Augustibebis 2012

Astro: Grattis till sjunde lyckan (eller åttan om man räknar med din partner)

Tjockisbullen: Först måste jag fråga, vilken förlossning var du på? Jag förstår inte att personalen var så respektlösa mot dig. Det är nog det du har varit med om som jag är mest rädd för. Jag har iaf talat om för min man att han måste vara med och föra min talan. Och honom vill ingen bråka med, han är bra på att "göra sig förstådd" i sådana här sammanhang. Men det kan nog bli åt andra hållet oxå, att han blir tyst och inte vet vad han ska ta sig till.

Nä, fy bubblan, bra att du har skrivit till överläkaren. I första hand är ju huvudsaken att din bebis mår bra, men en sådan upplevelse förstör så otroligt mycket. Jag undrar just i skrivandets stund hur man ska undvika att sådana situationer händer igen? Vissa BM verkar vara hur bra som helst, som en kvinna (en gammal inbiten BM) vid Karolinska i Huddinge som jag träffade för ca 4 veckor sedan, som sa åt mig att lyssna lagom mycket på "oss Barnmorskor, för vi kommer att ha olika åsikter om olika saker när du väl ligger på BB". Kul att hon förvarnade mig om att de bland annat tycker och tänker lite kring bland annat amning, hur man ska amma och inte amma etc. Utan att jag själv ska finna vad som är rätt för mig och för vår blivande knodd.

Jag blir så upprörd (mitt hjärta slår superfort just nu) jag kan fortfarande inte förstå varför de inte lyssnade på dig. Skickar dig tusen kramar och jag hoppas att du kan gå vidare, för att ha sådant här hängande över sig är inget kul och förstör så mycket... 

Idag fyller bebisen 39+0... och 6 dagar kvar till bf....  

Tycker fortfarande efter gårdagens besök hos vikarierande BM att hon var superkass. Hon sa:

"- Det är konstigt att din magen inte har sjunkit mer, ok att din bebis är fixerad men detta är konstigt".

Och vidare....

"- När din riktiga BM kommer tillbaka får ni nog ta och diskutera igångsättning". 

Hmmm... undrar varför hon var så lustig, det hinner väl hända en hel del på en vecka samt ytterligare 2 veckor efter bf.... jaja..
 

Livet leker och jag vaknade för ca en timme sedan av världens skyfall . Coolt!

          

 Grattis till er lilla juvel 

 Mysigt!

Ja, vad ska man säga.... jo, Grattis Ninime. Funderar på om det är du som har varit mest trött på din graviditet så här i sluttampen... men härligt kämpat och så kul (lite avis) att det gick fort och smidigt!!!  

Nedräkning.......

5 dagar kvar innan bf..... 

Ja, den 9 augusti är det "dags" för mig! Men jag är beredd på att det kommer att ta ca 14 dagar till, innan vår plutteskrutt är ute...

Men är såååå ledsen idag! Vill verkligen bara gråta. Vill ha tillbaka min kropp, den där som tränade 5-6 dagar i veckan.... Vill inte att folk tar på mig, som om de ägde mig.

Vi var ute på landet och träffade mannens stora släkt, det slutade i en magorgie, där alla skulle vara på och smeka min mage (det var verkligen en orgie) folk lade sina händer på magen och triumferat tjutandes när bebisen rörde på sig. Min svärmor var otroligt knasig, när vi skulle åka hem, började hon pussa på mig och gav mig en puss rakt på munnen. Jag förstår ingenting!!!!

Vidare vill alla gissa vad bebisen ska heta, men vi har verkligen hållit det hemligt och vid frågan vad han ska heta, så ser vi ut som två tomma sillburkar och svarar att vi inte riktigt vet, men att det kommer när bebisen väl är född. Två namn är klara utav 3. Och det är bara min pappa som vet om ett av namnen. Tydligen har släkten slagit vad om namn, vikt och längd.... och det känns så konstigt och precis som om de gått bakom ryggen på oss. Men det är nog bara jag som tycker det! Under kvällen fick jag vid 5 tillfällen mensvärkar, sådana där som gör sååå ont att man svettas...  

Som tur är har jag en man som ser på mig när jag inte längre vill vara kvar på ett ställe utan tackade för oss så att vi åkte hem. 

Men strax innan vi skulle åka säger min mans kusin "bara så att ni vet, när bebisen väl är född vill ju folk komma hem och hälsa på och titta på underverket". Fick panik!!!!! Vem är det som ger rätt att folk bara kan dyka upp hux flux utan att ens höra sig för om det är ok?

Jag har till och med förberett min mamma att de första 10 dagarna vill vi vara ensamma med vår nyfödde och mamma hade full förståelse, men jag undrar hur mannens släkt kommer att reagera/agera...

Usch, det kanske inte låter så jobbigt för er, men för mig, efter all dramatik och trauman som vi gått igenom, så vill vi verkligen bara vara ensamma...     

Ojojoj, här tuppar man av ett par timmar och så hinner du klämma fram en liten guldklimp! Grattis!!!

Ja, vad ska man säga, min man är verkligen mitt allt. Nu när han ringde, ja då bölade jag... tror att jag måste åka iväg och hyra lite romantiska filmer, allt för att få ur mig alla tårar. Jag har pratat med honom och det blir inga oanmälda påhälsningar. Och förresten så vet vi ju inte hur vi känner eller mår när vi väl har fått vårt barn. Det blir en helt ny upplevelse, eller som en vän sa till mig "livet blir aldrig sig likt igen".

Nä, man vet inte riktigt hur allt kommer att bli....=läskigt, eller spännande som mannen hellre säger. 

Capy: vilken fantastisk film som ni gjort, rolig och samtidigt väcker den så många känslor! Tänk vad kul för er lille plutt att få se den när han blir äldre!

Det börjar närma sig för mig oxå.... dagarna till bf alltså....hmmm....

NÄMEN, vad är det jag läääser..... TVÅ nya bebisar....

GRATTIS Grizabella och Tant ljusgrön