Jakkolina skrev 2011-08-31 23:40:34 följande:
Både och,barn med ds vill ofta kramas,alla tycker inte om att kramas och behöver då inte göra det heller,varken personal elle folk på gatan,personen med ds känner sig avvisad och blir ledsen.
Sen är det väl problem att dom kan bara leva sitt liv med en hel stab runt omkring,båda föräldrar,habilitering,särskola,daglig verksamhet,sjukgymnastik,dietïster pga att dom drar på sig övervikt som i sin tur är katastrof för deras leder,dom hör dåligt pga trånga hörselgångar och har felställningar på fötter som vuxna.
En liten med ds är lika gullig som alla andra,men en vuxen med ds är inte alltid lika gullig,utan tvärtom påfrestande för omgivningen,folk drar sig undan och det märker dom med ds...
Alla med funktionshinder har problem mer eller mindre och i denna hårda värld så förstår jag att folk väljer birt ett barn med det om dom kan,man kan som förälder inte vara med hela livet och jag hade ororat ihjäl mig den dagen jag inte hade koll!
Kramar är gott att få.. Det går att säga nej vänligt och bestämt.. Det är så dom lär sig.
Hanna kramar aldrig någon bara så där på gatan.. Men däremot är många sk normala lite väl närgångna och vill ha den där kramen som "dom har hört talas om" "Hon är ju såååå söt". Hanna kan rygga och säga nej. Däremot är Hanna jättekramig här hemma.. Hon säger ofta till mig och sina syskon att "Äska dig" (Älskar dig) Men jag har aldrig hört henna säga det till någon utanför.
Man måste lära dom gränser.. precis som med sk normala ungar,
