Forum Anonyma diskussioner - Samhälle
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Tor 12 sep 2019 07:59 Läst 1055346 gånger Totalt 10769 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (A-M) - Visa alla inlägg
  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Tor 12 sep 2019 07:59 #9947

    Vet du vad? Det var bara bra att du var otrevlig mot mig i lördags. Jag blev sårad just då - men nu ser jag dig klart! Jag har sett dig i ett konstigt, romantiskt skimmer i två år... men du är ju inte ALLS så. Du är en arrogant, uppblåst,  självcentrerad mansgris! Nu är jag färdig med dig! Det är en SÅDAN lättnad!

  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Ons 18 sep 2019 08:20 #9967

    Jag är så otroligt trött på din arrogans. Sättet du tar för givet, att alla ska uppvakta dig, lyssna på dig, ta till sig av vad du säger. Utan att du någonsin behöver ge något intresse eller någon uppmärksamhet tillbaka. Men nu, på den allra sista tiden, har jag märkt att det är fler än jag som har tröttnat! Som vägrar sitta vid dina fötter (bildligt talat) och lyssna som om du vore en guru, längre. Till slut kan du bli ensam, om du inte ändrar ditt sätt!

  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Lör 21 sep 2019 08:10 #10000

    Fick se nya bilder på dig igår, tagna i obarmhärtigt solsken. Där såg man tydligt hur gammal du blivit: mycket rynkor och påsar runt ögonen, konturen på ansiktet upplöst, de hårlösa flikarna i tinningarna som alltid varit ditt speciella kännemärke, nu mycket breda och djupa och inte längre speciella och fina, och ditt sämsta drag - som du har över tänderna och munnen - mer framträdande än förr, då man inte tänkte på det för att du var så snygg i övrigt. 

    Tja, du ÄR ju 54 år. Du BÖRJAR bli gammal.

    Det här låter så fult, men det kändes som en lättnad. För om du blir gammal och ful, så behöver jag inte längre vara svartsjuk på din fru...

  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Tis 24 sep 2019 00:36 #10015
    Såontany skrev 2019-09-22 23:04:36 följande:
    Ja det skulle man kunna tro...men jag vet genom eget detektivarbete att så inte är fallet.

    Älskarinnan sa till min man att hon aldrig kommer ge upp förhoppningen att det ska bli de. Tragiskt...gå vidare, säger jag.

    Hon sa till min man att hon lägger ut offentliga inlägg på fb så han ska kunna läsa när de inte har kontakt på annat sätt. Hon har lagt ut inlägg de senaste åren för att berätta om hur hennes vardag ser ut, hennes stora livsbeslut osv. Hon är streetsmart så hon skriver inläggen till sina fb-vänner, men riktar sig till min man. Hon vill locka honom till sig. Det är jag som läser dessa, inte min man, han vill bara glömma tiden med henne, säger han.

    Hon har två! Spotifykonton, ett med sitt riktiga namn och ett hon skapade första gången hon såg min man. Kontot är utan bild och med ett namn som ingen kan komma på. Hon var väldigt tydlig till min man att han skulle gå in och läsa texterna på låtarna hon la ut. Texterna har jag kollat under de här tre åren och hon längtar och trånar. Ger aldrig upp, är buskapet.

    Hon vet att hon inte kan kontakta min man, då avslöjar jag det direkt och min man avböjer henne, så hon lockar så min man ska kontakta henne. Hon har inget att förlora på det här, så varför skulle hon sluta? Kanske nappar min man någon dag, kanske hon tänker?

    Jag ville med mitt sms i denna tråd skriva av mig. Skulle jag skriva till henne skulle hon inte lyssna ändå. Önskar att hon gick vidare både för hennes och vår skull.
    Ja, vem har inte gjort så... Försökt skriva om ämnen som man vet att HAN är intresserad av, ta reda på fakta så att han ska tro att man är mer insatt i ämnena än man är (i och för sig BLIR man rätt insatt i dem med tiden... jag vet numera allt om militärubåtar, *suckar*), hålla med om saker han skriver på sitt håll, utan att skriva rakt ut att det är hans inlägg man håller med utan bara i största allmänhet, leta rätt på roliga memes och vackra bilder att dela, i den smak som man vet han tycker om, apa efter hans sätt att uttrycka sig... humoristiskt men med allvar under. I förhoppningen att han NÅGON gång ska nappa och svara en... *suckar*
  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Tis 24 sep 2019 15:44 #10017
    Smecker skrev 2019-09-24 09:50:50 följande:
    Jag skulle nog säga att det är oerhört många som inte har gjort så. Att vara nyfiken på saker andra brinner för och är intresserade av är naturligt, men du tar det verkligen till en ohälsosam next level.
    ...och då glömde jag ändå nämna: lägga ut en bild på en del av ansiktet eller  kroppen ibland: ett öga, en hand, en fotled, ett hårsvall... med någon ursäkt: "det syns inte längre att jag bröt fotleden!". I hopp om att han ska bli lite lockad...
  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Mån 30 sep 2019 03:18 #10032
    Såontany skrev 2019-09-26 19:39:00 följande:
    Denna kvinna är streetsmart. Skrev till en av hennes släktingar på messenger om hennes kontaktförsök, det enda som hände var att hennes släkting blockerade mig. Hon blockerade mig dock inte. Hm...konstigt.

