Nice Girl Wrong Place skrev 2012-11-01 21:07:43 följande:
Ja precis, måste man leva tillsammans med någon?
Jag tror inte att jag vill det. Eller så har jag bara inte hittat rätt person. Men alla kompromisser, en annan människa att anpassa sig efter, jag vet inte...
Jag har min dotter och var ganska ung när jag fick henne, så vi har en fin relation.
Har bott tillsammans med mer än en man och jag orkar till slut inte. Hur man än vänder och vrider på det blir det till slut begränsande, iaf för mig och vem jag är.
Och jag vill inte ha det så. Hellre då en innerlig relation med en man som jag inte bor tillsammans med.
Kanske ett öppet förhållande, en älskare, eller liknande.
Sedan får jag lite ångest och tänker "f-n jag kommer dö ensam" men det gör vi ju alla ändå...
Du menade som jag tänkte. Jag håller med. Som det ser ut dock så anses det lite supsekt med någon som INTE vill leva i ett traditionellt parförhållande. Det finns nog ingen singel som är över 30 som inte ständigt får frågan "Har du träffat någon? Skall du inte träffa någon". Därav kommentaren om att vara revolutionär. För det är lite samhällsomstörtande och mot den allmänna åsikten. En kvinna (och även man) MÅSTE ha inställningen att man skall leva med någon.
Skulle jag idag skilja mig skulle jag inte söka efter att starta ett nytt parförhållande. Familjen 2.0 typ. Det finns för mycket krångligheter för att det skall fungera. Och då menar jag inte mig själv för jag är väldigt enkel
(eller tja kanske inte). Att vara ett par innebär inte att man med automatik har uppnått ett fullvärdigt liv. Inte om man måste kompromissa med sig själv och sina önskningar.Man kan ha en fullvärdig relation utan att man delar på tv och tvättmaskin. Varför välja bort det man själv anser viktigt Egoistiskt? Ja men alla är vi egoister. Det gäller bara att förstå det själv.
