En medlemstråd för folk med konstaterad hypotyreos alt behöver hjälp att få en diagnos.
Här pratar vi om hypotyreos, om värden, om behandling, tipsar om ex bra läkare, alternativ vård och behandling, konsttillskott osv. Relaterade åkommor osv.
Men vi pratar inte om graviditet, inte om hypertyreos. Det är ämnen som är så stora att de behöver egna trådar.
Välkommen hit och jag hoppas på god stämning och respekt för trådens inriktning!
Hej!
Här finns ännu en med underfunktion av sköldkörteln som gärna är med och utbyter tankar och erfarenheter kring det.
Min historia.
Runt år 2003, under en höst drabbades jag av flera konstiga, diffusa besvär. Jag blev trött, inte sovtrött direkt men kände mig liksom utmattad, helt slut. Jag levde i ett ganska högt tempo just då, arbetade skift mm. så jag trodde det berodde på det. Jag brydde mig inte så mkt om det utan körde på. Jag fick också 'attacker' av lågt blodsocker, illamående, yrsel, diffusa magbesvär och ofta magkatarr. Även vissa psykiska känningar som oro och nästan som panikångestattacker vid ett par tillfällen. Jag gick dessutom upp ca 10kg ganska oförklarligt under bara en höst! Jag tränade och försökte tänka på kosten med det liksom bara skenade på. Under våren kände jag som en klump i halsen som kom och gick. Jag klagade bland arbetskollegor och ngn tyckte jag skulle kolla upp sköldkörteln. Jag hade inte mkt kunskap om hypotyreos alls. Jag jobbade som undersköterska på ett sjukhus just då och fick hjälp att ta prover via jobbet. Om jag inte missminner mig låg tsh på ca 4,5 och t4 på 8 och t3 inom normalspannet. Alltså ingen jättehypo men ändå att det låg lite utanför ref. Jag blev ombedd att gå till min vc med detta av min chef. På vc kände doktorn en aningen förstorad körtel och tyckte att vi skulle ta om proverna. Om det fortf. visade ngt kunde jag få börja med en låg dos Levaxin. Tsh hade då sjunkit till 3,75 och t4 var 10 och då tyckte läkarn att det var ok. Jag behövde inte äta medicin, men han ville att jag skulle ta nya prover med jämna mellanrum.
Jag fortsatte att må diffust dåligt men körde på. Det kom och gick lite symptomen men jag satte det aldrig riktigt i samband med sköldkörteln.
Hösten 2004 blev jag gravid och nämnde detta om sköldkörteln. Nya prover togs och tsh visade 2,75 och t4 10 vilket var 'bra'. I efterhand har jag läst att tsh alltid sjuker i början av en graviditet för att sedan stiga igen. Nya prover togs aldrig. Mådde diffust dåligt periodvist fortfarande. En del symptom tillkom som karpaltunnelsyndrom, ledvärk, svullen, frusenhet vid sömn, extraslag på hjärtat mm. för att nämna några. Jag hade nästan glömt bort detta med sköldkörteln.
Jag blev åter gravid 2008, nämnde detta på nytt och prover togs tidigt vilka var mer normala än någonsin, tsh 1,9 och t4 11 tror jag. Efter denna graviditet började jag känna mig sämre igen med alla möjliga symptom. Jag sökte på vc och prover togs, tsh 7 och t4 10. Nya prover togs och då var hade de sjunkit igen tsh på 4 och t4 på ?. Inget gjordes då.
