Augustibebis 2012

Gifta sig får man absolut, men vill man göra det i just kyrkan så behöver en vara medlem. Tydligen inte nödvändigt att vara varken konfirmerad eller döpt.

Saajmon- Min man är inte döpt, och vi är gifta i kyrkan.

Det kommer ju alltid finnas saker man beslutar åt sina barn, vad dom ska äta och inte, vilka värderingar som är rätt och fel etc.
Det är ju så att oavsett om man tvingar på dom något eller inte så är det ändå vi som föräldrar och vi som ger våra barn den grund de ska stå på.

Vi har inte döpt våra barn, kommer inte döpa trean heller. Maken har gått ur svenska kyrkan och vi slipper helst gå till kyrkan. Var inget svårt beslut att ta, ett dop känns inte aktuellt alls. Vill våra barn döpa sig senare så får de bestämma det själv.

Vi kommer varken ha dop eller namngivningsceremoni. Jag vill döpa men inte min man, han tycker att barnet ska få välja själv när det blir större och det respekterar jag.

Namngivningsceremoni tycker jag känns lite som ett "låtsasdop", meningen med dopet och dess namngivnig är ju religiös så jag tycker det skulle kännas konstigt att ha det utan det religiösa...om någon förstår hur jag menar.

Jag är glad att mannen gick med på att gifta sig i kyrkan för min skull, så då går jag med på att inte döpa vårt barn i kyrkan för hans skull. Man får ge och ta lite

Idag var jag på inskrivningssamtal, det gick jättebra. Nu är det snart dags för KUB-test (igen, hihi) och sedan RUL men min barnmorska kommer jag inte träffa förens den 20/4(!) lååångt kvar, någon annan som också har så lång väntan? Fast samtidigt bra att ha något att se fram emot =)

Fick göra en massa prover, måste ju säga att blodprov är ju inte det roligaste man kan göra men det är bara att bita ihop eftersom man vet att det väntar saker som förmodligen gör bra mycket ondare än ett blodprov framöver, hihi! Har dessutom gått ner 2kg sedan jag blev gravid, är "normal" viktig men mår man illa kan det ju lätt gå åt andra hållet.

När har/hade ni ert inskrivningssamtal? Jag hade det nu och är i ca 11+2 eller något sånt. Påtal om att känna sig ful som jag såg en del andra tjejer skrivit så måste jag instämma helt, vart kom alla finnar ifrån och varför får man för sig att man ser så plufsig ut? Hoppas det är bra med er annars och att de som mår illa och har värk att det är ofarligt och går över snart för er hoppas jag.  

Jag kanske är helt ute och cyklar men ett dop i kyrkan är väl från början för att rena barnet från synden som alla föds med så barnet är välkommen till himlen sedan?
Av den anledningen anser jag att en namnfest eller namngivningscermoni är ett låtsas dop. För vår del var de inte de iaf utan för att vi ville fira det fina med ett nytt liv.
Jag är döpt, konfirmerad och gift i kyrkan och håller faktiskt med min man om att våra barn ska få välja själva när dom vet innebörden.

Dessutom hade inte kyrkan accepterat vår fadder då hon är judinna.

Då är vi lite i samma sits, jag är också döpt, konfirmerad och gift i kyrkan. Min man är endast gift i kyrkan och det var som sagt för min skull. Hela min släkt är döpta och konfirmerade så för mig är det  tradition men i makens familj är de varken döpta eller konfirmerade så vi kommer från lite olika bakgrund när det gäller den biten. 

Jag kan dock tycka att det känns lite tråkigt att mitt barn inte får använda samma dopklänning som en stor del av min släkt haft, inklusive jag själv, och som min mamma sytt till den första kusinen som kom.  Men men, det finns ju värre saker så det gör inte så mycket egentligen. 

Jag är döpt, min första son är döpt och även pyret i magen kommer döpas. Jag är kristen, men inte jätte "troende". Jag går till kyrkan vid speciella tillfällen, då det är begravning, dop och giftemål. Annars är det sällan. Min fästman är inte döpt, men tyckte ändå att våra barn skall döpas. :)

Det är en trevlig cermoni i en trevlig kyrka! Kyrkor är vackra!! :)
Så vi döper, men accepterar även folk som inte döper. :)

Jag har också alltid tyckt att namngivningsfest är som ett låtsasdop. Förstår inte vitsen med att fira att barnet fått ett namn?
Jag skulle inte kalla mig religiös men jag ör def troende och jag vill gärna döpa mitt barn, har dock inte rett ut ännu om jag tycker att det är orättvist att "tvinga" på min tro. Jag tror inte riktigt jag ser det så. Jag tänker snarare att jag gör det jag anser rätt för mitt barn då, inte att det därefter är automatiskt bestämt att barnet ska förbli kristen. Vill h*n inte konfirmera sig sedan så tänker jag inte hålla nån predikan om det.

I somras döptes mitt gudbarn och det var det trevligaste dop jag varit på. Vi var hemma i föräldrarnas trädgård och prästen kom dit och döpte pojken på deras soldäck. Sen grillades det korv och åts cupcakes. Mycket mysigare och mer avslappnat än de stela församlingshemmen! Var förresten Ola Salos pappa som var präst! :)

ellenbmt:
Grattis till ickejobbet! Skulle också firat Men frågan är, av vem ska jag nu köpa dammsugare av? *förtvivlad*