• Anonym

    Vår hund bet min son i ansiktet

    Har haft problem under en tid med att min son på 3,5 år är på och retas med vår hund jämt. Han är på honom ofta, kör sparkbil efter honom, försöker klättra på honom och drar honom i öronen.
    Vi är noga med att han inte ska bråka med hunden, de leker fint ihop annars. Men ibland får vi stänga in hunden i ett annat rum för att han ska få vara ifred.
    Vid något tillfälle har han markerat på gett ett naffs på fingrarna. Inte okej, men min sambo tycer att det är sonens fel som är efter hunden.

    Idag lekte de tillsammans som vanligt. Hunden var lite tvär för han hade ont i benet och jag bytte blöja på lillebror så jag såg inte exakt vad som hände. Men så hör jag ett illljut, en hund som skäller och så kommer en jätteledsen kille till mig och berättar att hunden bet honom. Han har ett tandavtryck precis under ögat, det kom lite blod och blir väl mer en blåtira nu. Och så ett över ögat och flera på sidan av huvudet. Ett riktigt bett..

    Skällde ut hunden efter noter och band honom i trädgården. Sedan berättade sonen att han  bitit hunden i ryggen. Det var därför han blev så arg.

    Sambon är vansinnig på vår son, vi har skickat bort hunden till svärföräldrarna så länge på obestämd tid. Men sambon tycker att allt är vår sons fel. Han är så arg på honom..

    Hur tacklar man detta? Är det sonens fel?

    Vill inte ha hunden mera om han gör såhär. Men min sambo ser blint att det är sonens fel som gjorde att hunden bet honom..

    Blev kanske lite rörigt men önskar råd och åsikter.

  • Svar på tråden Vår hund bet min son i ansiktet
  • FrökenLöken
    Lindreas skrev 2011-08-02 12:28:28 följande:
    Det är faktiskt högst relevant av vilken anledning hunden bet. Bet den oprovocerat när barnet bara gick förbi eller satt i soffan och tittade på tv? Bet den för att den själv blev attackerad? Ungen är lika skadad för det, naturligtvis, men för hundens skull är det faktiskt jäkligt viktigt att veta varför hunden bet. Det är lätt att annars skrika "avliva!" trots att det handlar om en fullt normal och frisk hund.
    Jag rättar min mening (för självklart är en oprovocerad bitning en helt annan sak), vad jag menar är att det är poänglöst atts itta och dividera om "vem som gjorde fel först", när det handlar om en familjehund som bitit ett barn.
  • FrökenLöken
    Donum skrev 2011-08-02 12:33:09 följande:
    Hur tänker du nu?
    Det är väl i allra högsta grad relevant varför hunden bet?
    Alla hundar kan bita. Tricket är att veta i vilka situationer.  
    Absolut. Jag formulerade mig fel. Se ovan.
  • Tokstolla
    FrökenLöken skrev 2011-08-02 12:26:49 följande:

    Sonen är 3,5! Det är INTE hans fel. Inte hundens heller, för den delen.


     


    Föräldraansvar, föräldraansvar, föräldraansvar.


    Ja och nej. 
    Det är inte hundens fel.
    Pojken och föräldrarna har lika stor skuld enligt mig.
    Pojken för att det är han som har agerat och inte lyssnat på sina föräldrar tillräckligt mkt.
    Föräldrarna pga att det trots att de vet att pojken kan vara svår mot hunden så lämnas dom ensamma... Jag litar på att föräldrarna försökt säga till sin son vad som är rätt och fel.

    Tur att det inte blev värre TS! Men det är inte hundens fel i det här fallet.   
  • Lindreas
    FrökenLöken skrev 2011-08-02 12:33:49 följande:

     


    Jag rättar min mening (för självklart är en oprovocerad bitning en helt annan sak), vad jag menar är att det är poänglöst atts itta och dividera om "vem som gjorde fel först", när det handlar om en familjehund som bitit ett barn.

