Vi som försökt ett tag utan plus

Beklagar Stargazers! Hoppades verkligen att det skulle lyckas denna gången!

Kul att se att det händer så mycket i tråden!

En uppdatering från mig/vår front:
Vi var på planerigsmötet för utredningen idag då vi skulle få reda på provsvar och lägga upp en plan för framtiden. Det hela började egentligen i måndag då vi hade fått ett brev hemskickat till sambon där det stod att hans prov tydde på en infektion och att man inte hittade några spermier...Han fick även en tid idag för en ytterligare undersökning. Väldigt knäckande besked att få via ett brev och vi grät hela måndagskvällen. På tisdag morgon ringde vi till kliniken och frågade lite vad det betydde samt hur vi skulle göra eftersom vi redan hade en inbokad tid idag på morgonen. På kliniken bad de om ursäkt att vi bara fick ett brev utskickat sådär och att de bara hade kollat på sambons provresultat och inte oss som par. Vi fick som sagt lugnande besked av bm där och valde en av tiderna idag.
Nu har vi som sagt varit där och diskuterat resultaten. För min del kunde det inte se bättre ut, alla resultat var bra och det fanns en bra äggreserv. Skönt! Sambons resultat visade att det fanns spermier men att de var inkapslade i geléklumpar vilket kunde tyda på bakteriell infektion. Han fick även genomgå en undersökning av testiklarna där läkaren tyckte att det såg ut som det kunde vara problemet. Sambon fick antibiotika utskrivet som han ska ta 30 dagar, sedan ska han lämna nytt blodprov inom kort samt göra spermaprov om en månad och om ca tre månader. Efter det får vi reda på resultatet och hur spermaproduktionen ser ut då. Är provet bra då så ser inte läkaren något hinder för oss att lyckas på egen hand. Är det inte bra så blir det IVF för oss.
Skönt att ha fått klarhet i vad det är som har hindrat oss innan att bli gravida och vad som går att göra. Nästa steg blir resultaten av spermaprovet och sedan hur man går vidare efter det.

Blev visst ett långt inlägg :) 

Hänger här lite i bakgrunden och läser.. Hoppas och våndas mer er även om jag inte är så aktiv

Efter att vi har varit hos fertilitetsmottagningen och fått beskedet att sambon troligtvis har en infektion så har mensen kommit och avslutats. I dagsläget känns det segt att den kommer att komma ytterligare två gånger innan dess att det finns en rimlig chans till att det kan bli något riktigt försök. Samtidigt är det skönt att inte ha "pressen" med att försöka pricka äl och förbättra chanserna, dubbla känslor..

Är dock trött på alla gravidbesked som poppar upp överallt (främst på FB och Instagram). Inte för att vi vet hur länge de försökt eller deras väg till barn men när man själv inte lyckas är det extra tungt. I helgen ska vi träffa bästa vännerna som har en månad kvar till BF. Har inte orkat träffa dom sedan i somras men ska bli jättekul att ses och är överlycklig för deras skull även om det är en påfrestning. Hade vi lyckats på första försöket hade vi haft BF när de började försöka och nu har de BF innan vi ens har kommit så långt som en rimlig chans till att lyckas själva..  

Stort grattis till plusset Inleg och BaPumba!!

Först och främst ett jättegrattis till dig Jayt! Det kommer att gå vägen denna gången!

Sambon och jag har varit på långsemester och har varit underbart skönt. Sol, värme, god mat och bara rå om varandra. Under tiden vi var borta fick bästa vännerna en liten tös. Väldigt glad för deras skull men ledsen för våran.. Fick även reda på att en kollega väntar barn. Tog mig i kragen igår och berättade om vår situation och att jag kanske inte alltid kommer att orka med att se eller höra om hennes. Hon berättade då att de hade försökt i ett år innan de lyckades och att hon förstod precis vad vi gick igenom så det var skönt att jag berättade. 

Vi ska träffa läkaren på måndag för att diskutera fortsättningen för oss. Alla prover är tagna nu, det enda som egentligen är kvar är ett spermaprov i januari för att då har det gått tre månader sedan sambon fick antibiotika för infektionen. Som jag förstod det så vill man inte vänta på vad spermaprovet visar i januari för att inte tappa mer tid utan det kommer att skickas en remiss till IVF om vi vill det. Vi ska läsa på lite om IVF och sedan får vi se vad doktorn säger på måndag. 