Blev gravid för 3:e ggn 2011 och prover togs först efter halvtid då visade tsh 4,5 och t4 10 och eftersom lägre ref. gäller vid grav. så fick jag börja med 50 mg Levaxin direkt. Jag hade då mått dåligt ett par månader igen, enorm trötthet, oro, kroppslig nervositet på ngt vis, mjölksyra, yrsel, dimmighet i skallen och på synen på ngt konstigt sätt, ständiga blodsockerfall, extraslag på hjärtat mm. Jag trodde det berodde på graviditeten. Efter ca 1,5 mån liksom "vaknade" jag till en dag och kände bara att - hållå, just ja, jag lever! - Allt hade bara rullat på i ett töcken jobba-sova-jobba-sova typ, och jag hade knappt reagerat. Jag blev liksom klar i skallen och piggare, extraslagen försvann och jag kände mig allmänt bättre. Nya prover efter ett par veckor visade tsh 2,50 och t4 12 och jag fick stå kvar på samma dos. Efter förlossningen skulle jag fortsätta äta Levaxin 2 mån och sen ta nya prover. Plötsligt mådde jag verkligen toppen! Så BRA minns jag inte ens när jag mådde senast! De nya proverna visade tsh på 0,8 och t4 på 14, så bra värden har jag ju aldrig haft innan så DÅ först förstod jag nog att jag verkligen har hypo på riktigt! Läkarn på VC tyckte att proverna var ok, bra men lite i underkant. Han ville att jag skulle sänka dosen till 25mg och vänta 2 månader. Nu kommer eldprovet kände jag och under dessa 2 månader började må åter sämre igen smygande, så smygande att man nästan inte märker det. Men inser nu att jag nästan är tillbaka på när det var som sämst under graviditeten. Jag var hos läkarn igen förra veckan och då hade tsh stigit till 3,9 och t4? Läkaren tyckte att jag ska öka till 50mg igen eftersom jag mådde bättre då. Känns SÅ skönt att verkligen få det bekräftat en gång för alltid att jag verkligen har underfunktion trots att mins värden inte är så mkt utanför ref. Tack vare sista graviditeten har jag nu fått Levaxin som gör att jag ska må bättre igen 
Oj, blev långt.. hoppas ni orkar läsa. Jag tycker själv om att läsa andras historier kring detta så därför sparde jag inte på detaljerna själv precis 
Hej jag fick diagnosen i apil.
Sökte pga av att jag gått upp 12kg i vikt, mådde skit, minnessvårigheter, sluddrande tal, muskelsvaghet, håravfall.
Ämnesomsättningen var så gott som nere på noll och tsh låg på 150, läkaren sa att detta var väldigt högt och undrade varför jag väntat så länge med att söka, men trodde mest jag inbillande mig och var deprimerad. Han slutat röka och trodde det var därför jag gick upp så lätt i vikt.
Jag fick iallafall börja på 50 mg levaxin, sedan 75, 100, 125, 150, sedan tillbaka till 125 som jag äter nu, de senaste proverna låg ena värdet (ämnesomsättningen? ) på 13 och tsh på 0.6
Jag kom inte iväg till jobbet i måndags. Sov ingenting på natten så det kändes helt omöjligt. Jag ringde VC och blev uppringd av läkaren jag pratat med tidigare. Hon sa att hon inte tyckte jag borde må så dåligt med de värden jag har men tyckte att jag skulle komma för undersökning. Fick en tid i tisdags. Får nästan ångest av att gå in på den VC:n med tanke på alla jobbiga möten med olika läkare där... Så jag var jättenervös. Hon lyssnade i alla fall på mina symptom och sjukskrev mig i två veckor med hänvisning till att jag inte låg bra i mina skördkörtelhormoner. Jag hade även högt blodtryck, vilket jag alltid får när jag är där för jag blir så nervös. Men det känns som det stiger ännu mer när jag är i obalans i sköldkörteln.
Idag har jag varit och lämnat flera rör med blod och up. För att utesluta att det inte är något annat fel och med tanke på bt och så. Ska tillbaka till läkaren nästa vecka.
Känns ändå skönt att hon sjukskrev mig så jag inte behöver tänka på jobbet just nu.
Jag mår fortfarande inte bra. Men det känns som det lugnat sig lite med den "konstiga känslan". Fast jag känner mig fortfarande rastlös och nervös. Och så dessa matthetskänslor som kommer ibland.
Sover i alla fall lite bättre nu. Känner fortfarande som jag är i lite i en bubbla. Det känns väldigt jobbigt mot barnen, man får dåligt samvete när man inte orkar som vanligt och tålamodet blir ju sämre. Jag hoppas det är på väg åt rätt håll. Vill bli mig själv igen!
Edvina: Jag känner så igen känslan du beskriver att man "vaknar upp". Så var det för mig förra våren när jag varit så dålig när jag började komma upp i dos.
Vet du om du har antikroppar?
snugglebunny: Jag vet inte om jag har/hade antikroppar nu, läkaren sa ingenting om det. Jag har inte haft det tidigare vad jag vet. Hur lång tid brukar det ta för dig att må bättre igen efter korrigerad dos?
Skulle ha varit hos läkaren för uppföljning igår men det avbokades pga att läkaren var sjuk. Fick ny tid nästa tisdag. Idag fick jag brev om att proverna var normala. Skönt ändå. Jag mår bättre, tror det ska kunna funka att jobba på måndag. Är så less på att gå hemma.
