Vitsippa80 skrev 2011-11-11 12:31:59 följande:
Vi berättade för våra föräldrar och närmsta vänner redan i v 5-6. Vi resonerade som så att de ändå kommer märka att man inte mår bra om nåt går fel och att det då kan kännas skönt att ha deras stöd och förståelse och slippa berätta om graviditeten DÅ istället.
Tänker exakt likadant. Hann dock inte säga så mycket på jobbet igår då ögonen hängde nere i knävecken och att jag hulkade till emellanåt... det jag fick höra va "Nämen, är du gravid?!?!?!" Vad skulle jag svara? "Eh, nej, jag har magsjuka?" Nä, jag sa som det va att deras misstankar stämde :p
Nu ska jag iväg till jobbet igen... dock ett annat ställe, jobbar på 3 olika ställen nämligen. Dock ska jag sitta vak, till 21.15... hugaligen, gillar inte att sitta vak =( Inte för att jag tycker det är otäckt i sig, men det är alltid sorgligt när någon ligger inför döden, och detta stället som är för psykiskt sjuka, har vårdtagarna knappt några anhöriga, tragiskt =(
Förresten, kul att första magbilden i magtråden kommit upp, sååå fiiiiin! Längtar till jag får mage också <3