna mig stressad tror jag..

Full sympati med känslan, för själv är jag inte inne på någon dejtingsajt just nu. Tagit paus, för orkar inte. Men vad skrev du i pres'en då? Tror ärligt att träffa människor irl är en bättre väg också.. så svårt via internet ibland. iaf för mig.

*ASG* Nog väldigt, väldigt sant.. (skulle inte våga göra det, inte kaxig, cool och modig nog; men om man är det så..)  Hahaha! Godkväll mr.McBeal! Gillar din hjärna!  Hur går det med flocken du har efter dig? (eller med den enda utvalda, som verkade lovande)

*fröken CT går å skakar lite rumpa i mitt eget vardagsrum, fredad från bisonoxar i flock..*

Håller med..   Skulle nästan hellre gå ut med någon, som nära vänner valt ut till mig med omsorg, då kunde jag ju iaf bli förbannad på DOM sen, om det blev katastrof..

Hade gärna hängt med never mind, om jag hade bott närmre, bortsett från att jag hade tagit något alkoholfritt istället, och helst hade hittat ett dansgolv med schysst musik snarare än hängt i baren.

ta med en BOK, köp nått litet att äta om det finns möjlighet och häcka där tills nattklubben öppnar. öva dig i att le sött och mota bort diverse bisonoxar som kommer rännande(dom brukar nog inte stångas så ofta )... Jag skulle möta upp en vän en gång på ett ställe, å fick vackert vänta en halvtimme, å det gick faktiskt bra, när värsta ångesten hade lagt sig.. (var mest sällskap där, så var inte så mkt bisonoxar då faktiskt) Du kan ju alltid FÖRSÖKA, så blir du en erfarenhet rikare!

Nä. Du eller ni andra som får flytta. Jag bor bra där jag bor, älskar min stad.   (bortsett från ej flyttbar med barn)

*neeeeeeejjjjjjj* (skriker) å kämpar emot och om gud nåde dig om du kittlar mig då BITS jag!  (men brottas är alltid kul!   )

för övrigt skulle du vara tvungen att fånga mig först.. hehe..