FredrikCA skrev 2012-04-10 18:02:42 följande:
Jag har försökt hela livet. Det var därför jag inte brydde mig om tjejer förrän långt upp i 20 års åldern.
Jag blev ganska mobbad i skolan från typ åk 3 till 9 av någon anledning så tog jag åt mig väldigt mycket när någon kallade mig (ett fulare ord för homosexuell, värdelös osv) vilket jag naturligtvis inte är (Iallafall inte det första det vet jag), Jag blev väldigt stött av detta och det var väl därför det var kul. Men när man försöker säga emot och ingen lyssnar så sjunker självförtroendet, Man tror att alla tror att det är som alla andra säger. Man ger upp och försöker inte ens prata med några tjejer för dom vet ju redan vad alla sagt och har inget intresse då.
Så istället för att vara ute "i svängen" satt jag hemma och försökte tränga bort det genom att lära mig programmeringsspråk, delta i open source projekt osv. Under gymnasietiden och efter så var det ett fåtal tjejer som gjorde närmanden som jag backade på för jag tänkte bara vad var fel på dom om dom ville ha mig?
Liksom om någon tjej medvetet såg till att komma ikroppslig kontakt så frös jag bara till och minskade det utrymme jag tog så jag inte skulle råka inkräkta på någon annans personligasfär.
Jag fortsatte bara koncentrera mig på mina hobbies, Men egentligen var jag ihålig och när jag en dag råkade attacha till en IRC session jag haft igång i flera veckor och någon skrev till mig så skrev jag tillbaka och det var så jag började prata med den tjej som jag sedan träffade och sagt om tidigare.
Och det var väl just därför det kändes extra hårt för jag försökte göra allt jag kunde för hon skulle vara nöjd med mig, Men ändå så satt hon bakom ryggen och träffade andra. När jag tillslut fick bekräftat att jag blivit utnyttjad så tänkte jag avsluta det misslyckade liv jag fått. Och det drog i gång en väldig apparat... Och efter att ha gått igenom allt detta och inte fått ett svar så tog jag mig hit, Jag visste hon var en stam användare här och försökte förstå varför vad jag gjort fel. Men jag har fortfarande inte idag fått något svar.
Så den enda förklaring jag har är den jag själv pusslat ihop, Och som kan förklara alla detaljer. Och den jag är och var är väl bara någon som ville ha en bekräftelse till att jag duger till.
Det är som sagt samtidigt så tråkigt att det ska kännas så när det bara är en liten del av ens liv, Allt annat har jag lyckats med, Men konstigt nog är det jag inte lyckats med som betyder mest för mig.
Så ja din analys var korrekt jag är trasig, väldigt trasig.
Fast med så mycket trasigt, så skulle jag rekommendera dig att laga dig själv innan du går in i en relation, sen tror jag inte nätdejting e rätt för någon som e så trasig. Det e en hård plats den där nätdejting-jungeln.
Fokusera i första hand på att bli stark i dig själv.