Juni-barn
Idag har jag blivit moster till en liten pojke
Idag har jag blivit moster till en liten pojke
Idag kl: 10 skulle jag på ul för att se om min moderkaka flyttat på sig, och nu ringde dem och sa att den bm som skulle göra det var sjuk :(
Min bebis ligger långt ner med huvudet (inte ruckbart än dock) och långt in mot mig sa bm idag och frågade om jag var mycket svullen i underlivet. Inte vad jag har sett, fniss fniss svarade jag då och då kollar både jag och bm på min stackars sambo som sitter där högröd i ansiktet och börjar svamla någonting om att det fint ut, hihi, Tack min älskade hur jag ska få med mig honom nästa gång ska bli intressant
v: 33+0
sf: 33
bebis hjärtljud: 138
Vikt: 67 (+11)
pratade om kommande förlossning, förra förlossningen o så, kändes bra. skriver förlossningsbrev tillsammans nästa gång i v.37+0
Ultraljudet i måndags blev en väldigt positiv upplevelse
Moderkakan ligger inte längre i vägen, vi fick definitivt bekräftat att det är en lillebror i magen som såg ut att må toppen! Storasyster fick vara med och tyckte lillebror såg konstig ut, hihi. Vi fick jättefina bilder på ansiktet, även om det inte var 3d. Fick verkligen extra energi av att se min lilla prins!
På lördag ska jag skriva en tenta och sen har jag tre arbeten kvar sen är jag klar för denna termin. Måste hitta ork och kraft att bara göra klart allt. Vill bara bli klar nu, för jag mår så dåligt över detta för jag känner mig så stressad :(
Någon mer som har börjat tänka "HUR ska jag orka ta hand om en bebis"? Jag vet ju att jag inte kommer ha någon skola i sommar, jag vet att jag inte kommer ha några grav.besvär, jag vet att min sambo kommer vara hemma 10veckor från att bebisen föds. Men ändå känns det nu som "hur tusan tänkte jag"
Mådde inte alls så här dåligt, varken fysisk eller psykiskt förra graviditeten..men nu vet jag inte hur jag ska orka gå från detta tillstånd till amma dygnet runt (som gjorde riktigt ont i början för mig) inte få sova, ha två barn som kräver uppmärksamhet (idag kan jag känna att jag inte riktigt orkar med mitt första barn på samma sätt som jag gjorde innan grav och jag har sååå dåligt samvete över det!!)
Ingen som börjat tvivla på sig själv som mamma/blivande mamma?