Har skolan rätt???

Nä sant men då kan man ju välja styvbente skaffa någon att leva med som har barn sen innan . Jag pratar bara om erfarenhet i detta läget då jag har två barn som inte träffar sin pappa mera p.g.a hans nya sambo som inte tycker barnen ska vara i hennes del av huset eller ens vara hemma när pappan inte e hemma mm . Det funkar inte att barnen ska sitta på gatan i inte få gå in när hon e ensam hemma mm

Flåt att jag lägger mig i men om man väljer att gå in i ett förhållande där det redan finns barn tar man inte sitt ansvar som vuxen då och tar hand om barnet/barnen? Det känns som ett val man gör INNAN man tar förhållandet vidare till nästa nivå.

Och hur kan man som förälder acceptera att den person som man väljer att leva med inte tar detta ansvar. Hur kan man utsätta sitt barn för det?

Jag är själv ett bio barn med två äldre halvsystrar. Min pappa har ALLTID tagit hand om dem. De är mina syskon och jag skulle aldrig acceptera att de behandlades olik mig!

I vår kommun är de rätt hårda på att om någon som barnen bor hos, oavsett om det är bio- eller bonusförälder, är ledig så ska även barnet vara ledigt.

www.ludvika.se/utbildningbarnomsorg/forskolaochbarnomsorg/fritidsheminformation.4.55e94f9a12844695428800030066.html

Att det sen finns dom i regeringsrätten på något annat bryr sig inte vår kommun om, och många andra gör det inte heller.

sorry för dubbelposten...

men med två närvarande föräldrar, så behövs inte barnen tas om hand. Man är vuxen, med ett vuxenansvar. Jag hade inte levt med en man som hade barn sedan tidigare som han inte tagit hand om.
Jag har aldrig tagit hand om sambons äldre barn, men vi gillar varandra ändå. Vi har umgåtts och har haft det väldigt kul ihop, gjort roliga saker ihop, men tagit hand om, icke.

Så dina underbara barn ska vara hemma men det oönskade bonusbarnet ska inte få känna sig som en del av familjen utan ska köras bort på heltid. 

Om du nu inte kan tänka dig ta hand om bonusbarn varför blir du ihop med en som redan har barn sen innan.  

Men det är ju extremt, det håller jag fullständigt med om.
Det finns ju faktiskt en gråzon där.
Sedan är det ju en balansgång om barnen skall vara hemma hos honom när han inte är där. Är det så att det är frågan om en timme eller ett par. Men arbetar han eller är bortrest, då är det en viss skillnad.

Om man ser till hon med tre egna barn, det kanske är så att dessa barn behöver tid med sin förälder. Jag vet förhållande som spruckit pga barnen hela tiden konkurreades ut av styvsyskonen. Så fort pappans barn var hemma så tog de all plats. Mamman var till slut tvungen att lämna förhållandet pga hennes egna barn inte fick den mamma de väl behövde.

Fast då tycker jag att du ska försöka att sluta jämföra din sits med det ts skriver, för det är ju inte ens i närheten av samma sak.  

Vad sägs om att någon lägger ansvaret för barnen där det hör hemma, hos föräldrarna. 
Om barnens föräldrar vill att dom ska vara hemma på lovet kan väl mamma eller pappa ta ut föräldradagar och vara hemma med barnet.
Varför är det hemskt att ts har fullt upp med egna barn och därför inte känner att hon orkar med fler barn.
Men det är inte hemskt att barnets egna föräldrar tycker att dom hellre jobbar än tar ut föräldraledighet och är hemma med sitt eget barn?

Jag förstår inte logiken att det är mer hemskt att en bonusförälder inte orkar ta ansvar för ett barn till, än det är att barnets biologiska föräldrar inte gör det.  

Eftersom att skolan är stängd så finns det ju ingen obligatorisk verksamhet under jullovet och dessutom kan det ju inte gälla mer än några dagar. Om barnet är minst 6 år kräver han ju inte heller särskilt mycket "omvårdnad" på dagarna, så jag ser inte varför barnet inte skulle få vara hemma helt enkelt!  Hur jobbigt kan det vara?