Anonym (jag 3) skrev 2014-09-24 22:47:07 följande:
Att du bara vågar.
Du som var inget utan oss. Du som bodde hos mig, som berättade tårdrypande historier om din barndom, som fann en fristad hos mig. Jag som trodde på alla dina historier och försvarade dig när alla andra tvivlade.
Du baktalade mig och mina nära. Jag glömmer inte när den sjuka författaren träffade mig i affären, den hade sina två barn med sig och författaren ställde sig och pekade och skrattade åt mig. Jag kunde ta det för jag visste att den var sjuk, men jag visste inte vilka historier du diktat upp. Det fick jag veta långt efteråt. Jag tyckte verkligen synd om dig i många år, du var ju verkligen utsatt och missförstådd. Dessutom hade du ju fått ett eget kapitel i boken, enligt dig.
Den hemska berättelsen du berättade om den unge konfirmationsprästen som våldtog dig. Gissa om jag blev förvånad över att denne var den som förrättade ditt sista barns namnsermoni. Ditt val..
Lite värre är det med hur du fört ditt första barns förälder bakom ljuset, att ni ska försöka igen, låta den renovera allt medan du knullar ungdomar i din närhet, sätta barnet du redan har som utkik och berättiga det hela med att den förra inte kan göra mer för dig. Jag ångrar att jag höll käften, jag var med dig på aborten och jag trodde verkligen på att det var för att den du bodde med behandlade dig orätt.
När du kom och grät efter en utekväll med en gammal klasskompis och du berättade att du trodde du knullat klasskompisen och vaknade upp och såg att det var någon helt annan tröstade jag dig. När de andra sa att det var ett helt fotbollslag du knullade, försvarade jag dig och sa att det var en olycksalig blandning av sömntabletter och alkohol och att du aldrig skulle ha knullat ett helt fotbollslag. Nej, det gjorde du inte har jag fått reda på. Det fanns de som avstod, även om de var få.
Jag har sett dig misslyckas med eget företag och löst det genom att snärja nägon annans. Är inte det golddigger så vet jag inte vad det är. Du kallar dig affärskvinna och jag kallar dig orm.
Jag har tröstat dig, låtit dig bo hos mig, vara en del av min familj och du har varit en stor orsak till att min familj är delad.
Jag tycker synd om dina barn. De kommer säkert försöka skydda dig och om de får veta sanningen och anledningen till att du alltid kommit främst kommer de att hata dig. Hur känns det?
Du har förmågan att få att folk att tycka om dig till en början och sedan ser de igenom hur du för dem bakom ljuset. Hur du lurar dem på pengar, förtroende och resurser, hur du sviker och bedrar.
Tror du verkligen att ett förlåt kommer läka alla sår du orsakat? Du skulle få ägna flera livstider åt att gottgöra, vad din mamma gjort dig är ingen ursäkt för vad du gjort en lång rad människor. Vissa människor förtjänar sin ångest och DU är en av dem!!
Tror du verkligen att du kan föra mer en ett fåtal dårar bakom ljuset igen? Tyvärr tror jag att du har en lång karriär framför dig, men de som vet vem du är kommer förhoppningsvis inte gå på det igen. Vad är ditt gift?
Har inte berättat det det största sveket men det vet du så väl själv.
Du förresten, den där personen som startade upp en hel ny verksamhet för din skull, och som du hade knullat dennes första anställde, jag berättade aldrig hur det låg till. Och du berättade min djupaste bevarade hemlighet på en julfest. Varför gjorde du det? För att glänsa? För att jag inte skulle berätta värre hemligheter om dig? Du kan bara ana att jag kommer berätta allt jag vet och allt grannarna vet.
Ska vi vi börja med J som var ohemult förälskad i en liten tjej som inte hade det så lått. Kvinnan skrek och misshandlade sin avkomma. Låt oss hoppa in i framtiden, ena avkomman får en vacker viljestark, avkomma, som har fostrats genom att se på VHS fastspänd i bilbarnstol större delen av sin barndom. Godistallrik och videokväll är tillräckligt att vinna dennes lojalitet.
