Trash-tråden

Jag har såklart mer att säga om det du skrev PM men har inte tid så ska fatta mig kort kort kort.

Jag ser det inte riktigt på samma sätt. Alltså om jag ser en snygg svart man så tänker jag inte "åh en snygg svart man".
Men detta beror nog på att min dotters pappa är jamaican och jag i många år var gift med en svart man.
Min dotter är liksom mörkbrun med enormt afrohår så att reflektera över hudfärg mer medvetet faller sig inte naturligt för mig. Men jag tror att det är ganska ovanligt.

För jag ser inget negativt med att göra det. Varför skulle det vara negativt liksom?
Det blir negativt först om man lägger en negativ värdering i hudfärgen, men gör man inte det är det väl snarare naturligt att notera den.
När folk träffade mannen jag nämnde så var givetvis det första de tänkte på hans mörka hy och hans långa dreads. Precis som att du liksom jag säkert har saker som folk lägger märket till, även om det i Sverige knappast kommer vara vår hudfärg.

Självklart är vi inte fördomsfria, jag är det verkligen inte.
Men något mycket intressant jag noterat är att man om man rör sig i "rätt" kretsar liksom är "okejad" att yttra sina fördomar.
Min bästa väninna är libanes, jag har nära väninnor från Somalia, Eritrea, Sverige, Gambia osv. Jag bor i förorten, mitt barn är inte blont med blå ögon, mitt jobb relaterar ganska direkt till islam och när man är mitt i smeten så tar folk inte lika illa upp om man "säger det som det är" haha...
Jag kan beklaga mig ganska öppet över visa kulturella yttringar utan att folk tar illa upp.
Jag har givits något slags fripass. För jag har gått på deras somaliska bröllop, jag har suttit i deras kök och druckit te med ingefära och ätit sockrade pannkakor. Jag går över med mat under ramadan till min libanesiska väninna och hon beklagar sig högt över alla "jävla invandrare" som inte kan uppföra sig.
Så långt skulle inte jag gå, men ändå.

Sanningen är den att många araber har svårt för afrikaner. Där stöter jag otroligt ofta på rasism, oftare än mellan svenskar och afrikaner.
En annan sanningen är att jag känner afrikaner som hellre skulle äta upp sin sko än bli vän med en arab.
Men de har också feta fripass, efter som de är "utsatta grupper".
Givetvis blir rasism tydligare när den kommer "uppifrån", från människor som i denna fucked up värld anses komma från en "mer civiliserad" tillvaro.
Gör man som jag, lämnar den "civiliserade tillvaron" så blir man också mer "ok".

Folk känner igen mig i butiken där man styckar getter bakom frysdisken liksom. Jag utgör inte längre ett hot och därför kan jag bli förbannad och säga som det är ibland, utan att kallas rasist.

Jag är medveten om att mitt inlägg låter helt knäppt men jag orkar inte formulera mina funderingar annorlunda och jag sitter med hårfärg i håret.

Summan av kardemumman är att vi alla i stort sett är lika dumma i huvudet men att jag förstår dynamiken bakom "det man inte säger högt".
Jag har SÅ många fler tankar, men hinner faktiskt inte! 

...Och då fnyser säkert någon och tycker att jag är en mångkulturell tönt, men det är jag inte alls.
Jag skulle inte kunna leva som muslim t ex.
Jag tycker om att uppleva vissa kulturella aspekter och får det tack vare ett väldigt blandat umgänge, men inte mer än så liksom, och jag kan inte för mitt liv förstå varför det är så svårt för många att förstå.

Man "anpassar sig inte". Jag anpassar mig inte.
Men jag är nyfiken och ser inte alls hur mina upplevelser eller min vänskapskrets gör annat än breddar mitt perspektiv på världen och människan.

Det är oftast helt fantastiskt och när det inte är fantastiskt är det lärorikt. 

Självdisciplinen i botten!
Fan.

Haha...

F'låt.