     


    Fast jag tycker inte det. Barnet bet hunden, hunden bet tillbaka. Det är högst relevant information, eftersom meningen "hunden bet barnet" utelämnar massor av information! Därför blir det också svårt att ge tips på hur man går vidare.
  • FrökenLöken
    Lindreas skrev 2011-08-02 12:37:20 följande:
    Fast jag tycker inte det. Barnet bet hunden, hunden bet tillbaka. Det är högst relevant information, eftersom meningen "hunden bet barnet" utelämnar massor av information! Därför blir det också svårt att ge tips på hur man går vidare.

    Fast i TS får vi hela situationen förklarad för oss, ändå sitter folk och  pekar på vems fel det är, i stället för att lösa det faktiska problemet, hunden bet barnet (jo, anser att det är det som är det primära felet, att barnet bet hunden är sekundärt, då hundens bett kan ta livet av barnet).


     


    Att TS senare nämner att hon velat göra sig av med hunden, men sambon vägrar, visar kanske än mer på att hunden borde omplaceras, snarare än att sonen borde "tas i örat" och uppfostrat. Om de inte får fason på sonen, får han då skylla sig själv?

  • Donum
    FrökenLöken skrev 2011-08-02 12:43:42 följande:

    Fast i TS får vi hela situationen förklarad för oss, ändå sitter folk och  pekar på vems fel det är, i stället för att lösa det faktiska problemet, hunden bet barnet (jo, anser att det är det som är det primära felet, att barnet bet hunden är sekundärt, då hundens bett kan ta livet av barnet).


     


    Att TS senare nämner att hon velat göra sig av med hunden, men sambon vägrar, visar kanske än mer på att hunden borde omplaceras, snarare än att sonen borde "tas i örat" och uppfostrat. Om de inte får fason på sonen, får han då skylla sig själv?


    Fast barnets beteende kan ju ta livet av hunden också. Jag känner till en familj där hunden bet ett av barnen och de åkte in och avlivade hunden. De bad om obduktion och hunden hade en penna instucken i örat som alltså barnet hade tryckt in. 
  • FrökenLöken
    Tokstolla skrev 2011-08-02 12:35:03 följande:
    Ja och nej. 
    Det är inte hundens fel.
    Pojken och föräldrarna har lika stor skuld enligt mig.
    Pojken för att det är han som har agerat och inte lyssnat på sina föräldrar tillräckligt mkt.
    Föräldrarna pga att det trots att de vet att pojken kan vara svår mot hunden så lämnas dom ensamma... Jag litar på att föräldrarna försökt säga till sin son vad som är rätt och fel.

    Tur att det inte blev värre TS! Men det är inte hundens fel i det här fallet.   

    Som det står i TS så brukar sonen bråka med hunden, vilket visar på att, även om föräldrarna försökt lära sonen rätt och fel, så funkar det inte till hundra (som sagt, sonen är ett litet barn), detta gör det till föräldrarnas ansvar, eftersom de trots nafsningar och bråk de båda emellan, lämnar dem oövervakande.


     


    Tur att det inte blev värre ja. Hoppas det inte händer igen.

  • FrökenLöken
    Donum skrev 2011-08-02 12:45:45 följande:
    Fast barnets beteende kan ju ta livet av hunden också. Jag känner till en familj där hunden bet ett av barnen och de åkte in och avlivade hunden. De bad om obduktion och hunden hade en penna instucken i örat som alltså barnet hade tryckt in. 

    Stackars hund :(


     


    Har aldrig påstått att barn inte kan skada djur. Men de är just barn, och det ligger på föräldrarna att se till att djur och barn har en fungerade relation, har de inte det, måste man agera.


     


     


     


     


     

  • Anonym (vandringssägen)
    Donum skrev 2011-08-02 12:45:45 följande:
    Fast barnets beteende kan ju ta livet av hunden också. Jag känner till en familj där hunden bet ett av barnen och de åkte in och avlivade hunden. De bad om obduktion och hunden hade en penna instucken i örat som alltså barnet hade tryckt in. 
    En skröna som har cirkulerat sedan jag var liten. Men du känner familjen? Fantastiskt.
  • LivL

    Jag håller HELT med TS's sambo!!! Stackars vovven. Stäng in sonen i ett rum istället för hunden, varför ska den straffas!?

Svar på tråden Vår hund bet min son i ansiktet