Vi som försökt ett tag utan plus
Vi som har lite svårare att plussa kanske behöver någonstans att få "vädra"lite
-
-
Svar på tråden Vi som försökt ett tag utan plus
-
Är rädd att livet skulle bli så tomt utan barn, att något skulle fattas oss.Maramina skrev 2013-07-02 13:28:01 följande:
Nu förstår jag inte riktigt, varför skulle inte ett förhållande överleva utan barn? Jag känner flera par som har varit tillsammans länge utan barn. Bara i den arbetsgrupp jag tillhörde på mitt förra jobb fanns det två personer och de tycktes ha väldigt bra förhållanden med sina respektive. Så tycks även min faster och hennes man ha. Och då fyllde hon 70 tidigare i år och de träffades när de var 18... Jag tror snarare att det handlar om själva förhållandet och hur stark den är och hur den klarar olika slags kriser och även hur man hanterar de olika kriserna. En annan av mina kolleger sa att barnlösheten och de 13 IVF-försök de gjorde deras förhållande starkare då de gjorde den resan tillsammans.
Men som sagt var, det handlar så mycket om hur man kan hantera det. Och upptäcker man att man är på väg åt olika håll pga barnlösheten, då tycker jag att man absolut måste sätta sig ner, tillsammans, och fundera på om det är värt det eller om man ska tillsammans försöka hitta tillbaka till varandra. Kanske är det så att det räcker med att lägga bebisplanerna på hyllan. Helt eller ett tag. Eller att man accepterar faktum och ser andra vägar att gå (fosterfamilj/adoption etc). Eller att man börjar planera in lite kvalitetstid tillsammans. Eller att man går på parterapi. Och/eller terapi på var sitt håll. Kanske att man behöver kombinera flera olika saker. Är man vaksam och gör det i tid tror jag absolut att man kan ha ett jättebra förhållande även utan barn -
är det sedan 2011 du försökt bli med barn alltså?Sabina1982 skrev 2013-07-02 14:50:39 följande:Jag är en 2 barnsmor till 2 flickor på 3 & 9 år, skulle haft en liten oxå men fick missfall nyårsafton 2011 ( var då i i tredje månaden) jag lever nu med ny kille som har allt jag någonsin önskat mig o hoppas på att vi lever ihop för resten av vårt liv. Vi har nu försökt sen i Dec att skaffa en liten men utan resultat (åt p-piller innan dess)
Jag har haft väldigt lätt för att bli gravid (dom 2 jag har e oplanerade, missade ta p piller) missfallet jag hade var ett planerat barn o blev gravid 1 månad efter jag tog ut spiralen. Men nu när man planerar tillökning går det inte alls. Har vissa månader känt av min ägglossning men inte dom 2 senaste plus att jag då haft blödningar hej villt.
Hoppet är ju d sista som överger en o vi tänker fortsätta försöka. Köpte igår ÄL stickor så vi får väl se :)
Så d va lite om mig själv :) hoppas allt kommer med nu! -
Linnea77: Tråkigt att höra att det inte blivit någon äl. Mensen brukar kunna bli sen om man inte får någon äl då det inte sänds någon signal om att dra igång mensen då och det oavsett om man ätit pergotime eller inte. Har du fått göra vul för att se om äggen växer till något av pergon? Skrev läkaren något om du skulle få testa och höja dosen till nästa gång?
-
Ja som tur är skrev han att jag skall höra av mig första mensdagen. Så testar vi förhoppningsvis med dubbeldos o då vill de kolla upp mig med vul. Denna gången trodde jag att jag skulle få en sen ÄL då jag dag 21 hade ett ägg på 17mm.men tydligen kunde han se att jag inte skulle ha någon ÄL. Har kluvna tankar , dels ledsen att jag inte fått ÄL, samtidigt är det en tröst att vi kanske skall få testa en högre dos o att vi gjort vad vi kunnat o nu är det upp till ödet om vi kommer lyckas el inte. Rädd gör biverkningar bara då jag farit rätt illa av bara enkekuren.
Solrosen 83 skrev 2013-07-02 15:29:10 följande:Linnea77: Tråkigt att höra att det inte blivit någon äl. Mensen brukar kunna bli sen om man inte får någon äl då det inte sänds någon signal om att dra igång mensen då och det oavsett om man ätit pergotime eller inte. Har du fått göra vul för att se om äggen växer till något av pergon? Skrev läkaren något om du skulle få testa och höja dosen till nästa gång?
-
Wittra skrev 2013-07-02 15:27:01 följande:Är rädd att livet skulle bli så tomt utan barn, att något skulle fattas oss.
Så skulle det med hög sannolikhet kännas, men varför skulle det förstöra ett i övrigt bra förhållande? Jag menar, det är väl knappast bättre att leva ensam alternativt träffa en ny och att även det förhållandet tar slut pga att det inte blir barn? Sedan är det ju så att lyckas man inte få barn och adoption, fosterbarn eller liknande inte är något alternativ måste man ju hitta andra värden i livet.
Sedan så bör man, tycker jag, om inte annt så för barnets skull, fundera på om man verkligen ska skaffa barn om barnet är för att lappa ihop ett dåligt förhållande. Att få barn är en enorm omställning och det är inte för inte så otroligt många går skilda vägar under småbarnsåren. Då är det kanske bättre att skaffa barn själv, eller med någon ny. Nu vet jag ju att det är inte bara att skaffa, men ni vet vad jag menar!
Välkommen hit nya! -
Vi har försäkt sen dec 2012.
-
Pastell - Hur är det med dig? Saknar dig här!
Någon som vet hur det går för Otålig och hennes små gossar?
Sabina - Du har alltså försökt bli gravid i 6 månader med din nya sambo? Vet du om att de som är här har försökt långt mycket längre, vissa i flera år och många har gjort IVF och några väntar på det. Tänker om du ändå känner att denna tråd är rätt för dig? -
Ja så är det. Ne d fattade jag inte, skuttar väl in i en annan då ist :)
-
Wittra: Jag håller med dig i tankarna kring hur förhållandet kan tänkas bli utan barn. Det är klart att det påverkar när man har en stark barnlängtan och det aldrig blir något. Men jag tror inte att man ska ta ut något i förskott. Att vara ofrivilligt barnlös är jobbigt, men man lär sig hantera det bättre med tiden och förlikar sig mer med sin situation allt eftersom. Så har det varit för mig iallafall. Men det är verkligen en process att gå igenom. För flera år sedan, precis innan jag och min dåvarande sambo tänkte börja försöka, var det min värsta mardröm att inte kunna bli gravid. Fast jag trodde aldrig att jag skulle behöva tänka i de banorna, jag räknade iskallt med att jag skulle vara hur fertil som helst. Nu, efter totalt ca 4 års försökande (med 2 olika sambos), känns det inte som en mardröm längre. Jag har inte förlikat mig med tanken på att det kanske inte blir några barn alls, men jag är iallafall mycket närmare den nu och den känns inte lika skrämmande.
Fortsätt att ta vara på varandra och minns tillbaka på hur det var innan bebisplaneringen startade. -
Sabina1982 skrev 2013-07-02 16:17:49 följande:Ja så är det. Ne d fattade jag inte, skuttar väl in i en annan då ist :)
Det kan ju vara så att denna tråden ändå är något för dig, det är något du själv avgör. Minns jag inte helt fel så hade vi också försökt i 6-7 månader när jag kom in i tråden första gången. Vi får hoppas att du i vilket fall inte behöver bli en av oss som kommit så långt som till utredning och genomgår/genomgått någon slags behandling
