Hon bytade efternamn på MINA barn!

japp. och andra gör det dom tror kommer att funka bäst för alla inblandade. det är ju sa olika det där.

Väldigt tacksam till alla som skriver och hade jätte gärna hoppat in och svarat på alla frågor osv..
Dock ska jag iväg på ett samarbetssamtal med mamman just nu..

Kan väl tillägga att jag HAR kämpat med ALLA medel för att få träffa mina barn! men det är en lång process när mamman förstorar och hittar på en massa trams!
I början av allt detta bad jag mamman om ett samarbetssamtal så vi kunde lösa det hela men hon tackade nä till det! Jag har gått med på allt och träffat vem som helst på familjerätten osv osv..
Medans mamman har tackat nä till det mesta, vi blev tilldelade en medlare, fantastiskt duktig, men när mamman insåg att det inte finns någon grund alls för att jag inte skulle få träffa mina barn så avbröt hon hela samarbetet med medlaren för att hon tyckte medlare var partisk och enbart på min sida!
Ni ser jag gör VAD SOM HELST för att få detta och funka medans mamma bara är motstridig till allt!

Jag tror de försöker få ut mig från deras "nya familj" och radera mig totalt!

Måste iväg nu! Kommer in ikväll och svarar på allt!

Fortsätt gärna och skriv och diskutera!
Jag behöver hjälp!

Om det är helsyskon måste de ha samma efternamn. Har dom samma pappa? Annars kan du inte byta bara på ena.

Vad stöder du ditt påstående på att ena föräldern inte kan få ensam vårdnad om den andra föräldern  motsätter sig det?     Tror du att en förälder kan lägga all sin energi  för att krångla till livet för den andra föräldern,   en förälder som aldrig tänker på barnens bästa inte riskerar att förlora vårdnaden?

Är det inte längre så att ogift mor själv väljer om hon vill dela med sig av vårdnaden?

Jag ser inget fel i att som barn ha pappans efternamn. Mina föräldrar är inte gifta, men de är sambos. Jag och min syster har under hela vår uppväxt haft både mammas och pappas efternamn, och är fortfarande skrivna med båda namnen. Däremot har min syster valt att bara använda sig av mammas efternamn, medan jag har valt att bara använda mig av pappas efternamn. 
Min pappa har varit med mig, tagit hand om och uppfostrat mig lika mycket som min mamma har. Jag ser inte varför vi inte skulle kunna bära hans efternamn då.  

Vilken jobbig situation, jag kan slå vad om att du redan ältat tusen gånger själv om vilket dumt misstag du gjorde som valde bort gemensam vårdnad.

Som andra har sagt så har hon inte handlat olagligt och det finns väldigt lite du kan göra angående namnet i det här skedet men fortsätt att kämpa för att se till att få ett samarbete att fungera mellan er. I Sverige värderas det högt att barnen får träffa både mamma och pappa tack och lov så du har goda chanser att få till någonting som fungerar i slutändan. 

Men släpp det där med namnet, de andra problemen är mycket viktigare.

Vill bara flika in, att min väninnas mamma gjorde precis så här - bytte namn på sin barn sen tidigare när hon gifte om sig med en ny man.
Efter ca fem drog han och kvar fanns mamma och en (närvarande) pappa och tre barn som hade ett efternamn från en man som sen aldrig hörde av sig och som de inte har några som helst kopplingar till.

Alla tre bytte i vuxen ålder snabbt tillbaka till sin pappas efternamn.

Under uppväxten var deras nya efternamn en konstant påminnelse om mammans hat mot deras pappa som gjorde att hon ville radera hans namn ur sitt eget liv och senare en påminnelse om hennes hat mot den nye mannen som lämnade henne bitter och sorgsen...

Det var naturligtvis (moraliskt) fel av mamman att låta barnen byta namn utan att diskutera det med dig först. Jag tycker dock, som flera andra här, att du ska lägga undan namnstriden för närvarande och istället fokusera på den vårdnadstvist som pågår och på att återknyta kontakten med dina barn. Löser sig bara den situationen så känns nog namnet som en bagatell sedan (och går nog lättare att lösa om det fortfarande känns viktigt).

Har man inte vårdnaden så har man inte heller juridiska skyldigheter och rättigheter (förutom umgängesrätten förstås som ju egentligen är barnets och inte har med vårdnadsformen att göra). Det är väl egentligen ganska självklart? Vårdanden är ju = juridiskt ansvar för barnet. När du frivilligt avsa dig det juridiska ansvaret för dina barn avsa du dig ju rätten att ta beslut gällande dina barn. Jag förstår att du ångrar det beslutet och det är ju bra att du ångrat dig nu och försöker ändra på det hela.

Jag reagerade också på begreppet "lura" som du använder i ditt ts om inte din ex gav dig falska dokument om vad enskild/gemensam vårdnad innebär och liknande tycker jag inte att du kan skylla ditt beslut på henne. Däremot gör hon naturligtvis fel som hotar dig med minskat umgänge och liknande när du vill ångra ditt beslut och ta ansvaret för barnet. Ditt ex verkar ha gjort många fel i processen efter er separation men jag tycker inte att du ska skylla det beslut du själv tagit på henne. Om man törs stå för sina misstag är det lättare att ta sig frammåt och undvika att göra om dem. Så i fortsättningen rekomenderar jag att du läser på ordentligt innan du tar livsavgörande beslut.

Fy fan vad hemskt TS! Jag känner med dig och jag tycker att hon har varit jävligt omogen och ego som har gjort såhär. Vad säger ditt juridiska ombud? Vad säger familjerätten?

Ring du till folkbokförningen och fråga varför de fått byta namn utan ditt medgivande, min mans barn skulle byta namn och hon har ensam vårdnad men han var tvungen att godkänna det annars hade de inte fått byta så jag tror hon skrivit på med ditt namn