Sjuksköterskestudenter!

Eftersom min sambo jobbar och har relativt bra lön så klarade jag mig på var tredje helg och CSN bidraget.

Candy89: Jag velar mellan BMA och SSK.. Kanske du kan hjälpa mig att besvara fördelar nackdelar med båda och berätta varför du bytte från BMA till ssk? Tack så mycket :)

Jag har egentligen alltid velat bli sjuksköterska. Att jag läste till BMA var för att jag ville plugga men var inte redo för att läsa till sjuksköterska. Tycker personligen att det är mycket roligare att jobba som sjuksköterska. Har inte jobbat som BMA sedan förra året då jag jobbade 80% som sjuksköterska och 20% som BMA ett tag. Nu jobbar jag 100% på sjuksköterska Händer dock ibland att jag hoppar in och jobbar på labb som BMA någon gång

Nej, jag skulle inte påstå att jag lärde mig något alls egentligen när jag gick med usk, och jag kan tycka att just den tiden var lite bortslösad. Jag kunde det ju redan. Men jag kände min handledare sen innan så vi hade kul iaf
Och det är inte elakt att kalla mig det jag kallar mig själv

Chetti - jag läser termin sex på högskolan Dalarna, distans. Jag är ensamstående utan barn. Ekonomiskt går det absolut inte ihop för mig, så jag jobbar så gott som varje ledig stund. Eftersom jag pluggar på distans funkar det, jag kan plugga och se föreläsningar när jag vill, och har jag något obligatoriskt så ser jag såklart till att inte jobba då. Fritid har jag så gott som ingen alls, men i min livssituation just nu funkar det. Jobb tycks det finnas gott om! Telefonen ringer konstant här fast jag fick jobb redan i december, och alla vill verkligen ha en. Så sjukt skön känsla!

Började dock jobba så smått som undersköterska under ssk utbilningen men hade kvar mina procent som BMA

Tack Candy89 :) Lutar åt ssk. Har fått för mig att BMAyrket har blivit mer maskinellt och monotont, stämmer det?

Det stämmer i allra högsta grad Mycket roliga att jobba som sjuksköterska

När jag pluggade hade vi i T2 8 veckor i äldreomsorgen, då alla gick med erfaren usk eller vårdbiträde. Tror det är en del skolor som har så, just för att den basala omvårdnaden verkligen ska hinnas gå igenom. Dessutom läste vi en del etik och så i anslutning till det, om situationer bi varit med om osv. Vissa klagade, men lärarna sa bara att de som jobbat tidigare kommer se det från ett annat perspektiv nu när de går som studenter. Sen fick ingen exakt samma som de jobbat med innan, fanns ju kortis, demens osv.

Även under sjukhus-VFU:erna har vi gått minst en vecka med ssk, för att komma in o avdelningens rutiner, lära oss hitta osv. Tycker inte det är fel.

Kan absolut tycka det är bra att gå med en usk i början för att få in rutinerna på avd. Menade bara att det hade nog inte gett mig så mycket att gå med en usk i fem veckor när jag jobbat med det i nästan 10 år, däremot kanske det är bättre för dem som inte har någon vårderfarenhet sen innan.

Hej alla blivande sskor!
Jag läser till spec uska med inriktning barnsjukvård men det finns ingen tråd för mig så jag undrar om jag får haka p här? Vi läser ju ändå vård allihopa :)
 

Häromdagen när jag satt i väntrummet på akuten så uppmärksammade jag att flera patienter med utländsk bakgrund var väldigt verbala och uttryckte högt och tydligt att de hade ont/var sjuka.
Självklart kan det kännas som att ha förutfattade meningar om människor från olika kulturer/religioner, men ett faktum är ju att det sättet att uttrycka smärta på skiljer sig faktiskt ganska mycket mellan olika kulturer.

Började att fundera på hur människor från olika kulturer uttrycker/visar smärta/sjukdom och hur det påverkar oss som vårdpersonal?
Prioriterar vi annorlunda? Tycker att någon är "sjåpig" eller ifrågasätter vi om personen verkligen har så pass ont/känner sig så sjuk?

Givetvis jobbar vi utifrån att se varje individ och ge bästa möjliga vård till alla, men någonstans är vi ju människor och det är omöjligt att inte påverkas och få sina egna uppfattningar om vissa saker.

Hur tänker ni?        

Hur kan sättet att uttrycka smärta skilja sig mellan olika kulturer?
Vår smärttröskel är knuten till våra kulturella föreställningar och studier visar kulturella olikheter i individers reaktion på smärta. Hur kan dessa olika sätt att uttrycka smärta påverka bemötandet hos vårdgivaren. Finns det skillnader mellan män, kvinnor, unga och äldres sätt att uttrycka sjukdom och smärta (i din kultur)? Hur skulle du förklara dessa skillnader?