Hejsan!
Efter att ha last den har traden lange och foljt er pa avstand sa tankte jag att jag kanske ska hoppa in lite mer aktivt. Jag ar 32 ar och jag och min make har forsokt fa barn sedan vi gifte oss Juli -11. Vi har borjat var utredning nu (jag bor i England sa det ar lite olika) och lamnat mitt sista blodprov idag sa nasta vecka borde vi fa svar... Jag vet inte riktigt vad man ska hoppas pa att inget ar fel eller att de ska hitta nat....
Jag tror det funkar lite annorlunda har, jag ringde var allman lakare (jag vet inte riktigt vad det heter) och pratade med henne pa telefon och hon fragade hur lange vi forsokt etc och sen fick jag papper att gora tva blodprov. Ett pa dag 1-3 pa cykeln och ett 7 dagar innan beraknad mens (det gjorde jag idag). Min man har fatt lamna tva prov (med tre veckors mellanrum). Sen ska vi ringa nasta vecka och ga dit for att diskutera resultatet och ev altenativ sa jag vet inte riktigt vad som hander efter det.. Forhoppningsvis sa kan fa en tid nasta vecka.....
Efter att ha lamnat mitt sista blodprov sa har jag dromt om resultaten pa bada vara prov hela veckan.. Hur vanligt ar det att de inte hittar nat speciellt fel trots att man forsokt lange (mer an ett ar) - nan som vet? Skulle ju vara skont om de hittade ett litet fel och sa fick man en tablett och sa vips var man gravid men jag antar att det oftast inte finns sa latta losningar...Forhoppningsvis far vi tid nasta vecka och fa reda pa hur dte ligger till...
Jag har BIM nanstanns mellan tisdag och torsdag men kanner inget speciellt och har inga forhoppningar den har manaden..Nellin va spannande hoppas det har tagit sig
Idag kom mensen men jag hade inte räknat med nåt annat så känns okej tror jag.. Jag blir inte så jätte besviken längre men man hoppas ju alltid lite. Vi har fått tid nästa onsdag morgon och gå igenom resultaten på proverna vi gjort. Efter 15 försök utan ett plus så måste de väl hitta nåt som inte är riktigt rätt (hoppas bara det inte är allt för allvarligt)
Efter att vi forsokt i lite mer en ett ar sa borjade jag faktiskt saga som det var att vi forsoker men det verkar ta ett tag och jag maste saga att det har varit jatte skont.. Det allra basta ar att man inser att det ar vanligare an man tror jag har prata med en del par som nu har barn men forsokte i ungerfar 1 1/2 ar och en annan som har lyckats genom ivf efter tre ars forsok och en som maste gora spermie donation for maken inte har nagra spermier. Pa ett helt egoistiskt plan har det gjort mig mer positiv for det kan vara skont att "jamfora sig" med dem som haft det svarare och inte bara med de som lyckades efter en manad eller tva...
Usch vad mycket tråkigt nu, kram på er allihop!
Imorgon sa har vi tid att ga igenom resultaten pa vara prover.. Efter det har jag ett fem timmars langt mote pa jobbet kommer bli en lang dag, men hoppas att det kan borja handa nat snart iallafall...