Augustibebis 2012

Ja det gör verkligen ont i hjärtat när man tänker på dem det gått snett för. Kommer fortfarande inte ihåg vad det var med hejåhå, nån som vet varför det blev som det blev?

Tack :)

Ligger här på fl och förundras över hur mycket man kan älska ett barn, kan inte sova vill bara betrakta

Förstår hur du känner sommaren. Jag vill inte ha en till direkt men en liten sladdis sen hade inte varit fel ;0) man känner sig inte klar bara även om man inte hade den tanken under förlossningen ;D hoppas verkligen att han ändrar sig för dig sommaren så ni kan ha två iaf. Barnen är livet.

Sommaren- när din man ser era vänners syskon leka om två tre år kommer han att inse hur mkt mer "egentid" man får av syskon som underhåller varandra, då kanske han tänker om. Det gjorde min karl

Sommaren;
Jag tror det är lätt att säga när man är mitt uppe i den "jobbiga" tiden att NEJ det blir inga fler barn... Ge det lite tid så kommer han nog bli sugen igen

sommaren12:
Förstår att det måste vara hårt att få höra att sin man inte vill ha flera barn.
Min man var likadan efter vår första. Det var ett bestämt ben som for i golvet med ett lika bestämt "Nej!" första gången jag frågade om syskon. Men en dag efter 1-1,5 år vände han på steken helt plötsligt och tyckte det var en bra idé och efter många tappra försök kom barn nr2.
Sen 9 månader senare var det dags igen, jag blev gravid... dock oplanerad den gången. Efter förlossningen kände jag att jag var klar med barnafödandet, maken likaså. Men när den lilla pinglan var 3 år kom suget igen hos oss båda och ja... nu sitter man ju här med nr 4
Jag TROR vi är klara nu, men man ska väl aldrig säga aldrig

Ville bara ge lite hopp i det dystra, man vet aldrig när suget hoppar på en. Ibland kommer det aldrig tillbaka men oftast så gör det ju det. Jag håller tummarna att din man får det!