Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Mitt sms:

Jag älskar dig inte längre och har inga romantiska känslor kvar. Men en sak jag undrar över är hur fan du kunde flytta ihop med en tjej i huset som vi renoverat och byggt upp tillsammans bara 4 månader efter det tog slut och jag flyttade ut?!

Var det för att döva tomheten efter mig eller betydde jag så otroligt lite att jag snabbt kunde ersättas av en yngre tjej? Du som inte ens tycker om yngre tjejer. Jag fattar ingenting av ditt beteende sen det tog slut mellan oss. Jag känner inte igen den kille du är idag!

Försökte igen. nu räcker det. Om och om igen upprepar du samma mönster. skiter i att svara, höra av dig. när du väl gör det så är det bara för att jag ska fylla det som du inte får av x eller nån annan just då: bekräftelse. hela tiden. tack och hej.  

Jag kommer aldrig mer att vilja eller försöka kyssa dig igen. Har ingen lust att träffa dig längre. Du eller det är inte värt det. Du vänder kappan efter vinden. Du tänker bara på dig själv och på att få dina behov uppfyllda. Dig, dig dig. Så länge det passar dig, dina tider, och alltid är på dina villkor går saker och ting bra, men andras viljor skiter du i och kör över. Du drar och hör inte av dig när du säger. För nåt annat passade bättre i stunden. Du söker ständigt bekräftelse från andra och verkar ha noll sjävkänsla. Jag orkar inte med ett sånt beteende mer. Jag gav dig en andra chans men du tog den inte. Istället upprepar du samma mönster. Jag orkar inte uppmuntra dig mer. hej.

Du är en idiot, på riktigt, du är fan en idiot! Hur fan blev det så, vad hände, vart gick det fel?? Vad i helvete tänker du med? Är det värt risken, värt förlusten, hur vågar du ens chansa. Det absolut dummaste du kan göra är att lita på min tystnad. Så vad du än gör lita inte på att jag backar upp dig, lindrar ditt fall eller försöker skrapa upp dig när ditt korthus rasar. Du har valt det här, varje dominobricka som följer valet av din handling får du stå för själv. Jag gör som jag alltid gjort, jag tar hand om min familj, det innebär i praktiken mitt barn och jag själv. Du vet det, du borde veta det innerst inne. Vid rätt ställd fråga så svarar jag ärligt och du kommer få din värld vänd upp å ner. Det är ohållbart, någonstans, någon gång kommer det säga kaaaboom! Krasch! Vem är du. vet du ens själv. Jag tvivlar!

(Speglar du mig? :) ...Är det jag som är toffeln? Eller är vi det båda, eller ingen av oss till slut? :))

Jag älskar dig.

Åh, vad jag hatar FL ibland. Du ska bara veta att jag inte leker. Jag har absolut ingen tid för lek.

(Och Gud, vad jag tänkte på love making nyss)

Rätt plats... Rätt tid...

Kyss...

Har aldrig känt mig så trasig inombords faktiskt. Ditt jävla arlse.

Efter flera ÅR av sorg och blödande sår, så läkte jag när jag var med dig. Jag kunde le, skratta, sova utan mardrömmar, och bara känna mig tillfreds.. nu är du borta, det var ditt eget fel, men det är jag som betalar för helvetet. Thaaaank yooooooou, nu kan jag inte skratta, inte le, vet inte vilka som är omkring mig egentligen.

Nu har jag gått tillbaka till allt det trasiga och sönderskrapade i min själ.

Jag avskyr dig, hatar mig själv för att jag tillät mig att ens bry mig. Och jag är kär i dig. Det sög ju, eller hur?

Jag har varit med om mycket, väldigt mycket. Så mycket att min egna mamma är chockad att jag inte tagit livet av mig än- men av ALLT DET så käns det här värre. Faktiskt.

Önskar att jag kunde börja om från början. Aldrig träffat dig, inte tillåtit mig att känna något igen.

Jag ska börja om i mig själv.. annars vet jag inte hur jag ska göra med mig.

I dag fyller du 50 år o jag har hela dagen funderat på att skicka ett anonym grattis.
Vet ju att ditt mobilnummer finns på att hitta.
Men det är 11 år sen du svek mig så grymt o när vi sågs sista gången för 12 år sen, var du inte längre den mannen jag älskade o fortfarande inte har kommit över.
Dagen är inte över än men vad skulle du tycka?

Handsome, grattis på 50-årsdagen.
Saknar,längtar, älskar dig då, nu o för alltid.

Antar att vi båda sitter och grubblar...? Jag gör det i alla fall. Det jag försöker hålla mig till/komma tillbaka till är mitt första intryck av dig, och den tiden vi tillbringade ihop IRL, kort sagt det som inte faller under namnet "blandvärld" - och det är fina minnen. Sen så håller jag mig till fakta och det som är logiskt. Tack och lov finns det fakta också! Och sen hamnar vi i blandvärlden, och den förvirrar...får en att tvivla... Jag tänker inte ägna mig åt denna värld med samma engagemang längre... Visst kommer jag vara besökare även framöver, men främst kommer ägna mig åt det som går att lita på. (...)