Augustibebis 2012

Grattis alla nya!

Ari gold:
Hur länge hade du tänkt stanna hemma? Jag har själv varit hemma med alla barn i nu 10 år. Fy attans...är det så länge verkligen? *räknar*, ja om man räknar året jag var gravid med första och var sjukskriven hela graviditeten och sen blev jag hemmafru i samband med förlossningen. Och hade tänkt fortsätta vara det så länge det går och jag har lust.
Vad gör/jobbar du med annars? 

Tycker ni att man ska ta hcg tester på närsjukhuset för att se att allt går bra ?

Haha jag har kommit på mig själv med att inte ha koll alls på vad jag borde göra nu!
När ska man ringa BVC till exempel? Kan man vänta lite eller ska man göra det direkt?
Har haft huvudvärk idag och var nära att ta en huvudvärkstablett nu men kom på mig med att det e ju slut med sånt nu...  

Herregud... detta är så overkligt!  

Bullen- du kan vänta med och ringa:) jag ringde nog i vecka 10 tror jag för inskrivning när jag väntade nr 3 , och kommer göra likadant igen:)

Bullen- Grattis och välkommen!
Om du vet var du vill gå så ring mvc på en gång, på vissa ställen är de svårare att få tid.

Tack! Och tack för tipset! :) Är ny i min stad så har inte koll på vad som finns haha. Misstänker också att jag kommer få specialistmödravård, ska prata med mina läkare i veckan.

Äntligen kan jag också hoppa in i en sådan här grupp! Om jag har räknat rätt är jag v. 4+1 (vecka 5). Och beräknad förlossning 11 augusti 2012. Har bröst som ömmar väldigt mycket, och morgon/kvälls-illamående. Trötthet likaså.

Detta är första graviditeten och den var så planerad. Min sambo är så lycklig, självklart jag också, men jag är så orolig! Jag oroar mig hela tiden. Vilket jag inte mår bra av. Försöker verkligen tänka positivt, tänka att allt kommer gå bra. Men jag kan ändå inte släppa oron. Har en mor som stöttar mig till tusen, en mor som gått igenom 2 missfall (vecka 21 och vecka 10), så hon förstår min oro.

Fick åka in till gynakut i torsdags pga extrem smärta i mage och rygg, kallsvettningar och skakningar i kropp. Tyvärr så var det för tidigt för att se något men kunde konstatera vätska bakom livmodern. Någon med erfarenhet utav detta? Ska tillbaka den 14 december och hoppas så innerligt att allt ser bra ut.

Men missförstå mig ej! Jag är så superduper lycklig innerst inne. Äntligen!

förresten, finns det någon där ute med erfarenhet av gravid OCH vätska bakom livmodern, så snälla, berätta er "historia", för jag är så nervös över detta, också.  

tessanbessan; Grattis för det första! Vi har dessutom samma BF.  
Förstår din oro. Jag känner också stark oro. Fick veta idag och jag är såklart superlycklig men oron är också stark. Jag har två jobbiga sjukdomar som gör att jag oroar mig mycket, jag måste bland annat ta medicin som inte är så bra för fostret men som jag inte klarar mig utan. Igår på BIM kom två droppar blod och nu har jag blivit helt nervig och undrar varför det kom när jag nu testat positivt.... Så även om vi inte oroar oss för samma sak så förstår jag dig.  

Åh så roligt! Då måste vi absolut följas åt :)
Och jag förstår din oro. Jag testade mig väldigt tidig pga att jag var så "hiad" och kände verkligen att jag var gravid, fyra dagar innan mens, hade ingen lust att vänta hehe. Men nu kan jag nästan ångra mig för att jag inte väntade. Skulle ha haft min mens i fredags och har känt mensliknande smärtor i magen och lite mer flytningar än vanligt som man brukar innan mens, och oroat mig så mycket över detta. Men det är ju inte så konstigt, kroppen ställer om sig så mycket nu ju. Men det jag menar med att jag mer eller mindre ångrar mitt tidiga testande är att om jag ej vetat om min graviditet förrän tillexempel idag, då hade jag bara sett dom där smärtorna som ett symtom för kommande mens. Hoppas att du/ni förstår vad jag menar. Men nä, allt som händer i kroppen relaterar jag tyvärr till ett mf. Dumma mig! :(

Men jag har kvar mina symtom. Extremt illamående, bröst hårda som bomber och trötthet. Så länge det finns kvar, är jag glad haha. 

välkomna alla nya!

Bullen: Jag pluggar också och har barn. Det funkar jättebra. Bättre för mig än innan för nu har jag mycket tydligare ramar. Man måste plugga på dagarna om man ska hinna och motivationen är större när man har ett barn att jobba för på något sätt.

Nu kommer min klagan... MINA BEN. jag håller på att krevera för jag har så fruktansvärt ont i benen. Såfort jag ligger ner en stund börjar det krypa och sedan gör det bara ondare och ondare. Jag sover som en kratta och vet inte vad jag ska ta mig till. Egentligen är jag ju jättetrött men det går inte att sova. Hoppas det här går över snarast.