Forum Anonyma diskussioner - Samhälle
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Sön 23 okt 2011 02:21 Läst 1055346 gånger Totalt 10106 svar
    Anonym (at your servic­e!)
    Visa endast
    Sön 23 okt 2011 02:21 +1

    Ibland vill man säga ett par sanningens ord till någon fast av olika anledningar låter man bli.
    Man vill men vågar inte. Man både vill och vågar men vet att det får (eller kan få) konsekvenser som man inte är beredd att ta. Eller som i mitt fall-man saknar personens kontaktuppgifter och vet inte riktigt vart man ska göra av alla tankar och känslor. Någonstans måste det ut!  

    Så, vill du som jag skicka ett sms eller mail till någon som du kanske är hemligt förälskad i, till någon du saknar, någon du är arg på, en avlägsen vän, din sambo, din kusin, Fredrik Reinfeldt eller vem som men utan att outa dig till personen ifråga och utan att behöva ta konsekvenserna av ditt handlande, skriv ditt sms/mail i denna tråd och jag kan nästan garantera dig att det kommer att kännas bättre efteråt. Självklart får man vara anonym och man väljer själv om man vill berätta här i tråden till vem meddelandet är.  

    Jag börjar.

    Sms till mitt ex vars telefonnummer jag inte längre har: 

    "Undrar hur du mår och vad du gör. Kan inte sluta tänka på dig. Saknar dig så det gör ont och vill ha dig tillbaka. Tror jag. Åtminstone just nu. /Ditt ex "

    Din tur. Kör hårt! Skrattande    

  • Balahi­r
    Visa endast
    Sön 23 okt 2011 19:41 #81
    Anonym skrev 2011-10-23 18:07:02 följande:
    Till kvinnan min man var otrogen med: Det finns en särskild plats i helvetet för såna som du. Jag önskar dig allt ont.
    naaaaaaaaw.
  • Sön 23 okt 2011 20:29 #82

    Till min kollega: snälla sök hjälp, gå och prata med en psykolog: vi orkar inte med din bitterhet och ditt behov av att ständigt hävda dig, vi orkar inte med dina respektlösa kommentarer om andra kollegor och dina åsikter om hur mycket fel alla andra gör hela tiden och hur bra du själv är, vi orkar inte med ditt fräsande och snäsande och dina humörsvängningar, vi orkar inte med att höra hur "fel" vi tänker och att du alltid har rätt, vi orkar inte med att du alltid tycker tvärtemot och bara måste trycka ner andra och att du bara måste få sista ordet heeela tiden.
    Jag och många andra är så glada över att vi snart kommer att slippa ha dig i samma rum.

  • Anonym (Nora)
    Visa endast
    Sön 23 okt 2011 20:34 #83
    Lepanden skrev 2011-10-23 16:40:37 följande:
    "känns inte ok att du försöker kopiera mig, kom på nåt eget för en gångs skull. Min frisyr och hårfärg, min klädstil, mitt hem. Och du försöker tillochmed flirta med min sambo, vilket du inte lyckas med kan jag meddela."

    Till en ytlig vän som efter att ha varit hemma hos oss och sett vår vardag och min sambo har börjat försöka likna mig mer och mer. Hon har alltid varit i stormiga förhållanden och såg väl hur bra vi hade det och det känns som om hon tror att hon långsamt kan försöka nästla sig in hos min sambo och sen ersätta mig utan att det skall märkas någon skillnad. Hon är arbetslös men tar inte tag i det. Ensamstående med ett barn. Hon vill ha det liv jag lever, det har hon erkänt. Men inte ett likadant..hon vill ha mitt tror jag
    Påminner mig om filmen "Ensam ung kvinna söker". Obehagligt!
  • Anonym (ha!)
    Visa endast
    Sön 23 okt 2011 20:43 #84
    Anonym skrev 2011-10-23 20:29:21 följande:
    Till min kollega: snälla sök hjälp, gå och prata med en psykolog: vi orkar inte med din bitterhet och ditt behov av att ständigt hävda dig, vi orkar inte med dina respektlösa kommentarer om andra kollegor och dina åsikter om hur mycket fel alla andra gör hela tiden och hur bra du själv är, vi orkar inte med ditt fräsande och snäsande och dina humörsvängningar, vi orkar inte med att höra hur "fel" vi tänker och att du alltid har rätt, vi orkar inte med att du alltid tycker tvärtemot och bara måste trycka ner andra och att du bara måste få sista ordet heeela tiden.
    Jag och många andra är så glada över att vi snart kommer att slippa ha dig i samma rum.
    Låter som min chef, det där..
  • Anonym (värke­r)
    Visa endast
    Sön 23 okt 2011 20:47 #85

