Augustibebis 2012

Jag övervägde att vara hemma förra veckan när mitt illamående var som värst! Men jag kände att jag varken hade tid eller råd att vara sjuk.
Så det var bara att bita ihop och traska iväg till jobbet. Blev dock inte så mycket gjort på förmiddagarna utan satt mest och försökte få tiden att gå tills det blev eftermiddag då illamåendet gick över något.
Det beror nog lite på vad man har för jobb också. Vissa jobb är ju mer aktiv än andra och kanske därför svårare att hantera när man mår så dåligt.
Sitter man själv på ett kontor så går det kanske bättre, då man kan gå ifrån när man behöver osv.

Sandrina:
Haha, nä. Inga superkrafter inte men jag tror man vänjer sig rätt fort med hur man har det. Jag känner ibland att "Shit, det kommer bli en till, hur ska det gå? Hur kommer jag orka och hinna med allt?!" men på något vis lyckas man och tillslut fungerar allt lika bra som innan.
Sen har jag turen att vara hemmafru och slipper stressen med att hinna till jobb m.m. Men det är jobbigt nu när jag mår illa och är så trött. Jag kämpar på iaf för kalas och jul ska det ju bli hur jag än mår och orkar  

Jag beundrar alla som orkar med hem, jobb och barn! Det är beundrantsvärt hur man orkar och hinner med allt det. 

natlup:
Men ååh, vad irriternade med klådan där! Det är ju liksom inte bara att klia utan det krävs ju lite armbrytning för att nå dit. Eller har du fixat nån bra klipinne?  

Hej alla. Jag och min pojkvän fick ett chockerande besked i måndags.. jag var inne på rutinkontroll av mina cystor och läkaren frågade först när sista mensen var.. ja det var ju 6 veckor sen och den brukar alltid vara punktlig men gravid kunde jag ju inte vara då jag inte har några äggledare. Och så började han med det vaginala ultraljudet och var på samma plats och mätte och hade sig i flera minuter men sa inget. Sen efter jag klätt på mig igem satte vi oss ner för att diskutera läget. Han sa då att cystorna är borta och att han såg en tidig graviditet!! Jag bara satt och gapade och fattade ingenting. Det ska ju vara nästintill omöjligt!! När jag ringde och berättade för killen vart han minst lika chockad men han är glad över det och vill ha barn. Detta blir vårat första gemensamma, jag har ett barn sen innan. Så vi är båda väldigt glada över det chockerande beskedet :) Men vågar inte ropa hej än då det är så tidigt i graviditeten och jag opererades för tre månader sen (gystric bypass) så man är ju orolig för hur det kommer påverka då jag mår illa och spyr varje dag nästan...

Ja hemma tog jag pastasleven nu på jobbet använder jag mig utan stolsryggen:p
 

 

BinniBoo:
Ibland är det meningen att det ska bli ett barn, det känns verkligen när man läser din berättelse! Grattis!
 

Binniboo: grattis! Vad kul!

Grattis BinniBoo! Härligt!