Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

 

Ja, saknar inte att vara i den relationen direkt.. tog mig ett tag att inse hur mkt det hade påverkat mig.. Roliga var att det var han som gnällde över att jag var svartsjuk; vilket jag faktiskt blev, men på ganska goda grunder. Usch.. snurriga relationer kan man leva utan.

hörrni... just ikväll känns det verkligen ganska okej att vara singel.   Får ju lära mig så mkt bra och nyttiga saker, och i det häringa träsket finns det iaf en del att lära sig och det blir bra och roliga historier att berätta sen. I väntan på Kärleken dvs... som jag bara måste tro finns. (bara tror inte det går att bestämma exakt när den ska dyka upp)

Satt å såg "love actually"  igår och den är otroligt fånigt, smörigt, romantisk, fast jag tycker faktiskt den är söt... Och när man kan se en sådan, utan att sitta och deppa ihop, utan blir varm i hjärtat och glad, då är nog livet som singel hyggligt ändå.

Sen: om en kille har en sån här tatuering; skulle du ha lust att dejta honom då?

...kannibaler är nog inte riktigt min grej tror jag...

  Är man inte singel å gnäller över, det så plågas man av saknad efter den man träffat men inte kan träffa jämt.. Se där! Bara ytterligare ett bevis på att hur man än gör, så finns det saker som är knöliga och jobbiga. Fördelar och nackdelar.

Men ärligt, förstår känslan. Men tids nog så...

jag gjorde det en gång, var ett bra alternativ till samboskap; jättepraktiskt. Men grannarna nu.. nja... ett par på ena sidan, ett under, ett bredvid dom, ett nedanför dom, och ett på andra sidan det... och inga i min ålder heller.. Får väl hoppas nån flyttar eller nått..

vad ska du ha fem hönor och en ko till? (har jag missat nått?)  

AHA!! ...smart! Tror jag ska önska samma sak då... fast då måste jag nog önska en gård, foder och nån som mockar komockorna med..

fyyyy.... ja, är bra att få perspektiv på saker ibland. Att nått av barnen ska dö innan mig, är nog den största skräck jag har.. allt annat är peanuts i jämförelse.

Vore det inte hänsynsfullt att ge honom lite mer tid? Menar.. han är ju gift, och det är en ganska stor sak att lämna någon så. Kan ju ta tid att fatta beslutet. Klart du vet bäst själv, och alla situationer kan vara unika. men sen tänker jag också så här: vill du inte att han ska VILJA själv? OM du säger åt honom vad som är rätt val, och han gör som du vill, hur kan du då efteråt veta att det var vad han verkligen ville själv? (låter lite som att vara morsa åt någon, och du vill väl inte ha en SON som partner?) 

Svåra saker.

själv mår jag apa just nu. Avslutade en vänskap idag(för jag gissar att personen inte kommer att erkänna eller be om ursäkt för något alls); en gräns nåddes och jag behöver inte människor i mitt liv som beter sig så, och som till råga på allt ljuger och förnekar det när jag vänligt säger vad man ser. Usch...   Avskyr att säga hejdå till människor jag ändå tycker om. (bara inte kan stå ut med i vissa avseenden längre kanske)

Jag är inte aktiv på nån dejtingsajt just nu. Orkar inte. Kommer senare.

men en sak jag funderat över.. helt ärligt så skulle jag önska att jag kunde få lite fler BRA vänner bara, av manligt kön såväl som kvinnligt; och att dom manliga verkligen handlade om vänskap också(inte bara en påstådd sådan för att försöka få komma under kjolen på en typ). För jag behöver att en partner till mig är min VÄN framför allt. Om han inte kan vara min vän, kan han inte vara min partner heller.

Svårt att hitta ord på det där, men hur sjutton tror en kille att han ska kunna "vinna mig" genom att flörta å greja, men inte bry sig om mig som människa? (jo, dom finns som är så, som vill ha reda på hur man ser ut, och flörtar, å pratar sex, men inte verkar särskilt intresserade av vem man är som person så; sen finns ju dom andra som är tvärtom men verkar sexskygga istället.. å det är ju inte heller en hit.. )

Äh. Håller en tumme för en andra, som har dejter och grejer för tillfället. Och går å drar nått gammalt över mig! God natt!