    Till er omkring mig.

    Jag säger att jag mår bra men det gör jag inte. Känner ett sånt tryck att vara stark och må bra efter all jobbiga år. Får ångest när ångesten river i kroppen - varje dag just nu. Kan ni inte se på mig att det inte är bra? Utan att döma mig och sucka.

    Jag har så dåligt samvete för att ha mått så dåligt i flera år så om jag faller igen, vilket jag känner att jag gör, så kommer ni inte få reda på det. Jag orkar inte gå och känna mig som en börda för mina nära fastän jag kämpar som ett djur för att må  bra och få livet att gå runt.

    Jag kämpar för mig, mina barn och vårt liv tillsammans. Jag fungerar inte när jag inte har barnen - då är jag bara ensam och ångesten sätter sitt grepp. När jag har dem börjar jag leva och får vardagen att fungera. Men nu kommer ångesten även när jag har dem. Men jag kan inget säga till någon, får inget säga till någon. Jag vill inte verka svag igen efter så stolt sagt att jag är frisk.

    Ibland vill jag bara skrika att jag har fan en utmattningsdepression, kommen av skitiga år bakom mig. Jag vill inte må så här, leva så här. Jag vill vara normal. Ha ett bra jobb och ett bra liv.

    Jag HATAR att må här. Jag ORKAR snart inte mer. Och jag ÄR SÅ TRÖTT! Ge mig FAN en chans att andas!

    XXXXX

  • Sön 23 okt 2011 20:58 #86
    Anonym (värker) skrev 2011-10-23 20:47:36 följande:
    Till er omkring mig.

    Jag säger att jag mår bra men det gör jag inte. Känner ett sånt tryck att vara stark och må bra efter all jobbiga år. Får ångest när ångesten river i kroppen - varje dag just nu. Kan ni inte se på mig att det inte är bra? Utan att döma mig och sucka.

    Jag har så dåligt samvete för att ha mått så dåligt i flera år så om jag faller igen, vilket jag känner att jag gör, så kommer ni inte få reda på det. Jag orkar inte gå och känna mig som en börda för mina nära fastän jag kämpar som ett djur för att må  bra och få livet att gå runt.

    Jag kämpar för mig, mina barn och vårt liv tillsammans. Jag fungerar inte när jag inte har barnen - då är jag bara ensam och ångesten sätter sitt grepp. När jag har dem börjar jag leva och får vardagen att fungera. Men nu kommer ångesten även när jag har dem. Men jag kan inget säga till någon, får inget säga till någon. Jag vill inte verka svag igen efter så stolt sagt att jag är frisk.

    Ibland vill jag bara skrika att jag har fan en utmattningsdepression, kommen av skitiga år bakom mig. Jag vill inte må så här, leva så här. Jag vill vara normal. Ha ett bra jobb och ett bra liv.

    Jag HATAR att må här. Jag ORKAR snart inte mer. Och jag ÄR SÅ TRÖTT! Ge mig FAN en chans att andas!

    XXXXX
    Många kramar till dig!! Hjärta
  • Sön 23 okt 2011 21:04 #87

    Till min man:
    Jag hatar din handboll, allt kretsar kring den och allt annat ska foga sig efter den! När ska vi kunna leva utan att planera efter din jävla träning. Jag blir less på att sitta och vänta på att du ska komma hem! Jävla idrott! Hade jag vetat hur mycket tid den skulle ta hade jag aldrig börja dejta dig!