Vad glad jag blir att hitta den här tråden! Jag har en tid hos läkaren imorgon för att kolla om det är nåt fel på mig...Eller "bara" stress.. Satt igår och listade ner det jag tycker är problem:
- Trött. Även om jag sovit hela natten kan jag en dag när jag sitter hemma och pluggar somna 2 gånger¨på 8 timmar.
- Har ingen motivation. Känns motigt med allt. Skulle helst bara ligga på soffan hela dagen. Orkar inte hitta på saker som förut.
-Drar mig undan, orkar inte umgås med folk.
-Har i perioder nattsvettningar, där jag vaknar dyngsur, säng, kläder ALLT. Måste upp och renbädda och byta om.
- Väldigt lättirriterad, har inget tålamod
-Ont i bröstet. En tryckande känsla, som att hjärtat slår hårt. Ibland får jag så ont att jag inte kan röra mig på typ 20 minuter.
-Anfådd. Särskilt när jag gör nåt, typ ställer mig upp, går uppför en trappa så kan det kännas som att jag måste ta djupa andetag för att få syre.
-Får ofta små "yrsel attacker." helt oprovocerat.
-Tappar ofta ord när jag pratar, kommer inte ihåg vad saker heter. Samma när jag skriver, kan skriva nåt helt annat eller fel.
-Känner mig trögtänkt
-Väligt ljudkänslig
- Illamående väldigt ofta
-Magont/magkatarr
-Ingen som helst sexlust
Vad tror ni? Jag känner mig som en hypokondiker men jag har aldrig tänkt på att det är så många saker som det är utan jag har som kört på men känner nu att NÅT är fel då jag blivit så ointresserad av omgivningen, vilket är väldigt olikt mig...
Zanzibar: Låter ju som det skulle kunna vara sköldkörteln, man kan få många olika symptom och de varierar ju lite från person till person. Hur som helst är det ju enkelt att testa. Tror nästan läkare regelmässigt gör det om man beskriver symptom liknande dina. Självklart kan det bero på stress eller annat också, men då kan man iaf utesluta något. Hoppas du träffar en bra läkare.
Hej! Hade precis postat ett inlägg när jag såg den här tråden. Kopierar därför mitt inlägg och kistrar in är i stället.
Hej! Jag har bantat sen jag fick barn för två år sen. När jag kom hem från BB vägde jag 86kg. I dag väger jag 82,5kg. Jag blir galen! Jag har aldrig ätit nyttigare eller motionerat mer regelbundet. Jag borde vara på topp!! Äter dessutom kosttillskott för att vara säker på att få i mig alla vitaminer och mineraler jag behöver. Ändå känner jag mig bara tjock och trött. Jag är trött hela tiden!! Om jag ska vila en halvtimme på eftermiddagen kan jag vakna tre timmar senare!
Nu väntar jag på att vårdcentralen ska ringa tillbaka för jag tänkte boka tid för att ta prover och se om jag har problem med Sköldkörteln.
Är det någon av er som haft Hypotyreos? Hur märkte ni det? Har ni blivit bättre nu?
Hej. Hittade nyss hit, har sökt i tråden men hittar inte det jag letar efter så jag frågar ist ^^
Har haft hypo sen jag vet inte när, medicinerad sen 2006. Och det är en lång historia, säkert inte olik er andras, men det har varit en hel del krångel med läkare och att få den dos jag önskar och mår bra på. Sist fick jag nog och sa att min sköldkörtel svullnar så hemskt när de sänker min dos (levaxin och lio), mest för att få tyst på henne (men det är också sant) och hon skickade remiss till kirurgen (för att få tyst på mig ^^).
Igår var jag där och skulle mäta stl på den, fick radioaktivt jod injicerat och sen tog de en bild. När jag sedan fick komma in till läkarna så hade det inte blivit någon bild, sköldkörteln hade inte dragit åt sig jodet. Jag frågade såklart vad det betydde och fick till svar att det betyder att de inte kan se hur stor den är... Såklart, lustigkurrar... Vad jag menade var ju vad betyder det att sköldkörteln inte absorberade jodet? Någon som vet?? Jag har sökt som en galning på nätet men hittar inget.
De frågor jag fick ang vad som kunde vara fel var:
Har jag hållit upp med medicin i 3 veckor? (Ja, skitjobbigt!)
Tar jag någon hälsokost? (Nej)
Har jag gjort någon kontrast-röntgen inom det senaste halvåret? (Nej, har aldrig gjort det).
Vad kan det betyda??