Augustibebis 2012

Det sparkar långt ner på mig med, speciellt känns det nära blygdbenet när jag sitter ner och det sparkar. Men när jag ligger ner så vill h*n gärna sparka lite högre upp, strax under naveln, och ut på sidorna. Så lite här och där helt enkelt. :) Men inget konstigt ifall du känner långt ner.

Ja visst är barnvagnar en djungel! Tyckte det var befriande att åka och titta, känna och klämma så man fattar vad folk menar med mjuklift, hårdlift, duo osv...
Vi bor i lägenhet på andra våningen utan hiss så jag vill helst ha en duo som verkar va smidigare i modellerna än kombi. Men mjuklift känner jag är ett måste så jag håller på att undersöka om man kan ha det i liggdelen i duovagnar. Vi tittade på en Cameleon i en butik och då sa hon att man kan ha Phil & Ted's (heter det så?) mjuklift i den, men tyvärr var de slut där så hon kunde inte visa. Går det inte med duo så lutar det mot en Brio Happy kombivagnen.  

14mars: vilken födelsedagspresent!! :) Jag är så barnslig, ÄLSKAR att fylla år och uppvaktas så jag hade tyckt det vart helt underbart med rul på födelsedagen! 

Ser att ni snackar svensk mentalitet. Kan tyvärr bara hålla med. Tror det har att göra med att vi ändå är ganska jämställda (iaf jämfört med många andra länder, vi är ju kända för det, även om jag själv tycker det finns oerhört mycket att jobba på) så tror att män tycker det är förlegat med vett och etikett á la låta kvinnan stiga på först i köer och sådär. Har pratat rätt mycket med manliga kompisar om det och det verkar va så de resonerar. 
Men tycker svenskar överlag är sjukt rädda för att våga ingripa.
Det allra värsta jag varit med om var i Malmö när jag gick över Värnhemstorget och snubblade på grus, flög rakt fram och slog ansiktet i marken. Det var en rejäl smäll och glasögonen for fram och mina byxor gick sönder och det började blöda. Fick åka till akuten senare på dagen när knäna blivit helt vätskefyllda och stela. I alla fall så var det inte EN ENDA människa som hjälpte mig i den stunden, trots att många var där. Jag låg platt en stund för det gjorde så jäkla ont. Började tjuta sen mer för att jag var förbannad på folk än pga smärtan.

När jag är i London och hälsar på mamma är det helt andra grejer. Iofs lever de fortfarande med lite femtiotalstankar om att kvinnan ska vara hemma och sköta hemmet och barnen så skulle inte vilja byta det mot Sverige men där är de himla rara mot kvinnor. Är man på puben ser männen till att man aldrig står med ett tomt glas tex.  

Kampis: va trist! :( varför tyckte de att mannen skulle åka hem? Det står på hemsidan att de tycker det är bra om pappan stannar.
Jag som legat en hel del på sjukhus ratar maten, förutom när jaf låg i göteborg på det där privata som jag inte minns vad det hette, de hade fin mat! Skinnpotatis är så äcklig och tror pizza är mer näringsrikt än sjukhusens äckliga micromat. Nä fy!
Ska nog skriva i mitt sånt där brev att de ska låta mig sova.

Min mage har verkligen slutat växa! Livmodern känns större och större för varje dag jag vaknar men hela magen blir ändå inte större. Den ser lika stor ut på alla magbilder från de senaste fem veckorna. Ni som har barn redan, känner ni igen er?

Vaknar deppig idag. Lite panik. Rädd för att sakna friheten utan barn, rädd för att bli en dålig mamma och rädd för att jag och min man ska glida ifrån varandra. Vi älskar varandra så mycket. Usch det är ingen rolig känsla det här, vill bara vara lycklig. Det är jag med mest hela tiden men idag känner jag mig orolig för allt som kommer att förändras. :(

Tack för de fina orden! Är nog lite hormonsvajig idag. Gråter nu för andra gången denna morgonen.
Älskar det lilla livet inom mig så fruktansvärt mycket. Vill att h*n ska få det allra bästa. Tror jag oroar mig en del eftersom min bästa vän och hennes pojkvän nyss separerade. De har en pojke på snart två år. De var så himla kära och lyckliga när de väntade barn och nu pratar de bara skit om varandra. Tror vårt förhållande är starkare än deras, allt gick så snabbt när de träffades, jag och min pojkvän har varit tillsammans i nio år och redan gått igenom tuffa grejer som gjort oss starka och trygga i varandra men ändå är jag livrädd för att barn ska förändra allt.
Det är väl bara en sån dag...  

NiniMe: TACK!!! 

Nu har jag varit på VC och tagit prover och sett en astöntig rena-spektakel-morsan samt ligger här och känner på sparkarna i magen. Alla dåliga tankar är som bortblåsta och jag bölar för tredje gången idag. Av lycka för att jag ska bli mamma. Herregud va svajig jag är idag. Upp och ner ner och upp!!

NiniMe: intressant! ....och lite skrämmande 

TheMaraja: Vilket litet solskensslut! Hade med blivit rädd för 1:40, skönt att ni fick bra resultat sen å en liten pojkpresent på köpet! ;) Njut nu och välkommen tillbaka i tråden! :)