  • Anonym (Jenni­e)
    Visa endast
    Sön 23 okt 2011 21:18 #88
    Anonym (gravid) skrev 2011-10-23 17:31:26 följande:
    Om jag hade mage att smsa eller mejla, skulle jag ha skrivit detta :

    Till mamma och pappa: "Jag är gravid och ska ha barn om två månader"
    Till pojkvännen: " Jag har börjat planera att flytta och lämna dig"
    Till mina vänner: " Jag är gravid och ska ha barn snart, men jag litar inte på er så säger inget"
    Till min syster: " Du är full av skit och jag vet att du tycker att jag är helt dum i huvudet som valde min egen väg, och jag hatar dig för att du inte vågar stå upp för dig själv och säga det till mitt ansikte, utan måste gå bakom ryggen och prata med folk hur dum och impulsiv jag är!"
    Till min bästa kompis: " Gissa vad, jag ser faktiskt fram emot till att ha ett barn! Jag ångrar inte en enda dag att jag blev gravid!"
    Till min lärare: " Jag hoppas innerligen att du brinner upp i helvetet tillsammans med alla andra som inte gav mig något stöd!"

    Till världen: Mitt liv har påverkats så mycket av gravideten, och nästan allt dessa människor vet om mig  är falskt. Jag lever i lögner, och kan inte ta mig ut.

    Till bebisen i magen: Jag älskar dig något oerhört och längtar tills jag får träffa dig och börja om på ruta ett.

    Till mig själv: Lita inte på någon! Var stark. Du klarar det här.
    Oj vad tufft du verkar ha det. Sänder lite styrkekramar.
  • Anonym (Jenni­e)
    Visa endast
    Sön 23 okt 2011 21:29 #89

    Till min fd bästa vän sedan många år tillbaka: Jag är så innerligt trött på din dubbelmoral. När du vet vad jag och älsta sonen har gått igenom, så står du fortfarande på mitt ex sida, även fast du vet hur fel han har. Att du fortfarande tror på varenda ord han säger, bara för att du är tsm med hans bror. Han sket i hans son i flera år, och bara för att jag vill att min son ska ha bättre kontakt med sin pappa, så försöker jag "slippa" min son. Jag har vart förälder i snart 7år, du är nybliven förälder, och vet inte ett SMACK hur det var att vara ensamstående!

    Till mitt ex: Du har aldrig velat tatt dig an din son. Vet inte hur många gånger du sket i att svara i telefonen om din son gjort sig allvarligt illa. En dag lämnade du våran son hos mig, och lämnade landet i över 6 månader utan att säga något alls, till någon! Vet du hur din son mådde? Och att du nu idag, bara för att du helt plötsligt fått för dig att leka pappa igen, har mage att beskriva mig som ansvarslös när jag lämnar sonen hos dig i några veckor för att sonen ska kunna ta igen alla dessa år du inte funnits där är sjukt!

    Till min mamma: Ta gärna ditt liv istället för att ringa var och varannan helg och hota om det. Jag orkar inte agera mamma till dig längre. Jag har agerat mamma till dig i över 10 år. Hur kul tror du att det var på en skala att inte kunna ta hem kompisar efter skolan, eftersom man visste att du låg full i soffan varje dag och söp.

    Till min sambo: Väx upp. Släpp din mammas kjol och ta dina egna belsut, eller för allt i världen, beslut för våran familj. Jag är trött på att du rullar ut röda mattan för henne jämnt. Hennes önskar ÄR verkligen din lag. Ta ditt ansvar jämntemot din familj NU, annars kan du hoppa och skita!

    Nu känns det lite bättre...          

  • Sön 23 okt 2011 21:33 #90

    Släpp din man nu. Han vill skiljas från dig men du vill inte höra det. Låt honom få den friheten han längtar efter. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll