Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Börjar tro att jag tillhör kategorin Mad

Jag lämnar den här tråden nu tror jag, känns inte aktuellt längre liksom.

Hoppas det går bra med dejtandet, ni alla!

Nu ska jag ta en veckans paus ifrån dejtande och bara njuta av ledigheten. Men man vet aldrig vad man hittar när man inte söker  

Jag har varit singel i 2,5 år, ville inte ha nån ny efter ett kasst förhållande med sonen pappa.
Men jag har skrivit lite på SD med män, ville ju inte tappa "det" helt och hållet... Har varit och fikat ett par gånger, men känt att jag inte är redo för att ha nån ny.

Men sen så hittade jag en man, och när vi skrev så klickade det helt. han var intresserad, kom ihåg vad jag sa, frågade om mig osv. Så vi började att smsa. Han uppvaktade stenhårt, fick godmorgon-sms och funderingar om vad man skulle hitta på idag osv. Sen frågar han om vi kunde börja ringa, han tog initiativ till 3 telefonsamtal. Vi klickade fullkomligt, pratade bort hela kvällar, 3-4 timmar per gång, satt och fnissade som barn och pratade om allt och inget. Jag frågade om vi skulle ses nån gång. Han ville ses så snart som möjligt. Vi hade en jättetrevlig dejt, och han visade att han inte ville bryta upp utan föreslog att vi skulle ses lite längre.

En vecka senare frågade jag om han ville ses igen. Det ville han, återigen så snart som möjligt. Han planerade dejten som var superlyckad. Det var jag som fick bryta upp dejten, för jag behövde hem till mitt barn. Jag sa till åtta gånger, och vi kunde inte riktigt slita oss.... Det sista han sa var: Vi ses snart igen!

Innan jag skulle sova smsade jag och tackade för en härlig dejt och skrev att när vi satt på parkbänken så hade jag sån lust att ge honom en puss, men tordes inte, jag fegade ur.... Fick snabbt ett svar där han tackade för ännu en jättetrevlig dejt och att en fegis bor inom oss allla.

Vet ni vad som händer sen?

Smsen blir svala och artiga. Det tar tid innan han svarar.
Man märker tydligt avstånd och ointresse!

WHAT?

Är helt förvirrad! Vad ska jag göra?
Vill man inte dejta längre, måste man väl säga ifrån?
Ska jag smsa och fråga rätt ut eller ska jag bara skita i det?

vad kan ha hänt?
                    

TACK TACK TACK! :) 

Jag är liksom lite inne i detalj analys om vad som kan ha gått fel....
Och ett closure behöver man ju....

Det ska jag helt klart göra! Smsa så där som du skrev! 

Att vara singel länge är inte direkt en fördel, man blir ju så osäker.... 

En gång i tiden var jag flirtig och självsäker (på dejting), nu känns det som att jag har glömt hur man gör!         

Vad trist med killen som det rann ut i sanden med.... Men han svarade ju iaf! :)     

Mmmm, analysträsket är hemskt!

Jag är nog vanligtvis väldigt "rak", men vill inte skrämma iväg karlar med det....

Tycker karlar är ganska lättskrämda och får kalla fötter lätt...

Vad bra att du blivit tuffare! Man mår nog bättre av det!  Att säga ifrån, eller fråga om man inte fattar läget är bara sunt! Och lättskrämda män vill man kanske inte ha ändå! :D

Hade glömt bort forum, har inte varit här på över ett år. Men kände suget idag, och ville låta andra säga sitt om mina problem! ska hänga här lite, och särskilt nu när jag vet att det finns ett forum om dejting som passar mig!
Så TACK! har du varit här länge?   

Några bitch slaps underlättade.

Fast jag är lite skeptisk till den där förklaringen att man har mycket på jobbet, någon minut har man väl alltid över för att skicka ett SMS under dagen? Troligen därför det rann ut i sanden, det fanns inte tillräckligt stort intresse.

Karlar? Jag betackar mig för könsbundna generaliseringar. Kvinnor är inte direkt kända för att vara raka och ärliga med vad de känner och vill i liknande sammanhang. För att spinna vidare på din generalisering.