Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Hahaha ja men det känns bra. Då behöver jag inte se ut som en vandrande kattastrof när jag frågar. Tom min jättetrevliga kolega påpekade att jag minnsan såg lite sliten ut Nu kvittar ju utessendet egentligen men man är ju lite mer självsäker när man känner sig fräsch

Jag lämnar den här tråden nu tror jag, känns inte aktuellt längre liksom.

Hoppas det går bra med dejtandet, ni alla!

OkOk jag gör det! Kitkat: Smecker är ett får i vargakläder, en katt som ryter som ett lejon hahaha Han gillar att anmärka på saker men kommer ofta med mycket kloka råd och ideer

Ja men precis, sköts det snyggt, så gör det inget om man springer på varandra någon gång.

Har fikat ett par gånger (alltså en första dejt) under dessa år som singel, har känt att de var fel för mig, och har tänkt igenom det på vägen hem och smsade sen när jag kommit hem att det inte var rätt. Har fått bra respons på det faktiskt: typ, ja, vad synd men det är så det kan vara.

Jag har nu smsat (ungefär samma formulering som jag blev tipsad om) och väntar nu på svar. Jag vet att han jobbar, så svar kanske kommer till kvällen...  Jag vet ju vad jag kommer att få för svar, men känner mig lite spänd över svaret ändå. Men det ska bli skönt att veta.....

Sen kan jag undra om man kan tycka att det klickade så bra, helt på egen hand. Han kanske tyckte vi kom bra överens, men inte på det sättet. Och det är ju "det sättet" som man är ute efter vid dejting, så då måste man avbryta på ett sjysst sätt. 

Jo man hinner ju bygga upp en bild av personen om man väntar med att ses och med den bilden kommer det ju förväntningar. Lättare att vara lite cool utan förväntningar Lycka till och om du vill träffa honom igen så tycker jag du ska bjuda honom på kardemummakladdkaka, den godaste av kladdkakor

Å, vad jag tycker det här med dejtande och känslor är jobbigt!!!!

Killen som jag "dumpade" för några veckor sedan och sedan ändå "sov"  över hos samma natt... Kommer ni ihåg? Jag skrev om honom då. Vi har varit bästa vänner i 10 år, han, hans ex, jag och mitt ex...  Vi hade inte setts så mycket på ett bra tag, så jag ville bryta/ta en paus och se om det finns någon annan i stället.
Sedan dess har vi hörts varje dag (tom när han var utomlands med 4 polare). Vi pratar om ALLT, och då menar jag verkligen allt. Vi kan öppna oss och berätta om sådant som ingen annan vet, inte ens våra mammor.
De senaste 3 dagarn har vi träffast och fikat 2 gånger.
Vi vill båda ha varann. Jag vet det, fast vi inte har pratat om det. Men just nu fungerar det inte att ha ett förhållande för honom. Pressen att räcka till även för mig blir för stor för honom.

GAAAHHH!!!! Jag blir tokig! Jag vill ha honom som han är och finnas när han behöver mig, men hur länge ska jag orka vänta på att få det jag vill ha?!

Samtidigt fungerar det inte att inleda med någon annan. Har kommit fram till att det var därför det inte fungerade med "mr perfekt" som jag dejtade för ett par veckor sedan. Kunde inte sluta tänka på honom.

Har ni några bra tips är ni välkomna med dem, men ni behöver inte. Ville mest skriva av mig...

Hur går det med alla dejter?

Trevligt. Lycka till! Första dejt?

Ikväll är det äntligen dags för min dejt jag väntat på i nästan 6 veckor haha!
Och själv klart tog jag och kollade upp mig och dejten i astroguiden efter att ha läst ikapp här i tråden....

XXX är ärlig och mycket kärleksfull vilket kommer göra XXX både lycklig och trygg. Rent sexuellt vill gärna XXX visa upp sina preferenser i sängen men snart har XXX tagit över ledningen och XXX kommer glatt och mycket ivrigt följa efter. XXX och XXX är ganska olika personligheter men de tillfredställer varandras känslomässiga behov med råga. Allt pekar på ett mycket lyckligt förhållande både på kort och lång sikt.

Kan jag ha dragit mitt lycko-kort nu!?

Vet inte om jag ska tro på det här.. men spänd och nyfiken över dejten är jag allt!

Nu ska jag fortsätta att läsa ikapp i tråden...