Juni-barn

Jag har en dotter som kommer att fylla 2 när bebisen kommer, och jag vet inte heller hur jag ska göra med barnvagn... Hade helst sluppit att ha dubbelvagn, men vet inte om man kommer undan det. Bara ståbräda tror jag inte kommer att räcka. Men jag tror nästan att jag kommer att spana efter en begagnad denna gång, känns på tok för dyrt med en helt ny. Vi är mitt upp i husköp och det är dit mycket pengar kommer att gå den närmsta tiden, så en dyr barnvagn passar inte in i budgeten just nu... Kommer nog dock att ha kvar Emmaljungan (som jag köpte ny till dottern) att ha som extravagn när man bara är iväg med ett av barnen. Jag har inte ens börjat tänka på vilken barnvagn jag vill ha, det skjuter jag längre bort i framtiden just nu

Förlåt om jag drar ner stämningen här, men jag måste få skriva av mig....

Jag sitter hemma hos mamma och äter en mysig frukost när jag dum som jag är kollar mailen i telefonen... Det kommer ett mail från min "sambo" eller vad f*n jag ska kalla honom där han klart och tydligt markerar att jag nu är ensam med den här graviditeten och att jag ska flytta ur huset så fort som möjligt..

Han vill alltså inte ha något med mig, eller det kommande barnet att göra. Han kan tänka sig att betala det han enligt lag är skyldig att göra, men absolut inte finnas för barnet... För jag har tagit det här beslutet så mot hans vilja att han aldrig kommer kunna se på mig utan att känna enorm ilska....

Så här sitter jag, ensam i gästrummet hos mamma och tårarna bara forsar. Jag kan inte berätta för henne, för hon har redan klargjort att abort är det bästa alternativet. Och "hem" ska jag på måndag efter det som skulle bli en trevlig julbordskryssning med mina syskon...

Tror aldrig jag kommer hitta rätt i barnvagnsdjungeln! Detta är mitt första barn och jag fattar inte alls vad ni snackar om... =P Jaja, bara börja gå efter jul på barnvagnsaffärer och prata, provköra, klämma, känna och vika ihop... =P

Hade aldrig vågat köpa ett angelsound, jag hade fått nojjen om jag inget hörde. Sen känner jag oxå som så att jag inte kan påverka något hur som helst, så varför nojja? Hoppas jag inte förolämpar någon nu bara... =)

Jag har oxå "outat" mig nu inför stor del av släkten och nu börjar det spridas bland vänner. Jag hoppas allt går vägen nu, men om det inte gör det så är det väl bra att folk vet varför man mår dåligt. Nu är det ju verkligen en bebis där i magen, en mkt liten förståss, men dock en bebis. Går in i v. 14 imorgon, 13+0. Känns helt underbart. Dock längtar jag lite efter att illamåendet ska börja avta, halsbrännan har kommit och gott och är nu värre än nånsin på kvällarna. Men jag gillar läget och försöker att inte klaga alltför mkt...

Har en vän som är inne på vagn nr.16 till sin 2-åring

Nej...finns de som lägger massor med tid o pengar på hästar eller andra hobbys, hennes hobby är barnvagnar, vad är problemet??

Jag skulle nöja mig bra med den liggvagn vi har, om det inte vore för att jag tvekar om sonen verkligen orkar stå på en ståbräda alla gånger. För vad gör jag om han vägrar? Kan inte direkt bära hem honom då....Svärmor förstår inte "problemet" och tror inte han kommer vilja åka syskonvagn....men jag tror nog inte att hans vagnåkande kommer ändras drastiskt på ett halvår. Eller vad tror ni? Han älskar att åka vagn och går gärna ibland men inte alls långa sträckor och inte när han är trött eller sjuk. Han kommer vara 2 år och 5 månader när bebisen kommer.

Har haft slemmiga blödningar hela natten och ont i magen Fanns ingen ledig läkartid före imorgon så måste gå o vänta så länge

Allt gick bra, liten sprattlade runt så fint på vul idag Jag blöder fortfarande men läkaren kunde inte se vart det kom ifrån men han trodde det bara var något blodkärl som brustit i tappen.

Blev ni erbjudna erbjudna ett läkarbesök i samband med inskrivningen? Jag fick en tid i v.11 som blev inställd och ska nu dit imorgon istället (eller tja, idag blir det ju) men jag är lite nyfiken på vad det går ut på?

Hej tjejer!!

Hur mår ni? Jag har fått tillbaka mitt illamående och efter en underbar limpmacka med kantareller i förmiddags så var det bara att springa till toa och både mellanmålet och frukosten kom upp. Att kräkas trattkantareller är INGEN höjdare!!

Men en liten fråga. Är det bara jag som kan bli såhär hysteriskt panikkissnödig från ingenstans? Eller borde jag ringa BM och höra mig för om det kan vara UVI? Det gör inte ont när jag kissar och jag har ingen feber som jag under min utbildning fick lära mig att man ska ha...

Kors i taket + Idag har jag inte tagit någon illamåendetablett och inte heller spytt mår lite illa men de är mest när jag inte ätit på en timme typ. Är de kanske så att mitt illamående börjar släppa. Vågar jag hoppas på detta? Är ju första dagen på 9 veckor jag sluppit tabletter och äcklig spya :-P är nu i vecka 13+3

Va snööö? Vem har lovat det? För här ute i den förbannade kustkommunen jag bor har vi ju massvis med plusgrader heeeela tiden!

Jag älskar mina mammabyxor!