Augustibebis 2012

Ang f-kassan och f-penning så känns det som att jag rör till det, jag har fyllt i på min blankett årsinkomst osv för det jobbet, jobbar 75% på en gymnasiumskola och min arbetsgivare har fyllt i pappret, men jag har jobbat extra på ett annat ställe. Skickar med ett arbetarintyg som visar exakt vilken summa jag tjänat per månad.

Frågan är då, ska jag röra in extrajobbet på samma papper eller räcker det med att skicka in arbetsintyget? De jag jobbar för har skrivit under. Men då stämmer ju inte årsinkomsten på första osv, känns som det bara kan bli fel.. Rörigt iaf

Förresten, jag upptäckte igår att det läcker ur tuttarna nu, klämde lite på dem och då kom det ut genomskinlig "vätska", vad är detta? Är det mjölk redan? Någon mer som har så?

Det bästa - alla mysiga sparkar och magen, älskar att vara gravid

Sämsta - vaknade upp som en uppretad geting idag..

...och sämsta med är min pulla, haha visste ej vad jag skulle skriva för "tilltalsnamn". Har svamp och sedan har kondylom brutit ut, hade inget av det synligt förut och det ska försvinna när bebisen kommit. Har tydligen med immunförsvaret att göra, att sjukdomar/infektioner kan bryta ut när man är gravid för att sedan försvinna när immunförsvaret blir bättre. Men känns ju lagom ofräscht och det behandlas inte som gravid (kondylomet alltså). Vill varken se eller röra där nere, känner mig "äcklad" utav mig själv och värre har det blivit. Så hoppas det inte blir ännu värre nu.. Peppar, peppar! 60 dagar kvar.

Ellenbmt - usch, lät inget vidare det heller. Vi får hoppas på att det försvinner fort efteråt men gör det ont med svullnad? Låter inte så skoj.

Stövelkatten - jaa! De sa att mitt heller inte hade börjat synas ännu men det har kommit igång bra nu.. Man vill bara tvätta sig och så för att man ska känna sig "fräsch" men antar att det inte är bra att tvätta för ofta osv där nere. Vi får tänka på att det kommer en liten bebis och att det förmodligen går över sedan, men skoj är det inte

Ang sex så har jag lite ångest. Egentligen har jag inte dåligt självförtroende men nu har tankar som "tänk om ens kille tycker man är trist för man inte vill ligga när bebisen kommit på ett tag", "kommer han tycka jag är fin även om jag kommer vara sladdrig och moffsig efter den kommit ut". Jag vet att det är självklara saker, att han kommer tycka det osv. Är det någon mer som är negativ i tankegången ang sig själv även fast man egentligen innerst inne vet så mycket bättre?

Känns trist att man "går ner sig", att man ska börja känna att man tvivlar på sig själv. Jag vill fortsätta vara den glada tjejen som gillar den jag är (även om man självklart har brister) och inte någon surbulle. Hihi!

Ett gnäll-inlägg skrivs nu då jag inte vet vem jag ska prata riktigt med. Jag jobbar 75% på en skola och jobbar extra som assistent hos en kille för att få en bättre inkomst, allt har gått bra under graviditeten osv men nu är jag så trött så att jag snart spyr. De har mycket aktiviteter nu och en promenad som vanligtvis tar 15min tog idag 50min då det gör så j*kla ont i bäcknet och att det känns som den ska komma ut, jag använder min pojkväns skor för att mina egna är för små nu när fötterna svullnat, byxorna sitter som ett par riktigt slimmade läderbraller så leggins osv är det som känns bäst men det känns ju inte allt för roligt att bo i ett par sånna. Är trött på att hela tiden behöva ursäkta mig för att jag är så långsam när jag går och "försvara" mig för att jag har ont. Nu är det skolavslutning på torsdag och därmed slutar min tjänst, toppen-skönt tyckte jag!

...Men det tycker inte min sambo, han tycker att jag ska ta varje extra pass som jag bara kan just för att vi ska få in så mycket pengar som möjligt, tjejer som varit gravida själva säger att jag borde ta det lugnt och även min barnmorska, men hur ska jag göra det när det känns som om han tycker att jag är världens latmask då?

Jag är även hundvakt mycket åt min lillasysters hund men jag orkar inte det då promenaderna blir en press för att det är en stor hund och hon går i ett betydligt fortare tempo än mitt snigeltempo och jag försöker säga att jag inte orkar gå direkt långt för att jag har ont. Hon är absolut jättesnäll och säger att jag inte behöver gå någon långis osv utan bara "kissa" henne så tar min syster det senare men hur ska jag ha hjärta till att låta hunden "bara" kissa en sväng..  

+ att man utöver det ska planera mat, städa, handla, tvätta, vara en rolig vän och sambo. Rent ut sagt, HUR FASEN ORKAR ALLA?! en stor hyllning till dessa kvinnor från mig verkligen då jag själv är så trött så jag hellre skulle kunna spy men jag vill inte klaga allt för mycket heller då det känns "som ingen förstår".

En jättekram till alla gravida tjejer som orkar, och till alla som faktiskt inte orkar och vågar stå för det. Ni är toppen. Önskar jag själv kunde stå på mig lite mer... Men samtidigt, ur något negativt kommer det alltid något positivt, och snart är ju bebisen här!