Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Vill du bara ha sex med mig får du fan berätta det, hur när var.

har helt tappat intresset för dig så du vet.

du är osexig som en golvmopp.

fuck u.

Som rubrik attraherad av tidigare utskriven patient, jag varken får eller bör tänka på henne då det är fel omöjligt på alla plan. Aldrig stött på någon vackrare på kartan, norrlänning med humor hjärta på rätt ställe, trollbunden när hon pratade, hennes ögon, soulmate vibbar vid första mötet, och att nu låta chansen rinna ut i sanden när du är utskriven är något som är sorgligt behöva göra. Håller tankar inom mig bakom stängda dörrar för vad som hade kunnat bli. 

Längtar tills jag kan träffa dig igen :)

Det gick fort och det var intensivt, lite sömn mycket tankar som snurrar i huvudet. 

Jag framstår nog som en idiot varje gång jag pratar med dig. Orden fastnar och kommer ut helt fel. Jag insåg i fredags att du får mig ur balans och gör mig nervös på ett sätt jag inte känner mig bekväm med, ändå längtar jag efter varje nytt tillfälle att få prata med dig, träffa dig och lära känna den du är. Jag är inte kär eller förälskad i dig, eller jag tror jag hindrar mig själv från att känna efter, men jag är attraherad och gillar dig genuint, bryr mig om och är nyfiken. 

Mina tankar vill tolka vissa saker du gör och säger som att du kanske känner något liknande men jag borde nog släppa allt här. Hur släpper man någon som tagit ett grepp om ens inte känslomässiga jag? Kanske ska jag träffa någon annan, flytta fokus ett tag! 

Känner precis samma som dig. Hade gärna spenderat mer tid ihop för och se vad som händer och komma förbi denna akwardness.

Men för att göra det så behöver någon av oss föreslå en riktig dejt. Finns det ett genuint intresse så hade jag mer än gärna fixat barnvakt en fredag eller lördagskväll, men jag vill se intresse tillbaka då inte orkar eller vågar hoppas på att någon kan vilja vara med mig. Så jag håller tillbaka.

Tänkte efter vi träffades i fredags att jag kanske bara ska låta det rinna ut i sanden, sannolikheten att du skulle göra tid för mig känns låg och jag har inte orken eller självkänslan att vara den som driver. Kanske du bara inte är så intresserad.

Nu har en bra tid gått och jag har börjat läka. Eller t.o.m. läkt en stor bit av hjärtat du utnyttjade för din egen vinning. Ibland, men bara ibland och i svaga ögonblick saknar jag det vi hade. Sen kommer jag ihåg hur brutalt du utnyttjat mig för din egen vinning för att sedan lämna mig i spillror av gråt och övergivenhet, för att precis när jag någorlunda pusslat ihop mig själv, komma åter och ta sönder mig igen. Jag har äntligen insett vad jag förtjänar och jag kommer aldrig igen nöja mig med mindre, vilket också innebär att hålla mig så långt borta från dig som möjligt. Du attraherar mig inte ens längre. Sist vi sågs kände jag ingenting, vilket jag gissar är en seger då likgiltighet är motsatsen till kärlek?