-
Hur får ni ihop vardagen?
Tor 5 jan 2012 17:46
Läst 5310 gånger
Totalt 50 svar
-
Kanske en annan fördelning då helt enkelt eller mindre krav. Andra prioriteringar och annan planering.Anonym (vardagsstressad) skrev 2012-01-05 22:44:09 följande:Ja, vi delar upp så gott det går. Men jag är den som tar största ansvaret på hemmaplan, medans mannen tar ansvar för barnens aktiviteter etc.
Minsta barnet är bara 3 år, och fixar inte att packa sin egen väska. (Han går hos olika dagmammor, så det ska packas extrakläder etc./kollas av).
Vad är det som tar tid o varför o varför känner du dig stressad?
O helt ärligt..hur lång tid tar det att kolla av en väska med extrakläder?
-
Anonym (vardagsstressad) Trådstartaren
Det tar inte lång tid alls. Men många bäckar små.. egentligen är det inga stora saker som ska åstadkommas, men det känns som att eftermiddagarna/kvällarna går åt till att fixa med alla de där småsakerna (kolla väskan, hänga en maskin tvätt, laga middag, plocka i/ur diskmaskin, kolla posten, hjälpa till med någon läxa, fixa matlåda om det inte blev något över från middagen, kolla av mailen). Jag kliver upp 4.30 på morgonen, så jag behöver dessutom lägga mig ganska tidigt för att orka.Majsan70 skrev 2012-01-05 22:47:16 följande:Kanske en annan fördelning då helt enkelt eller mindre krav. Andra prioriteringar och annan planering.
Vad är det som tar tid o varför o varför känner du dig stressad?
O helt ärligt..hur lång tid tar det att kolla av en väska med extrakläder?
-
Jag är ännu föräldraledig med mitt första barn, så jag har inte behövt testa det där värsta ännu, men har ändå några tankar.
* När jag var barn var mamma noga med att vi lärde oss hjälpa till efter hand. Få av mina kompisar kunde tvätta när de flyttade hemifrån, det lärde jag mig redan på mellanstadiet. (Min bror också!) Vi satte in allt i diskmaskinen, hjälpte till med maten, hjälpte till att städa, gjorde läxorna i köket medan mamma lagade middag etc.
* Gör hushållsarbetet tillsammans, så blir det på ett sätt kvalitetstid också. Vi hade en korg ovanpå torktumlaren där vi lade alla strumpor. Då och då var det dags att para ihop dem, då satte vi oss alla vid köksbordet och hjälptes åt. Under tiden hann vi prata om allt möjligt, så även om vi tog hand om tvätten så minns jag det som kvalitetstid. Även de minsta kan hjälpa till med att hitta sina egna strumpor i den stora högen t.ex.
* Jag är inne på att skaffa någon sorts skåp till tv:n, så att den inte står på i tid och otid. En sån tidstjuv! Utan tv har man mer tid, det är min övertygelse.
* Planera maten i förväg och förbered en del under helgen. T.ex. kan man göra köttbullar och frysa in.
Frågan är väl hur väl jag kommer följa mina egna råd när det väl är dags.
-
Men shit vilket liv!Anonym (vardagsstressad) skrev 2012-01-05 22:52:55 följande:Det tar inte lång tid alls. Men många bäckar små.. egentligen är det inga stora saker som ska åstadkommas, men det känns som att eftermiddagarna/kvällarna går åt till att fixa med alla de där småsakerna (kolla väskan, hänga en maskin tvätt, laga middag, plocka i/ur diskmaskin, kolla posten, hjälpa till med någon läxa, fixa matlåda om det inte blev något över från middagen, kolla av mailen). Jag kliver upp 4.30 på morgonen, så jag behöver dessutom lägga mig ganska tidigt för att orka.
Jag går upp 5.45 om jag jobbar dagen...hemma vid 16.30..lagar middagen tillsammans med maken vid 17.30 när han kommer hem o innan dess hinner vi läsa läxor eller bara slappa om det är det som behövs. Efter maten = softartid om det inte uppkommit nåt särskilt. Blir det ingen matlåda köper vi mat nästa dag. Ingen av oss ställer sig o gör en extra. Skulle vi inte ha lust att laga mat så köper vi med oss hem.
