Augustibebis 2012

Grattis och välkommen! Jag är också i v. 9+5 idag med vårt 3:e barn.

Det måste vara något nytt, jag är inte döpt och det var inget prästen frågade efter vid vår kyrkliga vigsel.

Jag är så kluven i dopfrågan. Jag och min bror är döpta och när jag var liten gick jag på kyrkans barntimma (existerar det ens längre?!), det är antagligen därifrån jag fått min tro. Jag går bara i kyrkan vid högtider och jag har inte alls så bra koll på bibeln men tron har alltid funnits med mig och verkligen hjälpt mig när saker varit jobbigt. Om det på nåt vis började med mitt dop så är jag bara tacksam. Min bror tror däremot inte och har gått ur svenska kyrkan men jag tror inte han känner att nån tvingat honom till nån tro. Jag har aldrig stött på någon som varit arg för att föräldrarna döpte en, bara föräldrar som är rädd för att påtvinga nåt. Men jag respekterar såklart allas beslut och har varit på ett par fina namnfester också fastän det är nåt som går bort för egen del. Jag tror i slutänden att jag personligen inte se det så pass allvarligt med dop eller icke dop, tycker inte det är något livsavgörande beslut.
Själv tycker jag att religion är inget man någonsin kan tvinga på någon, vare sig genom dop eller "skenkonfirmationer". Den verkliga tron finner man endast själv på egen hand, det är inget kommersiellt man kan klistra på en som en etikett.

Vi tänker inte döpa vårt barn. Tänkte ha en namngivning till hösten istället. Varken jag eller min sambo är det minsta troende. Jag kan inte stå i en kyrka och lova inför gud att uppfostra mitt barn i en kristen tro. På samma sätt kan jag inte lova att vara någon trogen inför gud. Då skulle jag bara ljuga. Dessutom tycker jag det är ganska respektlöst att lova något man inte tror på. Blev inte förvånad när mormor tyckte det var synd om barnet om det inte skulle döpas. En av mina bästa kompisar är inte döpt men hon valde det skälv när hon skulle konfirmeras och nu är hon troende.

Det blev ett långt inlägg haha. Men jag tycker inte man ska döpa sitt barn / gifta sig i kyrka bara för att det är tradition!

Kyrkans Barntimmar finns kvar. Brorsans ungar går där. Men jag tror det är lite som fritids?

Angående dop så har jag och min make döpt våra barn och kommer även att döpa vår tredje. Vi har aldrig varit särskilt troende utan det har mest varit för tradition, även om vi inte är aktivt troende så finns den hos oss ändå på något vis.
Mitt gravidmående är bra, enda krämporna jag har är foglossningar och att jag är tröttare än vanligt.
Hoppas att ni andra mår bra.
Kram till er!   

får man hoppa in såhär? har bf den 31:a augusti med 2:a barnet. har en blivande 5-årig tös här hemma som ännu inte vet om att hon ska bli storesyster... När ska ni berätta för syskonen?

Ang dop, får man döpa barnet även om man själv inte e med i svenska kyrkan?

Vi har redan berättat, var svårt att undvika när magen kom med en gång och sonen länge pratat om att han vill ha en bebis i familjen. Men det har inte varit några konstigheter, han är väldigt glad och pussar minst lika ofta på "sin bebis" som på oss övriga. Jag tror mer på att involvera barnet från början, känns bättre. Alla andra i familjen vet ju redan, och på jobben med, så det skulle vara konstigt om det undanhölls för blivande syskonet.

God morgon på er!
Ni pratade om drömmar för nån dag sen och inatt hade jag två drömmar som jag skämdes över när jag vaknade. Första var att jag åkte in till förlossningen och glömde att säga till min karl. Han hade lyckats komma på det ändå och fixat barnvakt men hann alltså inte. Vaknade och tyckte sååå synd om min man! Helruttet gjort av mig.
Sen somnade jag om och drömde mer om förlossningen, då var tydligen hela släktens kvinnor gravida och skulle föda samtidigt. Då var det nummer 8 som jag klämde ut och då insåg jag och min man att vi inte kommer ihåg vad 7 av barnen heter! Försökte ta reda på det utan att avslöja för barnen, för VEM glömmer bort vad sina barn heter?! Men vi lyckades såklart inte förrän jag vaknade.
När jag vaknade så upprepade jag mina barns namn för mig själv några gånger och var tacksam att det inte var på riktigt

mownlaiz:
Vi kommer nog berätta efter rul (som vi alltid gjort). Det finns ju då lite mage, en bra bild och kanske också ett kön (vi diskuterar fortfarande om att ta reda på kön eller ej) att berätta om. Men barnen har redan börjat läsa våra vänta-barn böcker som jag tog upp när jag plussade och de är helt fascinerade av det hela och leker mamma med barn i magen hela tiden. Haha. Så jag tror nog de kommer fatta galoppen när de väl får veta. Barnen är 3 år, 4,5 år och 9 år.

Min dotter är två och ett halvt och jag vet inte om hon förstår, men vi pratar om bebisen ofta, för mig är det viktigt att det inte blir pang på, utan att hon med har nio månader att vänja sig, om än på ett helt annat sätt än om hon var större och förstod mer. Knölig förklaring mig för mig solklar ;)

Drömmer oxå mkt tokigt! Många bebisdrömmar och gravida manliga vänner osv... Galet vad huvet kan ställa till!