Anonym (B) skrev 2011-10-27 21:16:38 följande:
Såklart att man inte behöver bara för överbeskyddande, och man ser ju inte allt som händer när de filmar! Såklart är man trött som småbarns förälder och man måste inte ta upp ungen så fort den skriker!
Det är skillnad på att ta en minut inne på toan för att samla sig än att gå omkring och låtsas som inget händer.. Det är mer som barnen blir försummade, vilket även kommer i senare avsnitt med samma mamma! Hennes ena barn blir försummat för hon lägger ner mer tid på det andra, det säger ju en hel del tycker jag!
Sen kan man aldrig säga att någon annan har det värre än någon annan!! Så bara för något barn blir slaget så ska andra som "bara" blir försummade glömmas!? Det är sådant tänkade som gör att barn lider i onödan!
Nej så klart inte. Men nu vet vi ju inte (förmodligen inte ens föräldrarna) varför just den där bebisen grät.
Var det för att h*n ville ha en torr blöja? Var den hungrig? Var det tråkigt på tvn? Kände den sig "bortglömd" och rädd eller ville den helt enkelt bara ha närhet?
Men nu "lägger hon ju ner mer tid" på det andre barnet för att det ena är sjukt och får inte vara i närheten av det andra. Hon "lämnade ju bort" sin son ett tag för att någon av dem var svårt sjuka, och fick inte vistas i samma rum ens, som sitt syskon.
Eller har jag missat något? Jag är faktiskt inte så insatt i serien då jag oftast bara vill skrika åt dom och deras (för mig) puckade argument.
Anonym skrev 2011-10-28 08:20:57 följande:
Ursäkta?! Det låter helt knäppt i mina öron! Visst kan man gå undan en stund, gå på toa eller göra något "måste" men som dessa föräldrar, MÅSTE ta en cigg på balkongen och STÄNGER balkongs dörren och sätter sig och har sin egna killa mysiga stund och skita i sina barn som är så pass små att dom tittar på TV och skriker? Det är inget jag skulle välja, herregud vilket dåligt samvete jag skulle ha då.. jag fattar inte hur man tänker som föräldrar under en sån handling för jag själv skulle aldrig kunna göra sånt! Så tycker du man skämmer bort sina barn om man bär på dom så fort dom är ledsna? Eller är det man själv som är känslokall och självisk då undrar jag. Jag mår bra och mitt barn mår bra av närheten och tryggheten jag kan ge mitt barn istället för tänka på mig själv när jag vet dessutom ett av barnen är svårt sjuk. Helt galet fel i min mening!
Ja, men då gjorde de ju något "de måste". Ta en paus. Precis som ALLA andra föräldrar behöver emellanåt.
Nej, nej. Jag förespråkar så mycket närhet som möjligt när det gäller spädbarn, men det finns ju gränser.
(på gott och ont då!)
Jag plockar alltid upp min dotter om hon gråter, men inte alltid i samma sekund som hon börjar gråta.
Det beror ju helt på situationen.