Jag kan lix inte komma på en massa måsten som tar tid i mitt liv. Kanske för att vi prioriterat bort allt sånt på tidig basis?
Men bara att vi tar en städ o tvättdag i veckan sparar en del stress. Vi har inte ens diskmaskin utan diskar allt för hand o alla hjälper till. -
Tror också på att slänga ut tv´n. Eller iallafall inte slänga sig i tv-soffan när barnen somnat. Tror det går åt en massa onödig tid där, för att man tror att man inte orkar annat. Men så fastnar man...
Så kan det vara för mig, men så pajade tv´n och de veckorna vi var utan fanns det plötsligt massor av tid till annat - och jag kom i säng i rimlig tid med...
Annars tycker jag som någon skrev, att effektivisera en eller ett par timmar (tvätta/städa/fixa mat samtidigt) och sedan dra ner på "måsten". Brukar tänka "är det nödvändigt" när jag börjar stressa över grejer jag "måste" göra. Oftast inte
-
Anonym (vardagsstressad) Trådstartaren
Kanske är jag som stressar upp mig i onödan egentligen... Dock är det vissa saker som måste göras:Majsan70 skrev 2012-01-05 23:01:03 följande:Men shit vilket liv!
Jag går upp 5.45 om jag jobbar dagen...hemma vid 16.30..lagar middagen tillsammans med maken vid 17.30 när han kommer hem o innan dess hinner vi läsa läxor eller bara slappa om det är det som behövs. Efter maten = softartid om det inte uppkommit nåt särskilt. Blir det ingen matlåda köper vi mat nästa dag. Ingen av oss ställer sig o gör en extra. Skulle vi inte ha lust att laga mat så köper vi med oss hem.
Jag kan lix inte komma på en massa måsten som tar tid i mitt liv. Kanske för att vi prioriterat bort allt sånt på tidig basis?
Men bara att vi tar en städ o tvättdag i veckan sparar en del stress. Vi har inte ens diskmaskin utan diskar allt för hand o alla hjälper till.
* Matlådor (jag har ingen möjlighet att köpa lunch)
* Tvätten, vi har varken torktumlare el. torkskåp så vi måste tvätta ofta för att inte behöva hänga blöt tvätt överallt.
* Middagen (som jag oftast fixar själv, eftersom mannen kanske inte är hemma. Är han hemma, så hjälps vi åt). Barnen dukar.
Nej, jag måste nog skärpa mig med lite planering så man slipper stressen. Laga mer mat opå heögerna och förbereda mer. Vi hade lite lätt kaotiskt här strax före jul, och det är väl det jag minns..för att alla var trötta och ingen orkade göra nåt. Dessförinnan så flöt det på smidigt utan stress, om jag tänker efter. -
Ja du bör nog göra en omvärdering av ditt liv på det planet.Anonym (vardagsstressad) skrev 2012-01-05 23:17:34 följande:Kanske är jag som stressar upp mig i onödan egentligen... Dock är det vissa saker som måste göras:
* Matlådor (jag har ingen möjlighet att köpa lunch)
* Tvätten, vi har varken torktumlare el. torkskåp så vi måste tvätta ofta för att inte behöva hänga blöt tvätt överallt.
* Middagen (som jag oftast fixar själv, eftersom mannen kanske inte är hemma. Är han hemma, så hjälps vi åt). Barnen dukar.
Nej, jag måste nog skärpa mig med lite planering så man slipper stressen. Laga mer mat opå heögerna och förbereda mer. Vi hade lite lätt kaotiskt här strax före jul, och det är väl det jag minns..för att alla var trötta och ingen orkade göra nåt. Dessförinnan så flöt det på smidigt utan stress, om jag tänker efter. Inte stressa upp dig i onödan osv. Kan andra så kan du.
Själv jobbar jag heltid o maken likaså, som chef inom IT dessutom. Vi har tre barn i varierande åldrar varav äldsta på 19 år har 4 olika NPF diagnoser. På det har vi 5 katter i vår egen uppfödning o en ganska stor hund..o ändå har vi massa tid över.
OCH vi tittar på tv o sitter vid datorerna...hinner massa mao.
Livet blir vad man gör det till TS! =) -
Tor 5 jan 2012 23:01
