Juni-barn

V 38 (37+0) idag och ja, jag tänker ju inte vara den som är den om hon skulle få för sig att komma snart. ;) Tycker mig se stor skillnad på magen idag och för en vecka sen när jag jämför bilder, antar att det hon höll på med igår framkallade att magen håller på att börja sjunka nu. Det ser så himla roligt ut, som att man är på väg att falla framlänges när som helst. :P

Känner rent psykiskt att det får vara nog snart också. Mina hormoner har övergått till något jag vet inte vad, jag känner mig nästan äcklad när de i vår omgivning börjar kalla magen för diverse namn och likaså när de ska känna... Till saken hör att lillasyster har fått heta Prusiluskan sen vi var på RUL och fick veta att det var en flicka, och när vi berättade det för sonen så tyckte han minsann att hon kan heta Prusiluskan! ;) Det må vara, men när de börjar pracka på oss en massa namn som DE tycker är fina och klappar på magen och säger t.ex "hur mår lilla Hulda idag då?" då vill jag bara slå mig för öronen och vråla "lalalalala" och sjunka genom jorden. Genast.
Sen har jag börjat hålla mig lite i "bakgrunden" när vi är och hälsar på någon, eller är ute på stan och träffar folk som man med ens ser knappt kan hålla sina fingrar i styr och bara måste fram och få känna på magen, bara för att nu är vi inne på den riktiga slutspurten och då vill jag ha magen lite ifred.
Åh vad jag uppskattar de som faktiskt FRÅGAR om de får känna, än de som tar sig fram som en jävla bulldozer och tror att bara för att man har en gravidmage så är det fritt fram för varenda en att känna och klämma och gud vet vad.
Kanske är jag som är överkänslig också, märkte jag nu när jag läste igenom vad jag nyss skrev? :P

Jag trodde klockan var 7.30 i morse när sonen och jag vaknade, gissa vem som fick en smärre chock när jag såg att klockan var 9.40!? Det kommer jag kunna leva några extra dagar på, känner jag. ;) Men vad har vi gjort idag? Ingenting känns det som. Ätit frukost, förberett middagen, bäddat sängarna, klätt på oss och byggt tågbana. Och klockan är REDAN över 13! Den här dagen kommer svischa förbi...  

Vi har haft lite svårt med flicknamn som vi tycker om och passar ihop med sonens. När det kommer till de fornnordiska namnen så finns det ju en betydelse till namnet också, som vi tycker spelar stor roll.

Vi har i alla fall lyckats "få ihop" fyra stycken och när vi berättade om ett av dem till en familjemedlem så blev reaktionen "Idun? Vad är det för namn? Det kan ni väl ändå inte mena allvar med?"

Nähä? Varför ens fråga då? Och är det din rätt att bestämma det, inte vår - barnets föräldrar?

Och genast blev det mycket roligare att berätta om våra namnförslag..! Nä, namnen håller vi hemliga i fortsättningen.

Vi måste få se hur hon ser ut och prova oss fram.

När vi väntade sonen så hade vi två pojknamn som vi tyckte om, men när han hade fötts så var han inget av dem fastän vi provade oss fram i några dagar. Så då fick vi börja om från noll och till slut blev det en Odin. Min mormor och morfar tyckte det var ett väldigt annorlunda namn men nu säger de att de tycker det är så himla fint och att de inte skulle kunna tänka sig honom med ett annat namn.

Grattis Pepita!!

Lycka 4: mer av min slemmis gick förut också.

Denna väntan... Fastän man börjar bli rätt så färdig med det här nu så kan jag stundtals bli lite sentimental över det faktum att nu är det verkligen slutspurten, nu håller hon verkligen på att jäsa klart!

Jag blev så nyfiken när Pepita uppdaterade oss om den roliga nyheten att jag var fräck att gå in och kolla BF-listan och enligt den var det 4/6

Vad tryggt det känns att personalen på vc och Apoteket är så rörande överens om vad som är receptbelagt och inte!

Talade med vc tidigare idag pga de hemorrojdproblemen jag har och bad om att få Scheriproct utskrivet. Men det var ju bara att gå och köpa på Apoteket serru, eftersom det är receptfritt och har varit "huur länge som helst!", fine. Mottagningssköterskan vägrade ju ge sig så jag åkte till Apoteket när jag hade hämtat sonen på dagis men som jag visste så var de ju inte alls fria. Ska

man stå på Apoteket som ett fån och dividera om vem som har rätt. :-P

Så jag sprang upp till vc (är i samma hus) och informerade personalen om att den faktiskt fortfarande a receptbelagd och undrade om jag inte kunde få hjälp med ett recept på en gång när jag liks var där, men det gick så klart inte utan jag fick åka hem och invänta telefontid med mottagningssköterskan - igen.

Hon ringde nyss upp och ordnade så jag kan hämta ut receptet i morgon innan lunch.

Hoppas de hjälper för sen har jag gått igenom hela registret!

Tycker mördar-förkylningen jag hade för två veckor sen var droppen men nu verkar det minsann vara på gång igen! Vaknade med halsont i morse som inte vill gå över och huvudet känns, om möjligt, tyngre än magen...

Men så länge man slipper ev förkylningar och andra sjukdomar vid förlossningen, så är jag nöjd. Men den turen lär jag nog inte ha