    Skulle vi polisanmäla blir det bara jobbigt för oss...sedan vet man ju inte om hon blir värre efter det. Tack ändå för tipset.

    Vill ändå ge en tankeställare till de älskarinnor där ute som kör sitt race: Tänk på konsekvenserna av ditt handlande! Det har min man gjort och finns numer för mig, men när fd älskarinnan gränslöst tar kontakt undrar jag hur det är ställt i tomrummet mellan öronen på henne? Allt är faktiskt inte tillåtet i krig och kärlek.
    Nåja. Din man är ju inte oskyldig heller. Om det hade varit en kvinna som bara haft ett svärmeri för din man, som hade börjat stalka honom fastän han hela tiden varit kort och tvär och avvisande, och inte ville ge sig, så hade jag hållit med dig fullt ut. Och även om polisanmälan och andra "hårda" åtgärder. Men nu har DIN MAN faktiskt sårat HENNE också... och inte bara dig. 
  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Ons 9 okt 2019 06:50 #10048

    På lördag ska du hålla ett tal, nere i Tyskland. Jag skulle så gärna vilja åka dit, bara för att se dig och höra dig. Men det skulle verka konstigt, om du skulle se mig där i publiken, och förstå att jag åkt så långt bara för att se dig... Det har ju hänt en gång förr. Varför måste det vara så här..?

  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Sön 13 okt 2019 01:48 #10052

    Jag har varit sjuk av oro idag, för du skulle hålla ett tal i Tyskland. Kollade ortens lokaltidning på eftermiddagen, och de hade ett reportage - men du nämnes inte och var inte på bild. Alla de andra som skulle tala (talarlistan har annonserats förut), nämndes samt var på bild. Så jag fick för mig att något måste ha hänt dig - allvarlig sjukdom, trafikolycka? - för annars tror jag inte att du skulle avstå från, att få tala inför en folkmassa och komma i tidningen. ( :) ) Detta är ditt sämsta drag, nämligen! 

    Men nu såg jag att du hade skrivit ett inlägg på Fejjan igen, och jag blev så lättad och glad! :) Önskar att jag skulle våga messa dig, och säga det till dig! Men du får förstås inte ens veta, att jag har varit inne på tyska sajter och "spionerat" på dig... Så jag skrev bara en mycket saklig liten kommentar, om ämnet för nattens Facebookinlägg...

  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Tis 5 nov 2019 02:22 #10083

    Du är också vaken nu i småtimmarna. Jag kan se det för du är aktiv på Facebook. Så patetiskt av mig, att sitta och bevaka en ljusgrön prick, liksom! Det känns som att vi har en gemenskap på så sätt, även om du förmodligen inte har en tanke på mig. Jag vet hur det ser ut där du sitter, för du har tidigare lagt ut bilder på din plats vid datorn i ditt hemmakontorsrum

    Jag får dina kommentarer i mitt flöde ibland, och då blir jag så glad, trots att själva ämnena sällan intresserar mig: elbilar, vindkraft, flygskam, CO2, miljöförstöring. Men jag tycker att det är fint att DU är så engagerad i att rädda världen, även om jag inte orkar vara det. Du använder ett exakt, rikt språk, och ofta kommer det roliga kommentarer och ibland någon glimt från ditt privatliv. Jag lever för de där glimtarna, den här känslan av att ha en gemenskap med dig när jag ser att du är online och skriver i realtid...

    Jag önskar att jag skulle våga messa dig, men jag törs helt enkelt inte. Är rädd att verka efterhängsen, är rädd att förlora den lilla kontakt jag har med dig. Dessutom är du gift, så jag har ingen RÄTT att försöka lirka mig in i ditt liv heller... Det är nog det värsta av allt. Blyg och osäker blir jag alltid inför män som jag är intresserad av, men nu skulle jag dessutom vara en dålig kvinna om jag skulle visa intresse för en gift man...

  • Anonym (A-M)
    Återställ
    Tor 7 nov 2019 04:08 #10084

    Det här är tokigt. Om jag vaknar fram på småtimmarna för att jag behöver gå på toa (och det händer de flesta nätter), så sätter jag mig vid datorn och uppdaterar Facebook. Det gör jag, för att jag då ofta får upp kommentarer som du har skrivit på någon Facebooksida. Och sedan blir jag sittande och läser, alldeles för länge, fast jag borde sova, då jag ska upp klockan 6:30. Och trots att jag för det mesta inte ens är intresserad av de ämnen du skriver om (el-mobilitet, CO2, klimatkrisen, Greenpeace, Greta...)

    Men jag känner att jag måste läsa tvångsmässigt, för att "I am thriving on" dina roliga, snitsiga formuleringar, och för att det då och då kommer en glimt från ditt privatliv... Es ist wie eine Sucht.

    Jag måste sluta med det här. Du är en gift man och du har en liten dotter. Det kan aldrig bli vi. Och - du är uppenbarligen inte intresserad av mig... Men du är allt jag har - det enda som ger mitt liv mening och intresse, det enda som får mitt hjärta att klappa i en grå vardag. Det KÄNNS som att vi har en gemenskap, ett hemligt band när jag sitter och läser vad du skriver i realtid...

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll