Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till mitt ex

Jag är lycklig idag med min man och mina barn men jag har aldrig slutat älska dig. Vad vi hade var magsikt. Jag har aldrig känt sådan lust eller samhörighet med någon annan. I vilket fall är det för sent. Jag kommer aldrig sptlittra min familj för vår skull. När vi är runt 45 kanske det kan bli vi igen?

Vill bara hålla dig i mina armar och berätta hur mycket jag älskar dig. 
Älskar dig så otroligt mycket.  

Hmf, jag skulle kanske följt med dig hem. Men jag är så rädd att det skulle stanna vid ett ons. Jag vill mer med dig. Jag vill gå på en riktig dejt. Bara du och jag. Men jag vågar inte fråga. Och när jag var bestämd på att jag skulle åka hem till mig så betydde det inte att jag aldrig vill. Jag vill. 

Idag är jag ledsen. Idag vill jag gråta. Idag känner jag mig ensam. Idag saknar jag dig så mycket att det gör ont. Längtar så mycket efter att bli kramad. Tror nästan att jag skulle kunna leva på enbart dina kramar...
Nu ska jag gräva ner mig i sängen tills imorgon.
Älskar dig så, saknar dig så…

Jag blir förvirrad av ditt beteende och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Igår hörde jag av mig, inget seriöst sms var det. Dock så var det en möjlighet, en chans för dig att passa på och ge mig ett svar. Det var något som jag verkligen hade velat se dig svara på.

Det var otydligt och oklart, men många andra fick samma sms som du själv. Alla andra svarade, inte du. Vad betyder det? Kommer vi prata med varandra imorgon? Kommer vi att se på varandra imorgon? Kommer jag skämmas imorgon, lika mycket som jag gör idag..

Jag önskar bara att vi kunde sluta spela, vara raka och att du framförallt du gav mig något mer. Om det är så att du inte känner mer än att vi är kompisar och att det har varit kul att flörta med mig - så säg det då. Jag vill mer jag vill ha dig och jag önskar att det en dag ska bli vi.

Absolut. Men framför allt ska det va en uppriktig kärleksförklaring till en mycket kärleksfull man. Första mannen i mitt liv som älskar mig för den jag är. 

Jag älskar dig och jag hatar dig. Jag klarar inte av allt detta tjaffs om vårdnad och beöksförbud hit och dit. jag vill inte att du har kontakt med dina barn på grund av allt deras mamma ställer till med! Ser du inte att hon förstör min sons liv? Mitt ex liv? Mitt liv? Vårt gemensamma liv?!  Hon anklagar dig för att misshandla dina barn, hon anklagar dig för att begått övergrepp på dina barn. Hon anmäler dig och där står vi, utan barnen pga "oro" att det far illa med oss?! Snälla, se det från min sida! Utsätt inte vå familj för detta! Vi ska gifta oss, jag väntar ditt barn. Snälla låt vårt gemensamma barn växa upp utan allt detta! Dina barn med denna hemska människa kommer inse att deras mamma är en manipulativ idiot till sist! Snälla, låt oss leva ihop det gemensamma liv vi tänkt oss. I harmoni, i lugn och fridfull miljö. Snälla, utsätt inte mitt barn och vårt kommande gemensamma barn för ett helvete på jorden! Jag träffade dig när det inte fanns problem med barnens mamma. Du hade dom VV och jag tyckte det var bra, men sen kom anklagelserna. Dom hemska orden. Jag kan inte ens gå ut innan jag får höra vilken idiot jag är som är förlovad med dig som slår sina barns mamma, sina barn och våldtar dem. Jag får jämt försvara dig. Snälla, låt det sluta. Sätt punkt för detta nu. Gå vidare med oss! Vi som älskar dig och vill finnas för dig! Vi ska gifta oss om någon månad. Snälla, låt detta få ett slut.

När ska du förstå att allt inte kan vara på dina villkor? Ännu en gång är du sur på mig för att jag inte hört av mig när du anser att jag ska göra det.

Jag orkar inte mer! Jag orkar inte höra om dina självmordstankar, jag orkar inte höra om hur ledsen du är och hur elaka alla är mot dig. Jag vill inte behöva sitta med dåligt samvete för att du vill att jag ska komma över på kvällarna och stötta dig. Hade du stöttat mig i mitt så hade jag kanske orkat, men att få kastat i ansiktet att jag nu vet hur du har det om jag råkar beklaga mig gör mig enbart ledsen.

Jag hatar det faktum att du la hela ditt mående på mig! Sen dess klarar jag knappt av att träffa dig. Varför i helvete valde du mig av alla människor? Fattar du inte hur illa du gör mig? Der människa jag älskar och har valt att tillbringa mitt liv med kommer dö och jag sörjer, min familj går under och jag kämpar så förbannat hårt för att få den lilla tid vi har kvar tillsammans att vara lycklig. Men du din jävla idiot väljer att ge mig det där förtroendet bara någon månad efter att vi fått beskedet att han kommer dö!

Jag tror inte att jag någonsin kan förlåta dig... Jag väljer att låta vår vänskap tyna bort även fast det innebär att jag kommer stå helt ensam till slut. Men i mitt liv så kommer jag alltid vara viktigare än vad du är.

Jag önskar att jag skulle våga skicka iväg detta till dig men jag tror inte att du skulle klara av att höra detta där du är just nu. Jag vägrar ha ditt liv på mitt samvete.

Till min sambo:

Förlåt för idag min älskling, jag trodde du skulle bli glad, men ack så fel jag hade...
Men även om vi inte har pratat på ca 5 timmar och vi bor under samma tak, så skulle jag vilja fråga dig en viktig sak:
Vill du gifta dig med mig?

Jag älskar dig!

Idag har jag skickat ett mail, inget som avslöjar något, men som kan bli början eller ge mig på nöten så jag inte tänker så mycket på han, skulle liksom va bra att veta om tankemödan är värd att ödsla tid på. Vågar inte kolla om jag får svar, väntar till efter jobbet i morgon, är förbaskat pirrig. Tjoho jag våga!