Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag vet att jag kände av tryggheten då vi sågs sist, men jag gör inte det nu.

En bra lögnare har bra minne, är snabbtänkt och kreativ. Du verkar inte ha nått av det.

Du ljuger, glömmer bort vad du sagt. Du är kass på att dölja saker, därför du gör det så uppenbart för mig att se.

Och franför allt så är du inte diskret.

Jag tillät mig göra något otänkbart och omöjlig, jag föll för dig fast än jag lovat mig själv att aldrig låta det hända igen- och det här är varför.

Det smärtar mig verkligen, skär djupt in i mitt hjärta, att vara utan dig. Och nu måste jag tvinga mig själv att låta dig gå ur mitt liv. Jag vet inte hur jag ska orka, men jag VET att jag kommer finna styrkan att inte längre tillåta mig själv att såras om och om igen. Jag trodde att du var bra för mig, snäll mysig och godhjärtad, men allt jag märker nu visar att du är som alla andra jag haft i mitt liv.

Varför ljög du för mig? Du vet att jag alltid kan hantera och accrptera sanningen, speciellt när lögnen gör ondare och sårar djupare. Så varför?

Alltså om allt det här ska vara tester, är de verkligen onödiga. De får mig att vilja reda ut saker och ting och stanna.

Jag överger dig inte och kommer komma tillbaka. Men vill du, så som jag, har det lite lugnare framöver, sluta med det här (om det är du)

Let's fight our demons i stället.

"And that's how the cookie crumbles." Eller moralen. Jag är fan svag.

Inte något som borde skrivas i sms men det är något jag inte vågar fråga honom.. inte just nu.. 

Älskling.. Jag älskar verkligen dig av hela mitt hjärta. Vill du bli min man? 

Försökte ringa dig nyss, men numret verkar inte vara aktuellt länge. Vill bara be dig att kämpa och säger att jag tänker på dig. <3

Från och med idag skiter jag i dig. Tänker ignorera och undvika dig minst lika mycket som du gör mot mig. Orkar inte med dina konstiga beteenden längre

Låt oss vara lite fantasifulla nu.

Föreställ dig din depression som demonattack. Varje gång du känner dig nere, mår lite extra dåligt (hoppas inte att det är en konstant känsla, men även om detta skulle vara fallet), skyll dessa tunga känslor på som om dem hade orsakats av demoner som attackerar i just den stunden då känslorna uppstår. Var helt övertygad om att detta är vad som händer. Du kan inte se dem, men de finns där och de får dig att må sämre. Vad skulle du göra om någon "IRL" attackerade dig? Du skulle ju inte bara låta det ske, eller? Så "IRL" hade du antingen försökt fly undan situationen eller så hade du gått till motattack. När det gäller demoner är en stor del av lösningen att bekämpa dem med positiva tankar. Tänk eller säg det tyst/högt för dig själv: Haha, jaha, är ni här igen, ni måste ju verkligen ha tråkigt" - något i den stilen - och sen tänk på någon/något du älskar. Fokusera på sådant. Visualisera något som "shield:a" dig.

Du är för fin för att ge det ett försök? Varsågod, fortsätt att lida då. Jag skulle dock välja att visualisera det på det sättet och tro på att detta får dem att försvinna resp. ha mindre makt över dig och ditt mående. Valet är ditt.