Augustibebis 2012

FruA- Ja, så är de för oss med. För min man spelade det ingen roll om de var en kyrklig vigsel men när de kom till dop satte han bestämt ner foten och jag kan faktiskt hålla med honom i den åsikten.

Jag förstår hur du tänker med traditionen, med dopklänning och allt.

Vilken diskussion det blev om dop, intressant att se allas åsikter och funderingar!
Och nu när jag tänker efter så gifte sig jag och min man borgligt då vi inte är troende skulle det kännas fel att gifta sig i kyrkan. Men varför i herrens (passande...?) namn har vi valt att döpa våra barn?! Förmodligen för att jag var rätt ung när första kom och gick efter det som alla andra i släkten hade gjort och var kunniga inom. Och eftersom första var döpt så skulle ju nästa och nästa döpas. Trots att vi aldrig riktigt velat, utan det har känts som ett nödvändigt ont och besvärligt.

Undrar just hur reaktionerna kommer bli när jag säger att det inte blir något dop med denna.. ingen är troende alls och ur den synpunkten skulle inget ögonbryn höjas, men rent traditionellt så blir nog halva tjocka släkten besviken.
 

FruA85:
Där slog du spiken i kistan, precis så är det. Med åldern kommer även visdomen!  

FruA85:
Du får bli min Guru om du vill? Jag är 30 och har precis börjat inse sånt här.. 

Många säger att jag är klok redan nu som 17 åring... Tänk hur vis jag kommer vara om 20 år då? ;) 

Hejsan alla augusti mammor! Hoppas att fa haka pa har aven om Jag ar en aningens sen? Jag ar i vecka 10 (9+5)! Har en son som Blir 6 sommaren och efter en MA i maj2010 sa ar Jag antligen gravid igen

Hej på er!
Här är man borta från datorn ett tag och genast har det rasslat iväg en massa nytt i den här tråden =)

Först - grattis till alla er som fått goda nyheter och grattis och välkomna till de nya! 

Sen kastar jag mig in i dopdebatten och konstaterar att här blir det inte ngt dop. Jag är iofs fortfarande medlem i sv. kyrkan men bara för att jag inte orkat gå ur. Jag är varken döpt eller konfirmerad och har aldrig ångrat att jag valde att inte döpas/konfirmeras. Mina föräldrar döpte mig inte just för att det skulle vara mitt val och även om jag haft många funderingar kring olika religioner har jag alltid kommit tillbaka till att jag är agnostiker. Min sambo är döpt, men annars helt ointresserad av religion och jag gissar att han skulle kalla sig ateist om vi frågade honom. Dop eller inte var aldrig ngn diskussion, det känns inte rätt för oss att döpa vårt barn. Däremot kan det bli en namnfest, för att det för oss blir ett sätt att samla den familj och de vänner som (förhoppningsvis) kommer vara betydelsefulla i vårt barns liv och tillsammans fira och välkomna ett nytt liv.