Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Hej,

Är en fysisk relation i hemlighet uteslutet? 

snälla avslå förslaget och säg att jag är knäpp.. men jag har inte lyckats släppa kvällen i Halmstad och vad som inte blev för att jag stoppade det.. 

Du är underbar

En månad sen nu då du ringde och sa att du inte vill mer. Smärtan och sorgen går inte att beskriva. Hur kunde det bli såhär? Så många frågor men inga svar. Kommer alltid sakna dig. Varför?

Vill bara säga att jag saknar dig! Saknar att prata med dig, lyssna på dig. Du är så vacker med ditt lockiga hår och kloka sinne. 

Har ju alltid hoppats på en djupare relation, vilket jag ibland tycks känna samma ifrån dig ...

Men jag vet att familjen betyder mer än Dina känslor.

Ursäkta om jag gör dig obekväm, men jag var bara tvungen att få det sagt.

Repeteras d nu me?

För att de var du som blev dumpad ist för denna där.. folk dumpar hellre än att bli dumpade själva. Rädsla helt enkelt, o dåligt anknytningsmönster

Är väl tyvärr det man gör när man formulerar sms som man inte skickar?

Det är ok, tycker tråden är till för att få utlopp för det man inte skriva även om det ibland blir repetitivt. Hoppas du någon gång kan berätta för den speciella personen i ditt liv vad du verkligen känner. Kanske kommer det mottas bättre än vad du tror. 

Du har glömt bort mig för länge sen nu.

Men jag saknar dig något enormt. 

Du tyckte ju om mig väldigt mycket. Varför gjorde du snedsteget för ? 

Tappade all tillit till dig och var tvungen att avsluta det.

Men jag saknar dig så det gör ont än idag.

Hör ditt förnamn överallt och tänker på dig varje dag!

Fan också. Vi var ju så fina tillsammans.

När du elakt avvisar mig är förnedringen inte ens väsentlig. Mitt narcissistiska ego är inte särskilt involverat.

Det handlar istället om sorg över förlusten av en dyrbar förbindelse. Min inre förbindelse med dig. Något jag har haft en enorm önskan om att få bevara i minnet. För den betydde så mycket!

Detta e mina tankar idag! 

Ja flyttade för att kunna gå vidare från ditt svek, ja flyttade för att ja inte ville bli påmind om allt. Du gav mig stress, fick mig att må dåligt, du tryckte ner mig, var otrogen, flera ggr.. har bara känt avsky o ilska när ja bodde nära dig!

 Nu undrar ja varför du plågar mig på ett annat sätt, borde inte ett beroende förhållande släppa efter 1 år? 
Varför känner ja dåligt samvete för att ja tog detta steget? Varför tänker ja på allt de bra helt plötsligt? Varför har ja låtit dig att förstöra mig på detta sättet? 

Du trodde nog aldrig att ja skulle flytta, eftersom ja sagt de så många ggr under våra bråk.. men när du svek mig så som du gjorde me din arbetskamrat, (som du dessutom intygade att du inte hade känslor för), allt ditt psykande på gården, ditt förtal för att rädda dig själv .. ja var tvungen att rädda livet på mig själv.. 

O de bästa var att få se din min när ja träffade köparen till min lägenhet! När vi skrev kontraktet! 

Visst gör de ont att förlora någon som man trodde skulle vara där för evigt?

Visst gör de ont när någon äntligen ser sanningen hos dig? 

Visst gör de ont när en man som du hade allt men kastade bort de för du inte vet hur man beter sig socialt?

Visst gör de ont när den enda som älskat dig, lämnar dig ensam för att du inte förstår hur man inte ska göra i ett förhållande?

Alla lär vi oss, men du lär dig nog aldrig!

Kanske e de så att nu när ja flyttade, att ja e mindre stressad, att ja nu kan bearbeta på riktigt..

Ja minns varje ord o elaka kommentarer du gav  mig, ditt ombytliga beteende. 

De e ju för du kopierar andras personligheter hela tiden! Du e såå intresserad av människor.. men endast för du vill veta vem du kan nästla dig in hos o försöka styra som du vill, lyckas du inte.. så hamnar man på soptippen likt en gammal trasa som aldrig varit värd något!

Ja flyttade, för ja vet att ja e värd MYCKET BÄTTRE!
Ja flyttade för ja tänker inte låta dig ta mitt liv sakta men säkert mer.. 

Ja hittade MIG