Skönt att höra att det gick bra för dig Jayt! Hoppas på ytterligare bra besked på torsdag för er!

Vi har varit på möte på fertilitetskliniken idag och läkaren skickar remiss till Linköping för IVF. Sambon har förhöjda värden på FSH och LH vilket enligt läkaren tyder på att det är något problem med produktionen av spermier. Detta leder till att de ska gå in i bitestikeln på honom och leta efter spermier och hittar de där så går man vidare med landstingsfinanserade IVF. Hittar man däremot inte där så tipsar läkaren om att söka till Calanderska i Göteborg då de är de bästa i landet på att hitta spermier i bitestiklarna men då får vi bekosta det själva.

Remissen skickas som sagt direkt och sedan hoppas vi på möte slutet januari/början februari. Efter det ska sambon göra ingreppet och sedan blir det IVF. Enligt doktorn kan det vara rimligt att IVF görs i april/maj och det verkar blir korta protokollet då man inte har hittat något på mig. 

När jag pratade med kliniken i förra veckan fick jag känslan och hörde lite mellan raderna att det nog var något med sambons tester som gör att de inte bara tror att det var en infektion (vilket det också var men inte enbart) som gjorde att vi inte har lyckats sjäkva. Jag trodde som sagt att det skulle bli så att de redan nu ville remittera oss till IVF men sambon hade inte greppat att så var fallet så han var ganska ledsen efter mötet. Hur hanterar ni situationen när det gäller en sambo som dels inte så gärna pratar om det och dels inte har någon direkt att prata med? Jag känner att jag får dra ur honom saker och sedan vill han inte heller belasta mig med det eftersom jag också påverkas av det hela.. Känner att jag vill hjälpa honom men vet inte riktigt hur.. Har ni några tips?

Blev visst ett långt inlägg.. :)

Stargazers: Stort grattis det var ju ett klart och tydligt streck!

JZ: tack för dina kloka råd! Vi vet inte riktigt hur det står till med hans simmare. Första provet han gjorde visade på infektion men då sa labpersonalen att det fanns spermier men att de var inkapslade, dock stod det i provsvaret att det inte fanns några... Det andra provet han lämnade så fanns inte infektionen kvar men där står det också att det inte finns några spermier. Sedan har han inte lämnat något med prov.

Jag tror att läkaren försökte förbereda oss för att om de i Linköping inte hittar några så finns alternativet ned Calanderska.

Jag tror också att min sambo behöver tid att smälta det hela innan han är redo att prata om det men tänkte att ni har lite mer erfarenhet i detta än vad jag/vi har. Ska söka vidare och sedan får vi se lite längre fram om han blir mer öppen om det eller om vi ska leta kurator eller liknade.

Tack snälla för alla kloka råd!! Skönt att höra att det är fler i samma sits och att ni nu har lyckats med IVF.

Jag tror (eller rättare sagt vet) att han skuldbelägger sig för att det inte funkar för oss. Han är född 6 veckor för tidigt och har gjort flera operationer när han var liten för att en eller båda testiklarna inte hade vandrat ner. Det är tydligen rätt så vanligt hos för tidigt födda pojkar. Läkarna hade sagt till hans föräldrar att det inte skulle påverka men samtidigt som han sa ganska tidigt i förhållandet att han hade en 50% chans att lyckas. Vad han har fått de siffrorna ifrån vet han inte själv men när vi sedan fick det "bevisat" att det var på hans sida problemet låg rasade den lilla förhoppning han hade om att det inte skulle vara på grund av honom som vi inte har lyckats.

Jag gör allt jag kan för att visa att det är med honom jag vill ha barn och att jag kommer att stanna och att vi kommer att gå igenom detta tillsammans. Jag känner att han inte än är mottaglig för mer info eller stöd just nu men jag ser samtidigt att han har öppnat upp sig mycket sedan vi påbörjade utredningen i september. Från att han inte ens ville att vi skulle nämna för folk att vi ville ha barn till det att han faktiskt berättar för kollegor om att vi inte har det så lätt. Tror det kommer mer framöver när han har landat lite i det hela och att vi har fått en tid till första möte på IVF-kliniken.  

Känns som om tiden fram till ett första möte på kliniken kommer att gå fort med tanke på att det är jul och nyår och är vi snart där och processen är igång. Ska skämma blir honom lite extra nu! 

Vad skönt att höra Jayt att allt såg bra ut! Hoppas nu att du kan njuta av graviditeten och stundande julhelger!